Fox Legacy

Kapitellista

Publicerad 2012-08-27 11:02:00 i Allmänt,

Fox-legacy bloggen är mitt första försök till en legacy historia. Jag kommer följa de traditionella reglerna för en Legacy men kommer lägga till följande regler:

1. Matriarkat - endast kvinnor får vara arvtagare. Inget fusk kommer göras för att bestämma könen på barnen utan de får bli som de blir.

2. Yttre attribut - endast en rödhårig, dvs den tjej som har samma hårfärg som grundaren, får vara arvtagare! Kommer därför inte få ändra hårfärgen på någon av arvtagarna. Allt för att ärva ner "Fox"-färgen!

Hoppas det blir en trevlig läsning! :)


KAPITELLISTA

Generation 1 - Katrina Fox historia!
 
 

Kapitel 1.1 - Grundaren anländer!
Kapitel 1.2 - Hur man snabbast blir befordrad...
Kapitel 1.3 - Ett dåligt samvete
Kapitel 1.4 - Svartsjuka och glädje
Kapitel 1.5 - Starten av en ny generation!
Kapitel 1.6 - Dags för äkta kärlek?!
Kapitel 1.7 - Och de svor att älska varandra för alltid...
Kapitel 1.8 - Två nya... husdjur?
Kapitel 1.9 - Att äntligen nå toppen!

Generation 2 - Amelia Fox historia!
 


Kapitel 2.1 - Tonårskärleken funnen!
Kapitel 2.2 - Ungdom och ålderdom... och bröllop?!
Kapitel 2.3 - En smekmånad bland sand
Kapitel 2.4 - Att växa i antal!
Kapitel 2.5 - Att växa och växa i antal!!
Kapitel 2.6 - Är detta slutet?!
Kapitel 2.7 - Lugnet före stormen...?!
Kapitel 2.8 - Att ta farväl

Generation 3 - Sonja Fox historia!
 


Kapitel 3.1 - Kampsport i Shang Simla
Kapitel 3.2 - Nyrenovering och födelsedagar!
Kapitel 3.3 - Den sanna kärleken
Kapitel 3.4 - Livet går vidare
Kapitel 3.5 - Den fjärde generationen
Kapitel 3.6 - Att sparka en butler
Kapitel 3.7 - Efter lugnet kommer ALLTID stormen...
Kapitel 3.8 - Kärt återbesök x 2

Generation 4 - Mirella Fox historia!
 

Kapitel 4.1 - Den rätta... redan?!
Kapitel 4.2 - Den arga pappan
Kapitel 4.3 - Tills döden skiljer dem åt
Kapitel 4.4 - Familjen utökas
Kapitel 4.5 - Det blir allt mörkare...
Kapitel 4.6 - Ensamstående?!
Kapitel 4.7 - Andra kärleken
Kapitel 4.8 - Mardrömmens tonåringar!
 
Generation 5 - Sienna Fox historia!
 
 
Kapitel 5.1 - Uppbrott
Kapitel 5.2 - Festdags!
Kapitel 5.3 - Stackars liten...
Kapitel 5.4 - Vem är pappa?
Kapitel 5.5 - Bråk och försoning
Kapitel 5.6 - Skrot och arv
 
Generation 6 - Lizzie Fox historia!
 
 
Kapitel 6.1 - En plats för sig själv
Kapitel 6.2 - På smällen?
Kapitel 6.3 - Uppfostra ett barn
Kapitel 6.4 - Ett ängsligt barn...
Kapitel 6.5 - Superbatteri
Kapitel 6.6 - Spårlöst försvunnen
Epilog

VIKTIGT: På grund av en bugg som påverkade spelet kunde jag inte längre fortsätta spela på denna legacy och fick därför avsluta den tidigare än tänkt. Jag har däremot valt att fortsätta skriva om den sista i ätten, som grundar en ny legacy i ett annat kvarter. För att läsa om hennes äventyr klickar ni HÄR
 
Tack alla ni som följt denna legacyn och hoppas att ni kommer vilja fortsätta följa nästa! :)

Epilog

Publicerad 2012-08-22 13:00:00 i Generation 6,

Det var läskigt i tidsmaskinen. Om Leni hade varit smartare hade hon kunnat beskriva känslan som om varje partikel av hennes kropp vandrade iväg åt varsitt håll, som om den var oförmögen att hålla ihop sig i sin vanliga, fasta form. Och sedan var det ju mörkret... ja, bara mörkret i sig var läskigt. För en stund trodde hon att hon var död.
 
 
Det var brusandet av vinden och den hårda marken som fick Lenis kropp att inse att den ännu levde. Alla partiklarna var fasta och på sin plats, hennes hjärta slog som den skulle (nästan) och andetagen var lugna.
 
 
När Leni till slut öppnade ögonen möttes hon av en underlig syn. Hon var inte säker på vad det var, men det påminde om ett träd till formen. Det fanns fler av dessa underliga träd, eller vad det nu var för något, och hon var tacksam att de hade gett henne skugga. Fast egentligen spelade det ingen roll, hon drömde ju ändå så om hon hade legat i solen för länge hade inte spelat någon roll.
 
 
Leni reste sig yrvaket upp. Lika bra att betrakta sin omgivning på stående fot.
 
 
Det var då Leni upptäckte att något var annorlunda. Vanligtvis i hennes drömmar brukade hon bli något hon inte var i verkligheten, vilket i hennes fall var modig. Men här härskade hennes rädsla fullkomligt, hon var så rädd eftersom hon inte visste var hon var. Hon nöp sig själv, och insåg snabbt att detta inte var en dröm - detta var verkligheten! Ganska snabbt kom hennes minnen tillbaka till henne, från då hon letat efter sin mamma och funnit hennes hemliga källare... och tidsmaskinen!
 
 
Paniken grep tag i Leni - vad skulle hon göra?! Tidsmaskinen hade tydligen fungerat och nu var hon på en plats hon inte kände igen, antagligen långt ifrån hennes egen tid! Aldrig tidigare hade hon försatt sig själv i en farlig situation, men nu hade hon hamnat rätt i en, oförmögen att agera! Vad skulle hon göra nu?!
 
 
Leni bet ihop. Hon var tvungen att samla sig, annars kunde detta sluta riktigt illa! Hon såg då vägen intill det höga berget. Om hon följde den, kanske hon kunde finna någon på vägen som var villig att hjälpa henne...
 
 
 Vad som väntar Leni har vi ingen aning om... ännu. Men många av oss har nog en aning om vart hon hamnat!
 
 
Klicka på bilden för att komma till den nya bloggen! 

Kapitel 6.6 - Spårlöst försvunnen

Publicerad 2012-08-20 13:00:00 i Generation 6,

I förra kapitlet blev Lizzie indragen i en lila dimma av sin tidsmaskin och hon hade ingen chans att ta sig ut! Är Lizzie borta för alltid nu?!
 
Så fort skolklockan ringde för att signalera att skoldagen var slut, sprang Leni ut i full fart. Hon vände sig direkt åt det håll där salongen låg, där hon tillsammans med sin mamma äntligen skulle välja ut en balklänning inför morgondagen!

 
Leni gick mot salongen med ivrigt bultande hjärta!

 
När Leni kom dit tittade hon lite nervöst omkring men kunde av någon anledning inte se sin mamma. Då kom en av butikens stylister fram till Leni och hälsade henne välkommen.

 
Leni frågade honom om han kanske hade sett till hennes mamma vilket han inte hade. Hon bestämde sig då för att vänta, mamma kanske bara var lite sen? Stylisten sa att det var okej trots att det var hennes tur nu att prova klänningar, så Leni satte sig på en stol i rummet och väntade...

 
...och hon väntade länge. Det började till och med mörkna utomhus när nästan en timme gått förbi. Nu kunde Leni inte låta bli att känna sig väldigt nervös.

 
Hon tog fram sin mobil och provade ringa efter sin mamma, signalerna gick fram men hon svarade inte. Hon lät inte sig själv drabbas av panik, det måste finnas en anledning!

 
Leni gick fram till stylisten som snart skulle sluta jobba och sa att hon var redo att pröva några klänningar. Hennes mamma skulle nog snart dyka upp ändå, såklart.

 
Efter att ha sett alla klänningarna glömde Leni nästan bort att Lizzie inte hade dykt upp. De var ju så många och så fina och i alla möjliga färger! Stylisten plockade fram en i taget som han trodde Leni skulle tycka om, och han hade ju ganska så rätt! Den första hon provade var oerhört söt men hon gillade inte riktigt att den var så kort... Den visade alltså för mycket av benen, och det hade hon en aning om att hennes mamma inte skulle tycka om heller!
 
 
Därför fick nästa klänning bli en lång en, men Leni tyckte inte den var ett dugg fin, hon kunde lika gärna ha tagit gardinen i sitt rum och snurra den runt sig...

 
Leni fick däremot en glad överraskning när hon fick se nästa klänning. Leni älskade den! Den blåa färgen framhävde hennes ögonfärg och hon älskade designen på övre delen! Hon hade hittat sin balklänning!
Det var när hon betalade klänningen som hon återigen insåg att hennes mamma inte alls hade dykt upp som hon lovat, och det drabbade henne åter med svår oro...

 
Leni blev ännu mer rädd när hon, väl hemma, kunde konstatera att hennes mamma inte ens var där!
För första gången i sitt liv vågade Leni sig att gå in i Fox-familjens huvudbyggnad, där hennes mormor höll till. Hon var förstås väldigt nervös och rädd, efter alla hemska historier hon hört om Sienna. Men om hon skulle börja leta någonstans var där ju bästa platsen.
Så fort Leni kom in i sällskapsrummet såg hon en tant som hon på grund av det lockiga håret misstänkte var sin mormor. Hon frågade om hon hade sett till hennes mamma någonstans och berättade om hennes plötsliga försvinnande.

 
Sienna log då, men det var långt ifrån ett varmt leende. Hennes ögon spred skräck hos Leni och hon kände hur håren reste sig på armarna. Då sa hennes mormor att det inte kunde vara tydligare: hennes mamma hade övergivit henne! Det var ju bara självklart, då det ingick i Fox-anlagen att överge sina barn. Efter att ha sagt detta brast Sienna ut i ett ondskefullt skratt och vände ryggen till för att gå därifrån!

 
Detta lämnade Leni fullkomligt förtvivlad. Det kunde ju bara inte vara sant!! Hade hennes mamma verkligen övergivit henne?! Talade mormor verkligen sanning?!

 
Natten som följde var den längsta i Lenis liv. Hon hade ingen möjlighet att söka trygghet hos någon i mörkret som följde med natten och grät förtvivlat fram tills soluppgången. Det var dagen för balen, men hon var inte ett dugg sugen att gå dit alls. Men när Elisa stod där vid hennes dörr kände hon sig tvungen och klädde på sig sin blåa balklänning hon varit så säker på att hennes mamma hade tyckt om...
 
 
Balen hade långt ifrån blivit den underbara kväll hon alltid hade hoppats på, trots att hon blivit utvald till balens drottning och fått många komplimanger för klänningen hon hade. Det var som om ett mörker hade omringat henne, trots att det bara gått två dagar sedan hon sist såg sin mamma. Siennas ord satt som fastetsade i hennes huvud. Din mamma har övergivit dig.

 
Dagar blev till månader och snart tog Leni examen. En del av henne, trots att hon nu var en ung vuxen, kände sig fortfarande som ett övergivet barn och längtan efter att få återse sin mamma var större än någonsin. Hon hade till och med gett upp hoppet om att leta efter henne, då det inte fanns några ledtrådar om var hon kan ha tagit vägen...

 
Men en dag fann Leni en väldigt gammal mobil, som legat under garderoben i sovrummet under många år. Den var dammig men fortfarande funktionsduglig. Leni letade upp en laddare åt denna gamla modell och kunde snart konstatera att detta var en mobil som tillhört hennes mamma då hon var ung, innan hon själv ens var född! Av någon anledning fick Leni en känsla av att någon här kanske visste om hennes mammas försvinnande, trots att hon var ganska säker på att hon kände sin mamma bäst.

 
Hennes mamma hade haft väldigt få sociala kontakter i sitt liv men det fanns en person som hon verkade ha pratat med några gånger. Rian hette han, och Leni bestämde sig för att leta reda på honom. Men hjälp av internet lyckades hon få reda på hans nuvarande nummer och efter sin berättelse bestämde sig de för att mötas upp på biblioteket. 

 
Leni pratade med denna Rian bara en kort stund, då han hävdade att de bara haft en väldigt kort romans inom bara två dagar. Alltså kände han aldrig hennes mamma särskilt väl. Men det var en sak han berättade om som Leni aldrig hade anat - Lizzie ska ha talat om en underjordisk verkstad där hon byggde upp sina uppfinningar. Han kunde dock inte tala om vart den här skulle ha legat och Leni gick nedslagen därifrån.

 
När Leni var på väg ut från biblioteket började hon fundera. Om hennes mamma nu hade en underjordisk verkstad, var skulle den ha legat? Och förstås varför hade hon inte berättat om detta för henne isåfall? Leni lyckades komma fram till en lösning ganska snabbt - den här källaren måste ha legat någonstans när huset, då Lizzie annars aldrig gick därifrån.

 
Väl hemma började Leni leta - allt från undersidan av trapporna till baksidan av stängslet och bland buskage. Men det gick snart upp för henne att det fanns en plats hon aldrig kollat upp och där hon i princip aldrig vistats - den övervuxna gamla trädgården i husets baksida!

 
Bakom ett träd såg hon det - ett hål i marken och en stolpe man kunde ta sig ner och upp för! Rian hade alltså talat sanning och hennes mamma hade verkligen haft en underjordisk verkstad...

 
Leni bad tyst för sig själv att hon slapp skada sig alltför hårt när hon tog sig ner. Hon var ju klumpig trots allt!

 
Olyckligtvis blev inte hennes böner besvarade då hon tappade taget nästan direkt och landade platt på rumpan... Det gjorde ont! Men det var bara att vandra vidare.

 
Leni försökte att inte låta rädslan stiga henne över huvudet, men det var svårt när allt hon såg i slutet av den långa gången var mörker och vartenda steg hon tog ekade högt...

 
Men vid slutet av tunnlen svängde det och Leni insåg att hon då var framme - det var här hennes mamma hade utfört sina experiment!

 
Leni satte sig ner och tittade på alla uppfinningarna, förstummad. Hade hennes mamma skapat allt detta utan att säga ett ord till någon?!

 
Leni försökte skaka av den kusliga känslan och bestämde sig för att kolla vidare. Hennes mammas anteckningar låg på ett bord och där kanske hon kunde finna något som kunde avslöja vart hon tagit vägen. Men allt hon såg var ritningar till det stora experimentet som låg längst in i rummet. TT1, hade hennes mamma kallat den för. Vilket var en förkortning för Time Traveler 1, och var menat att vara en tidsmaskin!

 
Leni gick fram till maskinen för att kolla in den lite mer noggrannt. Hon hade väldigt svårt att tro på tidsresor och att hennes mamma ska ha byggt en tidsmaskin var ju bara alldeles tokigt! Men Leni hade svårt att tänka på sin mamma som tokig, visst hade hon haft sina svårigheter men det var väl inget som fick henne att bli tokig... Så efter att ha tagit en närmare titt på maskinen insåg Leni att det behövdes en kod för att aktivera den. Hon gick tillbaka för att undersöka anteckningar och såg då att hennes mamma skulle ha testat maskinen dagen innan Leni hade sin bal! Alltså dagen hon försvann...

 
Leni skrev in koden, och väntade tålmodigt. Först hörde hon ett klick, sedan for dörrarna upp!

 
Leni hade ingen möjlighet att reagera - in sögs hon i en dimma färgad lila och kände hur ett tryck fortsatte dra i henne...

 
Utanför stängdes dörrarna. Leni tyckte hon till och med kunde höra klicket bakom sig, utan möjlighet att vända om...

 
Sedan blev allting svart... var hon död?

 
Och med detta kapitel avslutas Fox legacyn... 
 
Men oroa er inte! Detta är bara början på något nytt, som kommer introduceras med en epilog. Så kika gärna in på bloggen så ofta ni kan inom den närmaste tiden, så dyker den snart upp! :)

Kapitel 6.5 - Superbatteri

Publicerad 2012-08-18 13:00:00 i Generation 6,

I förra kapitlet återupptog Jeremiah kontakten med Lizzie och han fick lära känna sitt barnbarn Leni. Lizzie testade också sin tidsmaskin för första gången, men fungerar den som den ska?
 
Lizzie stannade i tidsmaskinen ett tag, men allt hon kände medan hon stod i den lila dimman var hur det vibrerade. Det visade sig att maskinen hade kraft, men var det tillräckligt för en resa genom tiderna?

 
Efter närmare en timme gav Lizzie upp och klev ut ur maskinen. Hon var förstås väldigt besviken, men nu visste hon att det krävdes någon slags kraftfull batteri som kunde få igång maskinen ännu mer, så den blev desto mer kraftfull. Hon skulle lyckas med detta!

 
Som ett litet avbrott i Lizzies historia fyllde både Kristin och Sienna snart år. Trots de gråa håren och ålderdomen var de fortfarande lika onda som alltid och ägde i princip hela staden!

 
Dagar passerade och blev till månader, och trots att Lizzie inte riktigt lyckades få igång tidsmaskinen än såg hon till att fortsätta ge Leni den villkorslösa kärleken hon behövde för att inte bli rädd för allt. En dag fick Lizzie dessutom det tråkiga beskedet att Jeremiah hade gått bort, och trots att sorgen tyngde ner henne var det bara att fortsätta, livet går trots allt vidare.

 
Leni visade sig vara ganska social sin mammas personlighet till trots och hon älskade att åka iväg till skolan för att träffa sina vänner. Hon hade väldigt lätt för att hitta nära vänner, som om de drogs till henne på grund av hennes vänlighet. Det hände ibland att hon blev retad för att hon var så lättskrämd men de nära vännerna hon hade skaffat såg till att skydda henne i hennes mammas frånvaro.

 
Den mesta tiden Lizzie och Leni spenderade tillsammans nuförtiden, då Leni vuxit upp så pass mycket, var att träna upp hennes logik. Hon var inte ett särskilt smart barn men hon lärde sig med mycket tålamod snart hur man spelade schack.

 
Lizzie fortsatte göra sitt bästa med att försöka bygga upp ett batteri som kunde driva hennes tidsmaskin. Att skapa ett superbatteri var dock inte så enkelt som hon trodde...
 
 
Att växa upp i en så skyddad tillvaro som Leni gjorde var anledningen till att hon blev en så feg tonåring. Hon var dessutom ovanligt bunden till sin mamma och trots att hon närmade sig vuxenlivet med stormsteg hade hon svårt att gå ifrån henne. Många av hennes vänner hade börjat festa om kvällarna nu men Leni ville mycket hellre vara med sin mamma. Hon visste dock inte ännu att hennes mamma hade en hemlig källare under huset...

 
Hon var fortfarande väldigt rädd för mörkret och sov ännu i samma rum som sin mamma.

 
Leni var ju som sagt ingen för att festa men vissadagar efter skolan umgicks hon gärna med sina vänner och gjorde läxorna med dem. Vilket hjälpte henne bli duktigare i skolan, hon var ju inte så smart.

 
Hon tog dock skolarbetet på allvar och lät inte sig själv slappna av och ha kul förrän hon var färdig med läxorna.

 
En av Lenis bästa vänner hette Elisa och de hade alltid något att skratta åt. Dessutom var hon en av få som inte drev med henne genom att skrämmas och berätta läskiga spökhistorier!

 
Hon litade till och med så pass mycket på Elisa att hon vågade sover över hos henne en natt, trots att hon saknade sin mamma väldigt mycket!

 
Leni tyckte om att hitta på roliga saker med sina vänner, men trots att det var pinsamt att erkänna ville hon mycket hellre hitta på något roligt med sin mamma. Tyvärr spenderade ju Lizzie sällan tid utanför huset men lyckades sig bli övertalad av Leni att gå på bio tillsammans.

 
Leni blev allt äldre och snart närmade det sig för balen. Lizzie ville göra sin dotter glad och bestämde att de skulle träffas dagen efter på salongen ute i stan så de kunde välja ut hennes balklänning!

 
Leni stora leende gjorde Lizzie alldeles varm i hela kroppen! Åh, som hon älskade sin dotter, och att se henne så glad var hennes stora lycka!

 
Nästa dag, medan Leni var i skolan, bestämde sig Lizzie för att avsluta bygget av sitt superbatteri. Den var snart klar och monterad, och Lizzie bestämde sig för att avvakta innan hon testade den igen.
 


Men Lizzie kunde inte stoppa sin nyfikenhet - hon var ju bara tvungen att se om maskinen kunde komma igång! Hon knappade in koden och dörren öppnades hastigt... men då skedde något Lizzie inte var beredd på!!
 
 
En konstig dragningskraft fick tag i Lizzie och slet in henne! Lizzie fick precis tag i kanterna av dörren och kämpade för att dra sig ut!!

 
Men kraften som drog henne in i maskinen var oerhörd och hon orkade inte hålla sig kvar länge till. Precis innan hon lät sig sugas in, fanns det bara ett namn hon lyckades skrika ut:
"LEEENIII!!"

 
Men det var omöjligt att någon skulle höra det... Dörrarna stängdes så fort hon kommit innanför. Kvar fanns bara... tystnad.

 
Men vad är nu detta?!? Är Lizzie borta för gott?! Legacyn närmar sig sitt slut, nästa kapitel är nämligen den sista!
Fortsättning följer i kapitel 6.6...

Kapitel 6.4 - Ett ängsligt barn...

Publicerad 2012-08-16 13:00:00 i Generation 6,

I förra kapitlet födde Lizzie dottern Leni, och hon är bestämd på att älska och ta hand om Lizzie så bra hon bara kan! Det har däremot gjort Lizzie till ett väldigt osäkert barn som känner rädsla så fort mamman är utom synhåll... I slutet av kapitlet knackar det på dörren och där står Jeremiah, Lenis morfar och Lizzies pappa!
 
Lizzie visste inte hur hon skulle reagera först, när hon såg sin pappa stå där vid ytterdörren. Han hade åldrats en del sedan hon sist såg honom och det fanns så många frågor och funderingar hon ville veta mer om. Samtidigt upptäckte hon att hon fortfarande var väldigt arg och upprörd på honom, sedan han lämnade henne. Men Lizzie bestämde sig snabbt för att förlåta honom, hon kunde rentav ha skaffat sig en barnvakt några korta stunder! Så hon berättade om Leni som han troligen aldrig hade vetat ens existerade och han var ivrig över att få träffa henne.

 
Jeremiah blev förstås väldigt förtjust i sitt barnbarn och försökte lära henne i vilket hål varje kloss skulle in i.

 
Lizzie, som inte hade träffat någon annan än sin mamma förut, var väldigt skeptisk till sin morfar och ville inte riktigt att han skulle lägga sig i det hon gjorde. Hon ville ju att mamma skulle sitta där och leka med henne!

 
Men Lizzie lät Jeremiah sitta där med hennes dotter medan hon städade undan alla leksakerna som låg framme.

 
Hon insåg att detta var hennes möjlighet till att kunna arbeta mer i sin källare och lät Jeremiah komma lite oftare, vilket han glädjeligen gjorde!

 
Således fick Lizzie mer sömn om nätterna och lyckades spendera mer tid om dagarna med sitt arbete. Tidsmaskinen gick fortfarande inte att få igång men hon var väldigt bestämd med att lyckas!
Än så länge hade hon lyckats hålla sin källare hemlig och hon bestämde sig för att inte berätta något om den förrän Leni blev ungdom.

 
Tiden gick och det blev snart dags att fira Lenis födelsedag! Hon blev en väldigt söt flicka och mötet med Jeremiah hade bara gjort henne gott, då hon utvecklade egenskapen vänlig. Snart skulle hon börja skolan och trots att Lizzie var väldigt orolig över hur det skulle gå med dottern, som i sitt liv inte träffat några jämnåriga.


Lizzie hade alltid varit något klumpig redan som småbarn men det var sällan hon hade visat det då. Först nu när hon blivit äldre råkade hon ständigt ut för olyckor, så som att snubbla över sina egna fötter på plan mark och trillar omkull när hon öppnar garderoben. Var gång hon slog sig grät hon väldigt mycket och bara hennes mamma kunde trösta henne...
 
 
Jeremiah och Lizzie såg till att fira Lenis födelsedag på samma nöjesplats Jeremiah tidigare hade tagit Lizzie när hon var ett barn. Det var allt väldigt nostalgiskt...

 
Medan Leni tjöt till av förtjusning under sin karuselltur pratade Lizzie och Jeremiah om all den tid de hade spenderat tillsammans medan hon var barn. Inte förrän då insåg Lizzie hur mycket hon egentligen hade saknat sin pappa, men vågade inte berätta det för honom... Det var trots allt han som övergav henne.

 
Men, de var där för Lenis skull och Lizzie skulle se till att det blev en minnesvärd dag. De avslutade dagen med att grilla korv medan Leni lekte i sandlådan med ett stort leende på läpparna.

 
Leni och Lizzie sov gott den natten. Trots att hon var barn nu sov Leni fortfarande i samma rum som sin mamma, hon var nämligen väldigt rädd för mörkret och var betydligt mycket tryggare av att veta att hennes mamma var i närheten.

 
Men så fort Lizzie hade sett till att Leni låg och sov smet hon ut ur rummen och ner till sin källare. Det var dags att testa tidsmaskinen!

 
Lizzie tryckte in koden och dörrarna öppnades. Hon var väldigt nervös, men klev snart in i den lila dimman, redo att se vart hennes maskin skulle föra henne någonstans!

 
Medan Lizzie stod därinne kände hon hur hela maskinen började vibrera. Funkerade hennes tidsmaskin äntligen?!

 
Leni är nu ett barn och Lizzie, som fått mycket mer tid för sig själv, tror sig nu ha fått sin tidsmaskin att fungera! Men har den verkligen det?!
Fortsättning följer i kapitel 6.5...

Kapitel 6.3 - Uppfostra ett barn

Publicerad 2012-08-14 13:00:00 i Generation 6,

I förra kapitlet blev Lizzie gravid med Rians barn men av någon anledning får hon inte tag på honom efter deras dejt. Istället bestämmer hon sig för att bli fullkomligt hängiven det kommande barnet och ignorera allt som kan pågå utanför hennes källare.
 
Lizzie var fullkomligt bestämd på att bli en så bra mamma som möjligt och studerade mycket om mödraskap och hur hon bäst skulle uppfostra sitt barn på ett så kärleksfullt sätt som möjligt!

 
Lizzie bestämde sig till och med för att ta en paus från allt uppfinnande och gjorde istället så att hon snyggade till hela stället och gav varje uppfinning sin egna plats på bänkarna.

 
Lizzie hade däremot svårt att låta bli och började bygga på lite mindre saker, så som leksaker till hennes barn. Hon ville ge det bästa möjligt för barnet.

 
Lizzie såg också till att göra sitt sovrum mer barnanpassat och renoverade lite smått med saker som skulle kunna vara nödvändigt att ha när hon uppfostrade sitt barn. Många av sakerna hade hon byggt själv.

 
En morgon vaknade Lizzie till på grund av värkarna, men av någon anledning gjorde hon inte som alla andra kvinnor hade gjort i hennes situation - hon åkte aldrig iväg till sjukhuset! Istället var hon fullkomligt bestämd på att hon skulle klara detta på egen hand och förberedde sig på att föda!

 
Turligt nog gick allt som det skulle och snart höll Lizzie om sin fina dotter, som hon döpte till Leni. Lilla Leni sträckte ut sina armar efter sin mamma och Lizzie hade aldrig varit stoltare och känt sådan lycka som hon gjorde då!

 
Att ha ett barn var dock mer krävande än vad hon trodde och Lizzie sörjde något att hon inte längre hade möjlighet att finslipa på de detaljer som behövdes för att tidsmaskinen skulle fungera som den skulle. Men hon älskade Leni så det gjorde inte så mycket.

 
Endast när det var dags för Leni att sova kunde Lizzie smita ner till sin källare en timme.

 
Där fortsatte hon skissa upp sina planer.

 
Tiden gick fort och dagarna då Leni bara var ett spädbarn var snabbt över. Nu när hon var ett småbarn blev kraven desto större på Leni som mamma och hon var tvungen att vara där för dottern hela dagarna. Detta ledde i sin tur till att Leni var ett väldigt ängsligt barn och blev rädd så fort hon blev ensam bara en kort stund.

 
Lizzie såg däremot till att alltid ge Leni sin trygghet och kved hon till var Lizzie där att ge henne värme!

 
Lyckligtvis innebar det dock att Leni som småbarn sov hela natten och Lizzie kunde arbeta på det hon ville.

 
Det innebar dock att Lizzie vände på dygnet och under dagarna då Leni ville leka såg hon till att ta en tupplur så ofta hon bara kunde.

 
Med hjälp av Lizzies kärlek blev Leni snabbt duktig på att gå, använda pottan och prata. Hon hade dock inte ärvt sin mammas klyftighet och lyckades aldrig lösa klossproblemen Lizzie ganska snabbt lyckats med som småbarn.

 
Istället för att leka med klossarna lekte Leni mycket hellre med leksakerna hennes mamma hade gjort åt henne och det gjorde alltid Lizzie lika glad åt att se hur mycket dottern uppskattade henne uppfinningar!

 
En dag, likt många andra av Lizzies dagar, knackade det på ytterdörren. Lizzie hade först tänkt ignorera knackningen men bestämde sig sen för att öppna trots allt.

 
Först kände Lizzie inte igen mannen som stod där - han var väl rätt så gammal och kunde väl knappast vara någon hon kände... eller?!

 
Det var först när han började tala som Lizzie tillslut insåg vem han var.
"Hej Lizzie."
Det var Jeremiah!

 
Lizzies pappa har återvänt! Vad kan det möjligen vara som han vill, efter att inte ha sett henne på år?!
Fortsättning följer i kapitel 6.4...

Kapitel 6.2 - På smällen?

Publicerad 2012-08-12 13:00:00 i Generation 6,

I förra kapitlet blev Lizzie ungdom. Hon lever väldigt isolerat och ser sällan solljuset...
 
Precis som hon gjort sedan hon var barn cyklade Lizzie ut till skrothandeln och valde ut delar som hon trodde skulle vara nödvändiga till sina framtida uppfinningar. Hon hade hellre stannat i sin hemliga underjordiska källare men även hon kände en viss längtan efter frisk luft.
 
 
En av dagarna mötte hon en ung man vid namn Rian. Han sade sig ha gått i samma klass som henne, men då Lizzie så sällan brytt sig om att gå till skolan, särskilt under sina tonår, hade hon ingen aning om vem han var. Han verkade vara en god människa med liknande intressen som Lizzie, vilket var anledningen till att han var där. God eller ej, Lizzie kände sig ändå väldigt obekväm i andra människors sällskap och tyckte snart bara Rian var besvärlig. Men hon var ändå tvungen att erkänna för sig själv att han väl ändå såg ganska bra ut...
 
 
Med ett nytt lager av skrot gav sig Lizzie av och åkte nerför stången till hennes hemliga laboratorium.

 
Men av någon anledning hade hon svårt att fokusera på sitt arbete, vilket var högst ovanligt... Och hon trodde att det berodde på hennes möte med Rian. Det kittlade lite obehagligt i hennes mage och hon blev rastlös, om hon återvände till skrotupplagan kanske hon skulle träffa honom igen?

 
Under sina funderingar och försök till att förstå hennes ovanliga känslor glömde Lizzie bort att hon höll på att arbeta med sin uppfinning! Då hände något som inte hade hänt på ett bra tag - hennes kläder började brinna! Nu hade hon ju inte längre sin pappa i närheten som kunde släcka elden men hon hade faktiskt varit smart nog att fixa en dusch där nere. Lizzie la ner arbetet för dagen och bestämde sig för att återvända till skrothögarna morgonen efter, kanske Rian var där då?

 
Nästa morgon gjorde Lizzie som hon tänkt och cyklade iväg. När hon klev nerför trapporna såg hon Rian där, och hennes kropp frös till! Hon hade ingen aning om varför, men Rian sken upp när han såg henne och tog tag i hennes händer. Lizzie visste inget om sociala relationer eller varför hon kände som hon gjorde, men hon hade en aning om att det hon kände var kärlek...

 
Inte långt efter det fick Lizzie uppleva sin första kyss, och för en gångs skull vågade hon vara lycklig!

 
Rian tog henne ut på en dejt samma dag, och när de skulle in i fotobåset och ta bilder...

 
...gick det ganska hett till! Lizzie tyckte visst att det hade gått väldigt fort framåt, men det var väl ändå meningen att hon och Rian hörde ihop och då spelade det väl ingen roll?!

 
Olyckligtvis hade det tagits bilder under deras upplevelser. Det var inte Lizzie särskilt glad över...

 
...så hon såg snabbt till att riva sönder dem!

 
Efter att ha gått på dejten med Rian började Lizzie känna sig konstig. Efter några dagar började illamåendet, och Lizzie hade ingen aning vad som kunde få henne att må så dåligt! Hon försökte kontakta Rian igen, besökte till och med skroten, men han syntes inte till någonstans... Hade hon blivit utnyttjad igen?!

 
Dagar gick och Lizzie fortsatte bygga på sin stora tidsmaskin, försökte bortse från illamåendet. Men en dag gick det tydligt upp för henne - hon var gravid!

 
Efter att ha upptäckt att hon faktiskt var gravid bestämde sig Lizzie att hon verkligen inte behövde någon utanför sin källare längre. Hon var på väg att få ett barn, och hade hon detta barnet behövde hon inte längre bry sig om Rian, eller någon annan mänsklig varelse. Det skulle bli hon och detta barn, tillsammans.

 
Lizzie har upptäckt att hon är gravid, och hon bestämmer sig för att hon aldrig någonsin ska behöva dras med andra människor utöver det kommande barnet...
Fortsättning följer i kapitel 6.3...

Kapitel 6.1 - En plats för sig själv

Publicerad 2012-08-10 13:00:00 i Generation 6,

Då var det dags att följa arvtagaren i generation 6, Lizzie Fox, och hennes drömmar och ambitioner!
 
Innan det förra huset brann ner kunde man knappt skymta det lilla huset Mirella hade bott i den sista tiden av sitt liv. Nu var huset Lizzies och hon såg fram emot att flytta in där! Huset var långt ifrån lika stort som huvudbyggnaden men hade ett sovrum, badrum, matsal och kök, samt en större hall, vilket var precis lagom för Lizzie.
 
 
Hennes favoritplats var dock trädgården, som låg undangömd i baksidan med en ganska hög mur som avgränsade den. Lizzie hade stora planer för denna trädgården, och hennes första steg var att bygga en större grävmaskin, som kunde hjälpa henne ta sig in under jord. Vid det här laget var Lizzie så uppslukad av sina planer att hon helt struntade i att gå i skolan. Ingen verkade heller bry sig om hennes frånvaro.

 
Lizzie byggde till grävmaskinen kom långt ner i marken, och fortsatte i flera dagar.

 
En dag trodde hon att hon var färdig och hoppade av maskinen för att kolla.

 
Hålet var nu tillräckligt djup för en människa att få plats, vilket var perfekt. Nu behövde hon bara bygga upp en maskin som hon kunde hålla i famnen och fortsätta gräva även under jord. Detta skulle bli perfekt, det visste hon bara...!

 
Många dagar och nätter flög förbi, när Lizzie fortsatte med sitt stora arbete. Hon var jämt smutsig och skitig efter att ha spenderat så mycket tid under jord, men snart var hon klar! Med hjälp av nyplanterade buskar och träd kunde Lizzie dölja det hon lyckats bygga...
 
 
...vilket var...

 
...en underjordisk källare! Allt hon behövde göra var att glider nerför stången så var hon där!

 
Det var en lång gång hon hade byggt, med facklor som lyste upp i mörkret.

 
När man till slut tagit sig fram genom den långa gången kom man dit - Lizzies hemliga laboratorium! Här kunde hon skissa, bygga och skapa precis vad hon ville, utan att någon skulle kunna hitta henne och störa. Lizzie hade en stor plan på vad hon ville skapa här nere...

 
För att bygga sina drömmars maskin krävdes det att hon hade en noga detaljerad skiss som hjälpte henne hålla en ännu noggrannare koll på varenda komponent som behövdes för bygget.

 
När hon slutligen var klar med ritningen gällde det att börja bygga...

 
...och att få fram de kemikalier som behövdes för att driva maskinen.

 
Till slut stod hon framför en maskin hon bara hade drömt om att bygga - en tidsmaskin! Hon visste inte riktigt vad hon kunde åstadkomma personligen med denna men om hon lyckades få den att fungera som den skulle hade hon skapat något revolutionerande inom den simliska historien!

 
Strax efter att ha byggt upp sina drömmars maskin var det dags för Lizzie att bli ungdom. Det var inget hon såg som något stort och uppskattade inte förändring. Att hon blev äldre spelade ingen roll, hon var fortfarande densamma och utöver egenskapen ensamvarg var hon nu även blyg. Inte någon större skillnad, så att säga. Jo, håret var ju längre...

 
Lizzie har nu blivit ungdom, vilket hon inte verkar bry sig ett dugg om. Men hon har äntligen lyckats bygga en maskin hon bara kunnat drömma om... kommer hon någonsin våga sig på att testa den?
Fortsättning följer i kapitel 6.2...
 

Kapitel 5.6 - Skrot och arv

Publicerad 2012-08-08 13:00:00 i Generation 5,

I förra kapitlet skrattade Lizzie för första gången, vilket bara gjorde det desto tydligare vilken dålig barndom hon haft. Sienna och Kristin är lika kära i varandra som när de upptäckte sina känslor för varandra...
 
Det var inte alltid Lizzie var instängd i garaget av egen fri vilja. När hon behövde nya delar till någon av hennes uppfinningar var skrotplatsen det bästa stället att leta. Lizzie använde sig av cykeln hon fått av sin pappa för att ta sig dit.
 
 
Skrot var guld i Lizzies ögon. Var gång hon besökte denna platsen fick hon hundratals nya ideér på vad hon skulle kunna bygga upp härnäst men var tvungen att begränsa sig. Hon fick trots allt inte plats med mycket på cykeln.

 
Lizzie spenderade hela eftermiddagar bland skrot och fortsatte att gräva och leta tills hon fann det hon behövde. Ofta bildades en ny stor hög med skrot under tiden som hon sorterade.

 
Med tiden blev Lizzies uppfinningar allt mer avancerade. Hennes excentriska färdighet blev allt bättre och kombinerade hon detta med sitt genialiska drag blev resultatet väldigt bra. Dessutom var de värda bra med pengar.

 
Lizzie såg alltid till att bygga upp kopior när hon väl lyckats skapa något bra, och med Jeremiahs hjälp såldes de till bra priser. Lizzie bestämde sig för att spara pengarna, och investera i något stort när hon blivit äldre. Det var inte lång tid kvar tills hon blev tonåring.

 
När Lizzie inte var alldeles för uppslukad av sitt arbete gjorde hon det som krävdes av henne, nämligen hemläxorna. Hon var väldigt duktig i skolan, men fick inte särskilt bra betyg då hon inte hade något särskilt intresse för något i skolan. Hon ansåg att det bara vara slöseri att engagera sig där när hon lika gärna kunde göra det i garaget därhemma istället!

 
Snart var det dags för Lizzies födelsedag, hon hade nästan glömt bort det själv men Jeremiah kallade in henne till matsalen och där stod en fin tårta på bordet! Lizzie hade aldrig tidigare trott att hon någonsin skulle få fira sin egen födelsedag, men hennes pappa såg till att de blev så!

 
Som tonåring blev Lizzie ändå rätt söt, hon var ganska blandad med drag från både pappa och mamma. Jeremiah tyckte han kunde se sina ögon hos henne desto tydligare nu när hon var tonåring. I present fick Lizzie ett par fina kläder, hennes pappa hade inte någon aning om vilken storlek hon hade men lyckades ändå välja rätt!

 
Lizzie bytte dock ganska snabbt kläder till något händigare och fortsatte arbeta i garaget. Det dröjde inte länge förrän en olycka hände igen och hennes kläder började brinna!

 
Lizzie var mer tacksam än någonsin tidigare över att ha sin pappa hos sig. Han var snabb med att släcka elden.

 
Konsekvenserna blev att hennes kläder hade förstörts helt... ja, det var ju bara att köpa nya!

 
Ju äldre Lizzie blev desto mindre intresserad blev hon av skolan. Hon tyckte det var en väldig slöseri med tid då hon inte fick ut något av det... Aldrig lärde hon sig något nytt, i alla fall inte något som hon kunde dra nytta av i hennes arbete.

 
Jeremiah var den som såg till att Lizzie åtminstone fick lite solljus och inte alltid var instängd i garaget! Han skaffade ett schackbräde åt dem och när det var fint väder satt de där ute och spelade. Han hade dock inte en chans att vinna, Lizzie var en schackmästare!

 
När de tröttnade på schack hände det att han tog ut henne på fiske! Detta var ett av Jeremiahs stora intressen och även Lizzie kunde tycka det var ganska roande, trots att de hade problem med att få napp.

 
Det var först på kvällen som fiskarna nappade som bäst. Jeremiah fick sig oftast bara några småttingar till fiskar medan Lizzie fick maneter. Knappast ätbart något av de två!

 
Lizzies värld skulle dock snart drastiskt förändras, då Jeremiah sade att han hade något viktigt att prata om. Han berättade för Lizzie om en kvinna som hette Stacey, som han hade träffat på sin nattklubb. Hon var gravid med hans barn och som det såg ut nu var han tvungen att gifta sig med henne och flytta in hos henne och hennes föräldrar.

 
Lizzie blev väldigt chockad av det hon fått höra... innebar detta att han lämnade henne?! Skulle hon vara ensam, igen?! En massa tankar for runt i hennes huvud, och hon var både arg och ledsen. Men oförmögen som hon var att uttrycka sina känslor bara nickade hon...

 
Jeremiah hade ringt upp Stacey tidigare och bett henne komma hit, då han ville att Lizzie skulle få träffa henne. Men Stacey verkade inte dugg intresserad av att lära känna Lizzie, hon bara nickade när hon såg henne och frågade hennes pappa omde inte bara kunde gå nu.

 
Lizzie fick en kram av sin pappa, sedan gick dem. Hon såg sorgset på när de vände ryggarna mot henne och gick...

 
Det plötsliga beskedet lämnade ännu Lizzie i ett chocktillstånd och hon letade snabbt upp en gammal vän, nämligen Dr. Yster. Hon kramade om honom, och världen var långt ifrån lika läskigt som den hade varit.

 
En kväll bestämde sig Lizzie för att ta mod till sig och fråga sin mamma något. Hon hade aldrig bett sin mamma om något, hon hade inte ens kommunicerat med henne mer än ett par få ord åt gången. Så hon var riktigt nervös medan hon väntade på att hennes mamma skulle komma till sitt sovrum.

 
Sienna verkade förvånad över att se Lizzie stå där, men gick ändå fram till henne, nyfiken över vad hon hade att säga. 

 
Lizzie ställde försiktigt fram frågar, som handlade om huset hennes mormor Mirella hade bott i, men som nu var övergivet. Lizzie undrade omn det fanns någon möjlighet för henne att flytta in där och ha huset som sitt.

 
Sienna blängde på sin dotter, men suckade sedan uppgivet. Visst kunde hon få det, det var ändå ingen som drog nytta av det huset. Dessutom hade väl dottern åldern inne nu, tänkte Sienna, och det var lika bra att börja förbereda för att lägga över legacyn till henne...

 
Lizzie har fått sitt första egna hem och det är nu dags att följa henne mer ingående, som den sjätte generationen av Fox-legacyn!
Fortsättning följer i kapitel 6.1...

Kapitel 5.5 - Bråk och försoning

Publicerad 2012-08-06 13:00:00 i Generation 5,

I förra kapitlet upptäckte Kristin sina starka känslor för Kristin och de är nu i ett förhållande, vilket gjorde att Lizzie blev ensam... Hon är  nu ett barn och har just fått träffa sin pappa för första gången.
 
Siennas reaktion när hon fick veta att Kristin bett Jeremiah flytta in och ta hand om Lizzie överraskade Kristin totalt. Inte hade hon haft en aning om att Sienna skulle bli så arg som hon blev!
 
 
Sienna hade blivit så upprört att Kristin var tvungen att höja rösten för att bli hörd. Hon försökte förklara att det varit fel av dem att låta Lizzie växa upp så ensam som hon gjort och att oavsett hur mycket Kristin försökte uppfostra henne var det i slutändan inte hon som var hennes mamma. Detta gjorde förstås Sienna ännu mer rasande.
 
 
Men av någon anledning insåg en mer förnuftig del av Sienna (hade hon ens en sådan?) att det var lika bra att sluta gräla och låta det vara. Hon hade trots allt nästan alltid haft en mamma och hon gjorde väl bara fel om hon lät Lizzie växa upp utan kontakt med sin pappa.

 
Lizzie fortsatte ändå med sin isolering i garaget, och förbättrade sina uppfinningar. Ibland hände det olyckor...

 
...men då Jeremiah hela tiden fanns nära till hands skedde det inga allvarliga skador och Lizzie var glad över att ha honom där. Han stöttade henne i hennes intressen och hjälpte henne inhandla det skrot som behövdes i hennes verkstad.

 
Lizzie hade gärna stannat kvar hela dagarna utan paus i garaget men när olyckorna skedde så såg hon inget vidare ut och luktade illa. Därför blev hon trots allt tvungen att ta ett bad.

 
Trots deras tidigare bråk blev Sienna och Kristin snart vänner igen, eller i alla fall ett älskande och icke-bråkande par. Det gick bra i deras karriärer nu och många av deras onda planer gick igenom. Nästan alla kunde man läsa om i tidningarna.

 
En dag tyckte Jeremiah att det måste vara tråkigt för Lizzie att alltid vara instängd i det där garaget så han bestämde sig för att ta med Lizzie till nöjesparken medan Sienna och Kristin var på jobbet. Lizzie följde med, om än något motvilligt.

 
Väl där var motvilligheten nästan som bortglömd. Djupt där inuti var Lizzie trots allt fortfarande ett barn och karuseller och glad musik var något hon också lockades till. Jeremiah hörde Lizzie skratta för första gången någonsin där och då.

 
När det började mörkna slog de sig ner vid en bänk och tittade på fontänen.

 
Det sades inte mycket mellan dem och Lizzie bar något hängande mungipor, men Jeremiah kunde se att hennes ögon glittrade av lycka. Han hoppades dock inte på att hon skulle börja gråta för han var inte ett dugg duktig på att trösta någon.

 
Väl hemma igen och på väldigt gott humör började Sienna genast på nya uppfinningar. Det hon hade fått se på nöjesparken hade gett henne väldigt mycket inspiration och hon behövde skrida till verket omedelbart!
 
 
Inte ett dugg förtjust i det var det tid nog för Sienna att lämna ungdomens glada dagar och bli vuxen. Hon hatade redan rynkorna och den inte alls lika spänstiga huden på kroppen, men hon tänkte inte låta sig själv gå under för det!

 
Även Kristin åldrades och bestämde sig för att klippa håret kortare än hon någonsin haft det.

 
Fortfarande lika kära som när de först insåg sina känslor för varandra fortsatte Sienna och Kristin i sina kriminella banor. Det var inte långt kvar tills Sienna kunde uppfylla sin livsönskan...

 
Lizzie har kommit närmare sin pappa medan Sienna, som nu är vuxen på riktigt, snart har uppfyllt sin livslånga önskan.
Fortsättning följer i kapitel 5.6...

Kapitel 5.4 - Vem är pappa?

Publicerad 2012-08-04 13:00:00 i Generation 5,

 I förra kapitlet födde Sienna en dotter hon är alldeles för "upptagen" för att kunna ta hand om. Istället är det Kristin som väljer att ta hand om barnet så gott hon kan men samtidigt måste hon följa Sienna... hur ska det gå till?!
 
Det första Kristin fick se till att göra medan Sienna planerade sin fest var att fixa ett småbarnsrum, de hade missat den detaljen under renoveringen av någon anledning. Kristin använde det hon kunde få tag på för att göra ett så dugligt rum som möjligt.
 
 
Under tiden som Kristin tog hand om hennes dotter förberedde Sienna det sista inför gästernas ankomst. Hon var riktigt upprymd men mest av allt glad över att alla hennes kläder sedan innan graviditeten passade henne igen!
 
 
Sienna var allt mer än redo. Efter att ha släppt in alla gästerna var det hennes tur att ta hissen ner. Detta skulle bli en toppenfest, det visste hon!
 
 
Festen drog igång fö fullt och Sienna älskade känslan. Det var annorlunda jämfört med de andra festlokalerna hon besökt, för det första var det hon som ägde stället och för det andra var det hon som bestämde vem som skulle släppas in. Hon kunde inte låta bli att le när hon såg ett välbekant ansikte.
 
 
Sienna gick genast fram till sitt tidigare fling och började dansa med honom. Hon brydde sig inte så mycket om att han inte hade varit så rik som hon trodde först för nu var hon bara ute efter sällskap.
 
 
När festen var slut var det fritt fram för Sienna att ta för sig av sin sista gäst. Det gick vilt till i hissen...
 
 
Allt festande tog alla krafter ur Sienna och hon sov gott den natten, även om hon varken bytt om eller tvättat bort sminket.
 
 
Men redan morgonen efter var det dags för Sienna att börja ta sin karriär på allvar. Hon hade fått nya kläder från sin arbetsgivare inför det kommande bankrånet och Sienna älskade tanken på att skrämma livet ur folk! Hennes onda natur gav henne ett stort försprång inom yrket och dessutom brann hon verkligen för det.
 
 
Kristin däremot hade varken orken eller lusten att ge sitt allt för arbetet, särskilt inte när hon nu tog hand om ett barn. Lizzie växte fort och krävde mer ju större hon blev... numera var hon ett småbarn och i denna viktiga perioden av livet var det mycket som krävdes för att ge den lilla så bra förutsättningar för livet som möjligt. Inte hade Kristin någon aning om att lilla Lizzie redan utvecklats egenskaperna geni och eccentrisk. Dessutom hade hon ju lyckligtvis fött den fina röda Fox-färgen på sitt hår vilket innebar att hon hade rätten som arvtagare.
 
 
Men Kristins omvårdnad lyckades Lizzie ändå och det var med lycka Kristin såg henne ta sina första steg. Det var sällan Sienna tog sig tiden att ens bry sig, och Kristin undrade ibland själv varför hon själv gjorde det. Hon hade ju lika gärna kunnat strunta i Lizzie precis som hon gjorde med andra barn.
 
 
Men det var något hos Lizzie som inte något annat barn hade, och det var att hon hade blodsband med Sienna. Att se på Lizzie var som att se på en liten Sienna och Kristin älskade tanken. Det var också då hon insåg det. Hon älskade Sienna och hade gjort det sedan många år tillbaka. Det var därför hon alltid blev så arg när hon såg Sienna tillsammans med någon annan, och det var därför hon ständigt var så elak. Hon ville inte att någon skulle komma nära Sienna, och det spelade ingen roll om hon blev elak för det. En sen kväll när de just kommit hem från jobbet kunde Kristin inte hålla tillbaka sina känslor längre och kysste Sienna...
 
 
Sienna blev förstås väldigt förvånad över Kristins agerande, och visste först inte om hon skulle bli glad eller ledsen. Men till sist bestämde hon sig för att besvara kyssen - hon älskade Kristin hon med, om än inte lika mycket men ändå tillräckligt för att vilja utveckla deras relation och ingå i ett förhållande.
 
 
När Kristins känslor för Sienna blivit besvarade började hon alltmer tappa intresset för att uppfostra Lizzie. Hon ville spendera så mycket tid som möjligt med sin kärlek och fick dåligt samvete. Sienna skulle förstås inte bry sig och skulle aldrig göra det, men Kristin kunde inte låta bli att få skuldkänslor när hon insåg att den enda sociala interaktionen Lizzie fått uppleva den senaste tiden hade varit med hennes nalle Dr. Yster.
 
 
Denna ensamheten gjorde att Lizzie, när det var dags för henne att bli ett barn, utvecklade egenskapen ensamvarg. Hon hade dessutom ett ganska speciellt utseende och var inte riktigt så söt som andra flickor i hennes ålder, vilket hon skulle inse när det var dags för henne att börja skolan.
 
 
Fanns det en plats Lizzie verkligen uppskattade så var det arbetsbänken i garaget. Där fick hon utlopp för sin eccentriska sida och fick dessutom vara ifred från alla andra.
 
 
Kristin visste att hennes brist på social utveckling inte kunde vara nyttigt och bestämde sig för att göra något åt det. Hon tyckte inte det var en bra sak, det hon tänkte göra, och Sienna skulle nog inte gilla det, men hon gjorde det ändå, för Lizzies skull. Så hon plockade fram Siennas mobil och ringde ett nummer hon aldrig trott hon skulle ringa frivilligt...
 
 
En dag efter skolan gick Lizzie till arbetsbänken precis som vanligt och fortsatte på en av sina uppfinningar, men vad hon inte visste var att någon gick in dit efter henne. Någon hon aldrig träffat förut.
 
 
När mannen fått Lizzies uppmärksamhet, vilket var väldigt svårt med tanke på hur mycket hon koncentrerade sig på sin uppfinning, tittade hon nyfiket upp mot honom.
 
 
Han log mot henne och Lizzie undrade vad det kunde vara som var så roligt. Det var då han sa det:
"Jag är din pappa, och jag ska ta hand om dig, Lizzie."
Nu kunde inte Lizzie låta bli att le heller!
 
 
Lizzie har fått träffa sin pappa för första gången, allt tack vare Kristin! Hur kommer Sienna reagera på detta??
Fortsättning följer i kapitel 5.5...

Kapitel 5.3 - Stackars liten...

Publicerad 2012-08-02 13:00:00 i Generation 5,

I förra kapitlet blev Kristin och Sienna ungdomar vilket betydde att de inte längre begränsades av att vara minderåriga. De festar och Sienna träffar en del män, men det är något med mannen Jeremiah som Sienna fastnar för, och i slutet av kapitlet känner hon plötsligt av illamående...
 
Efter att ha spytt en del i toaletten hade Kristin en del frågor till Sienna. Som om det kanske hade varit så att hon råkat försöka skaffa barn med Jeremiah?
 
 
Sienna insåg att det kanske hade varit så ock skrattade bort det. Hur svårt kunde det vara att ta hand om ett barn?! Sienna hade inte emot fler kompanjoner i hennes strid mot det goda. Kristin blev mållös, men hon tyckte så mycket om Sienna att hon inte ville skälla ut henne. Istället skulle HAN få en rejäl utskällning.

 
Sienna blev utkastad från jobbet den dagen då det blev känt att hon verkligen var gravid. Inte för att hon brydde sig så mycket, hon kunde ju lika gärna ta detta tillfälle till att träna de tre hundarna till att bli så onda som möjligt!

 
Sienna tyckte det var väldigt spännande att vara gravid. Hon hade redan planer på de hemskheter hon hade tänkt ställa till med på föräldrastödsgruppen, och hade möjligheten att råna de övriga gravida kvinnorna hon mötte på alla deras värdesaker. Fortfarande, inga kommentarer från Kristin.

 
Mirella fick aldrig reda på att Sienna var gravid från henne personligen. Hon var fortfarande lika melankolisk och de flesta trodde hon skulle dö där hon satt, på bänken. Tvillingarna turades om att komma på besök och försöka uppmuntra sin mamma men de gick alltid, utan någon framgång.
 
 
Kvällen kom och Kristin tvingade med Sienna ut att konfrontrera Jeremiah. Han visste inte vad som anade honom när de båda gick fram mot honom till soffan där han satt.

 
Sienna gick först fram till honom för att avslöja att hon var gravid med hans barn. Jeremiah såg riktigt glad ut och kramade Sienna varmt. Han var så glad för deras skull, men då klev Kristin fram...

 
...och hon skrek! Hon verkligen vrålad åt Jeremiah att han var en usling som vågat göra Sienna gravid, hon var långt ifrån en person som borde bli en mamma och att han dessutom planerade detta visade bara hur uppenbart korkad han var! Sienna, som älskar strider mellan folk, kunde inte låta bli att le åt deras gräl.
 
 
Men Jeremiah tänkte inte stå där och ta emot hennes glåpord. Han skrek tillbaka minst lika mycket som hon skrikit åt honom och utnämnde henne som nemesis.

 
Kristin var inte sen med att ta till våld mot honom, däremot skulle Jeremiah aldrig ta till våld mot en kvinna och blev förstummad över hur arg Kristin hade blivit. Vad som hände mellan honom och Sienna, inklusive att de försökt skaffa barn, hade inget med henne att göra!! 

 
Men ändå tog hon till sig auktoriteten att förbjuda Jeremiah från att någonsin komma i närheten av Sienna och hennes kommande barn. Hon avslutade bråket med en avskräckande grimas.

 
Jeremiah var sååå arg, men han visste, att han egentligen inte hade så mycket att säga till om.

 
Medan Kristin löpt amok mot Jeremiah hade Mirella äntligen rest sig från sin plats på bänken för att gå en kortare kvällspromenad...
 
 
...men hon hann inte långt när en meteorit plötsligt flög ner från himlen och landade på parkeringsplatsen, just där hon stod! Mirella sista minne i livet var hur hon såg en stor skugga över sig själv...
 
 
Hundarna började skälla vilt på grund av smällen och hade inte den väckt folk i närheten så hade hundarna det!
 
 
Elden efter meteoriten spred sig snabbt och det var tveksamt att hushållets huvudbyggnad skulle hålla...

 
När Sienna och Kristin väl hade kommit tillbaka hem och fick se katastrofen dröjde det inte länge förrän de fått veta att Mirella hade omkommit! Kristin bröt ut i tysta tårar av sorg medan hon tänkte tillbaka på sina minnen av Mirella, och huset, som nu hade brunnit ner till grunden...
 
 
Sienna hade som bekant ett hjärta av sten, och hennes mammas bortgång gjorde henne känslomässigt oberörd. Hon såg snarare Mirella död som något positivt, för det betydde att ingen med namnet Fox längre stod över henne och att hon nu kunde bygga upp ett eget hus efter sin smak!
 
 
Precis som Sienna planerat hyrde hon in folk som svepte bort all vrak och allt som tidigare varit minnen från Fox-familjen. Det enda hon lät ligga kvart var det som inte försvunnit med meteroiten, däribland paviljongen, begravningsplatsen samt det mindre huset som legat i bakgrunden och varit platsen där Mirella spenderade sin sista tid vid livet.

 
Huset såg verkligen ut som Sienna hade önskat, nämligen att det skulle se gammalt ut med lite gotisk känsla. De döda träden var liksom bara pricket över i:et.

 
Hon hade dock överskattat budgeten och hon hade inte råd att fixa bakgården ännu...

 
Mirellas absoluta favoritplats i det nya huset, den plats som också krävt mest tillgånger, låg i källaren. I det nya spelrummet fanns hissen som tog en ner...

 
...till Siennas helt egna festklubb. Hon hade stora planer för denna plats som en svartklubb, och Sienna såg fram emot att börja släppa in folk och festa!

 
Kristin vägrade låta Sienna anordna några fester medan hon var gravid men det hindrade inte Sienna från att göra saker som att testprova bubbelmaskinen...

 
...och leka DJ!

 
Sienna var inte särskilt duktig på att vara stilla och vila och skulle ständigt på vift. En dag när hon stod i köket kände hon en enorm smärta - något som sen skulle visa sig vara värkar!

 
Kristin körde iväg henne i ilfart till sjukhuset, där Sienna födde sitt första barn - en dotter som fick namnet Lizzie!

 
Nu när Sienna var fri från den stora magen och de fula kläderna fanns det bara en sak som hon längtat efter att göra vilket, förstås, var att anordna en fest! Hon satte ner stackars nyfödda Lizzie på den kalla marken...

 
...och sprang in för att förbereda sig! Lizzie kved besväret...

 
Turligt nog var Kristin beredd och plockade upp den lilla innan hon tog skada av att ligga på marken.

 
Hon visste att Sienna inte skulle ta hand om sitt barn och hade inget annat val än att göra det själv. Hon var inte särskilt förtjust i barn men skulle göra sitt bästa...

 
 
Sienna hade nyss fött en möjlig arvtagare, men hon struntar i henne och planerar fest istället... Kommer Kristin att lyckas uppfostra ett barn istället?!
Fortsättning följer i kapitel 5.4...

Kapitel 5.2 - Festdags!

Publicerad 2012-07-31 13:00:00 i Generation 5,

I förra kapitlet tog relationen slut mellan Kyle och Mirella, och Kyle tvingades lämna hushållet utan sin dotter Kristin, som vägrade följa med. Dessutom blev tvillingarna ungdomar vilket betyder att det inte längre finns några störiga syskon i hushållet. Mirella är för deprimerad för att bry sig om något längre och Kristin och Sienna känner sig som fria...
 
Inte långt efter tvillingarnas födelsedag var det dags för även Sienna och Kristin att bli ungdomar. De var båda precis lika elaka och onda som tidigare men hade lagt till vars en ny egenskap - Sienna insåg hur mycket hon ogillade barn medan Kristin visade upp sin upproriska sida efter att bråket med hennes pappa.
 
 
Det första de båda gjorde var att hämta hem sin andra kompanjon - en hund av samma ras som Beer, fast en tik med namnet Penny!
 
 
Penny var ganska lik Beer förutom att hon var brun och hade bruna ögon. Hon verkade ganska nervös när hon anlände till familjen Fox hushåll för första gången...
 
 
Beer hälsade den snygge tiken välkommen men hon var inte lika glad över att se att huset redan ockuperades av en annan hund! Hon hade gärna bitit honom rejält om hon fått.
 
 
Sienna och Kristin såg ganska snart till att festa lagligt för första gången! Av någon anledning kändes det inte lika spännande längre när de inte behövde akta sig för varenda polisbil ute i stan, men de slapp åtminstone vara rädda för att Mirella eller några irriterande brödrar skulle upptäcka att de varit borta.
 
 
Kristin och Sienna dansade tillsammans ett bra tag och Sienna var hela tiden på spaning efter någon snygging...
 
 
Då såg hon en man klädd i uniform. Sienna visste inte riktigt vad han jobbade med men män i uniformen var ju bara för snygga och dessutom brukade de ha gott om pengar... eller?
 
 
Sienna bestämde sig för att chansa. Hon märkte dock inte att Kristin hela tiden blängde surt på henne medan hon hånglade med en man hon inte ens visste namnet på...
 
 
Kristin lyckades snart dra bort Sienna från uniform-mannen men hon kunde inte få henne att sluta slänga hungriga blickar mot honom. Sienna hade nämligen bestämt sig - hon skulle följa den här mannen hem, och när de spenderat en del timmar tillsammans och han låg och sov skulle hon råna honom på varenda en av hans ägodelar...
 
 
Och när Sienna bestämt sig för något, så har hon bestämt sig! Sagt och gjort lämnade hon en upprörd Kristin kvar på klubben och satte sig i främlingens bil. Han körde henne hem till sig och Sienna såg till att hålla honom upptagen ett bra tag...
 
 
Dock visade sig Siennas plan inte lyckas alls! Ganska nedstämd, vilket var ett ovanligt tillstånd för att vara Sienna, klev hon ur sängen. Mannen verkade inte ha några som helst planer på att sova och var hur pigg som helst på natten! Kanske hade det något med de vassa huggtänderna att göra??
 
 
Sienna lämnade hans hus väldigt tidigt på morgonen. Hon insåg att det inte alltid skulle låna sig att flörta sig in i folks hem och sno deras ägodelar medan de sov. Vad hon och Kristin behövde var ett jobb... och Sienna hade nog en aning om var de kunde få detta! Hon hade nämligen hört talas om ett ställe.
 
 
Kristin var fortfarande ganska upprörd och Sienna hade svårt att förstå varför. Men hon lyckades ändå få med sig Kristin till det här lagret, där det sades ske en del skumma affärer. Här kanske de kunde komma på rätt spår i deras dröm om att ta över staden!
 
 
Sienna blev snart världens lyckligaste när hon fick reda på att jobbet var hennes! Det kändes som den bästa dagen i hennes liv! Men Kristin lät inte lyckan drabba henne, hon var fortfarande väldigt, väldigt upprörd!
 
 
Sienna försökte få Kristin på bättre humör genom att fira att de fått jobb på en karaoke-bar. De sjöng en duett tillsammans och plötsligt suddades den där sura minen bort från Kristins ansikte!
 
 
De fick även med sig hem bilderna de tog i fotobåset, den hängdes genast upp på väggen för att visa hur roligt tjejerna hade tillsammans, trots deras onda sidor.
 
 
Snart fick de onda kompanjonerna goda nyheterna... Penny var med valpar! Hon hade till slut låtit Beer komma nära. Sienna älskade tanken på en massa små onda mini-kompanjoner...!
 
 
Tjejerna lät inte ens minsta tillfället att festa gå förbi, och när de fick reda på att Penny var med valpar var det såklart en anledning att fira! De fixade sig så de blev så snygga som möjligt, och begav sig utåt.
 
 
Efter en del dansande krävde Sienna att få sig en paus. Det fanns inte många snygga män ute den kvällen och hon var väldigt besviken... Kristin däremot verkade ganska nöjd med att bara dansa med Sienna. Men snart såg hon någon sitta där, på en bänk...
 
 
...en snygging! Sienna förberedde sig genast, för honom skulle hon ha! Särskilt om det visade sig att han hade pengar... Hon gillade var hon såg och han med vad det verkade som. Varför skulle han inte det?!
 
 
Sienna satte sig bredvid honom och de började genast flirta ganska vilt. Men till skillnad från de andra männen hon varit med fick hon snart reda på att hans namn var Jeremiah. Och bäst av allt - han var klubbens ägare! Vilket betydde att han måste ha massor av pengar.
 
 
Sienna hade aldrig pratat såhär mycket med en man förut och kände sig tvungen att göra närmanden snart.
 
 
Och innan hon visste ordet av det hade de händerna över varandra!
 
 
Kristin blev såklart upprörd som vanligt, men hade nu lärt sig att det var lika bra att gå därifrån. Istället försökte hon flirta med den jättemanliga bartendern med sin lila tröja och sminkade ansikte. Det gick inte sådär vidare bra. Han gillade endast män.
 
 
Några dagar gick och Sienna fortsatte träffa Jeremiah. Hon visste inte varför men hon kände sig bara så dragen till honom... En dag gjorde hon något som hon aldrig gjort förut - bjöd hem en man hem till sig!
 
 
Detta gjorde Kristin minst lika chockad som Sienna men hon antog att det väl var bäst att hon höll sig till en man ett tag. Det kunde ju trots allt sluta illa annars.
 
 
Det var snart dags för Penny att föda sina valpar. Förlossningen gick över förvånansvärt fort - Penny fick nämligen bara en valp, en liten tik! Sienna och Kristin tog det gemensamma beslutet att döpa den lilla valpen till Jawa.
 
 
Kristin såg till att berömma den nyblivna mamman Penny så gott som möjligt med en del omvårdnad och extra foder - vilket var väldigt ovanligt för henne. Kanske hade hon en vänlig sida trots allt?
 
 
Sienna plockade upp Jawa i sin famn, men inte för att kela eller mys, utan för att övertala henne att lyda varenda en av hennes order, precis som föräldrarna.
 
  
Men Sienna blev tvungen att snabbt sätta ner valpen på golvet igen - hon mådde nämligen inte alls bra och började känna av illamåenden... Hon som annars var så pigg och kry?!
 
 
Vad kan Siennas illamående bero på?!
Fortsättning följer i kapitel 5.3...

Kapitel 5.1 - Uppbrott

Publicerad 2012-07-29 13:00:00 i Generation 5,

I förra kapitlet ansåg Mirella att hennes tonårsdotter Sienna var redo att ta över rollen som arvtagare, men vad hon inte har en aning om är hur ond hennes dotter egentligen är! Med sin kompanjon Kristin och hunden Beer hoppas Sienna kunna plåga världen med sina onda planer...
 
En morgon berättade Mirella att hon och Kyle fått möjligheten att åka iväg på gratissemester och att de där borta också skulle fira Mirellas födelsedag, hon närmade sig ålderdomen. Då Mirella litade på sina barn, särskilt Sienna, var hon säker på att de skulle klara sig fint... Eller hur...
Sienna upptäckte en morgon att det var av stor vikt att de, som framtida ondska härskarinnor, höll sig i god form. Därför började de båda varje morgon träna hårt på familjens utegym.
 
 
Vad de inte visste var att Joshua och Shawn tog de tillfällen de var och tränade med att planera någon hämnd för allt Sienna utsatt dem för. Nu var Mirella inte här och det var fritt fram. De gick in i tjejernas rum och började kolla runt för att bestämma sig vad de skulle göra.
 
 
De bestämde sig snart för att utföra planen mot Siennas dator, och då Joshua var den något smartare av de båda började han hacka sig in i datorn och planterade ett virus som säkerligen skulle skrämma upp Sienna rejält...!
 
 
Då Sienna och Kristin sedan ett tag tillbaka planerat in att köpa in ytterligare en hund av samma ras som Beer satte de sig vid datorn för att kolla upp annonser. Men Sienna hann knappt surfa något då en läskig bild ploppade fram på skärmen och gav ifrån sig ett fasansfullt ljud!!
 
 
Sienna höll på att trilla av stolen så rädd hon blev!! Kristin tyckte det var så läskigt att hon blev tvungen att blunda...
 
 
När Sienna var färdig med att stänga ner datorn och sluta skrika en massa svordomar började Kristin fundera ut en hämnd. Men då hörde hon ett flåsande bakom sig.
 
 
Sienna gick fram till Beer. Det var dags för honom att komma till användning, och Kristin visste precis hur det skulle gå till...
 
 
De sa åt Beer att bita och jaga någon av tvillingarna, och hunden verkade genast förstå. Han gick direkt fram mot Shawn och började genast skälla, redo att attackera!
 
 
Shawn, som avskydde hundar, blev panikslagen och började fly! Beer älskade att se rädsla hos människor för det betydde att han gjort sin mästare nöjd.
 
 
Och nöjd var hon minsann! Sienna och Kristin stod på våningen ovanför och gapskrattade åt Shawns reaktion! Så roligt hade de inte haft det på länge!!
 
 
Oturligt nog hade Joshua sett allt som hänt och var snabb med att skrika på Sienna och anklaga henne för att vara ond!
 
 
Det gjorde förstås Sienna ännu argare, INGEN hade rätt att kritisera henne eller hacka på den egenskap av hennes personlighet som hon älskade mest, särskilt inte utan att komma undan det!
 
 
Som en paus mellan allt planerande fortsatte hon och Kristin att träna hårt. De skulle vara i toppform när de väl kunde komma ut i arbetslivet.
 
 
De fortsatte förstås också att gå ut sent på nätterna och besöka barer och liknande.
 
 
Sienna började även känna att det kliade i fingrar, hon hade ju ändå ett kleptomaniskt drag och när de var på fester ute eller hemma hos folk kunde hon inte låta bli att sno med sig grejer. Hon fick med sig hem allt från stolar till schackbräden, spelpjäser, ja, till och med gardiner. Hennes familj hade gott om pengar så hon snodde väl mest för adrenalinkicken det gav henne.
 
 
En dag när barnen kom hem från skolan upptäckte de att Mirella och Kyle hade återvänt från semestern, men de blev chockade att se att ett stort gräl hade utbrutit mellan de båda!
 
 
Sienna förstod inte exakt vad bråkat handlade om men som känt älskade hon att se andra människor plågas och kunde inte låta bli att flina... Joshua och Shawn var förfärade medan Kristin inte visste hur hon skulle reagera.
 
 
Sienna gjorde sitt bästa för att inte hållasig från skratt och fick istället fram en konstig grimas. Kristin var nog ganska upprörd fast hon inte visade det.
 
 
Det skulle ganska snart visa sig att Kyle inte längre hade något intresse av att fortsätta vara tillsammans med Mirella och började packa sin väskor. Han beordrade Kristin att göra likadant och väntade på henne vid ytterdörren.
 
 
Kristin hade dock inget intresse för att packa och följa med sin pappa. Ett stort gräl utbröt mellan dem båda varpå Kristin skrek åt honom hur mycket hon hatade honom och ville stanna kvar mer än att vara med sin egen pappa...
 
 
Kyle bara blängde på henne men man kunde ana sorgen han drabbats av, efter att ha fått höra av sitt eget barn hur mycket hon hatar honom. Han snäste åt henne att då fick hon allt stanna kvar men inte komma gråtandes till honom om hon en gång skulle ångra sig!
 
 
Kyle vände då ryggen till hela familjen Fox och klev ut genom ytterdörren, utan några planer på att återvända...
 
 
Sienna var snabb med att komma fram till Kristin, inte för att trösta henne, (det var hon alldeles för ond för), utan för att berätta för henne vilka möjligheter det gav dem båda! Kyle skulle inte längre bry sig om dem och Mirella skulle vara alldeles för deprimerad för att bry sig hon också! Kristin höll med Sienna och skakade snabbt av sig sorgen.
 
 
Precis som Sienna förutspått blev Mirella väldigt deprimerad. Hon flyttade in i det lilla huset bakom huvudbyggnaden men det var sällan hon var där inne. Hon bara satt på bänken utanför, dag och natt, utan att bry sig om omvärlden...
 
 
Strax efter uppbrottet mellan Kyle och Mirella växte tvillingarna upp till ungdomar. Deras första mål i vuxenlivet var att flytta hemifrån, och det fort! Så låååångt bort från Sienna som möjligt! Såhär såg Joshua ut.
 
 
Shawn såg till att posa ordentligt på sitt foto.
 
 
Nu när det inte längre fanns några störiga brödrar i hushållet, inte ens några vuxna som brydde sig om vad de hittade på, kunde Sienna och Kristin äntligen slippa oroa sig för att bli påkomna! De började genast hitta på fler onda planer...
 
 
Sienna och Kristins födelsedagar börjar närma sig och nu när Mirella åter igen hamnat i en depression på grund av sin ålderdom och uppbrott från Kyle hade de inget att oroa sig för... Vad ska de nu hitta på för hemskheter?!
Fortsättning följer i kapitel 5.2...

Kapitel 4.8 - Mardrömmens tonåringar!

Publicerad 2012-07-27 13:00:00 i Generation 4,

I förra kapitlet fann Mirella en ny kärlek i Kyle Lehmann, mannen hon träffade i poolen. Nu har han flyttat in med sin dotter Kristin, som precis som Sienna gärna ställer till problem för andra...
 
Just som de började vänja sig vid att ha två nya personer i sitt hushåll stod det en överraskning vid ytterdörren - Tanya! Hon hade tagit examen från internatet med högsta betyg och hade en hel del nya kunskaper samt egenskaper - bland annat att hon numera betedde sig som en snobb. Hennes musikaliska talang var stor och hon satsade på att börja spela i en orkester.
 
 
Tanya stannade inte särskilt länge i Fox-huset, hon bytte bara om och berättade sedan för familjen att hon lyckats hitta ett hus dit hon skulle flytta så snart hon packat sina gamla grejer. Hon verkade inte lägga märke till Kyle och Kristin, snarare ignorera, och gav sig snart av med sina väskor.
 
 
Mirella envisades däremot med att följa med henne och fick sig en titt på det fina, söta huset.
 
 
Vad som gladde Mirella riktigt mycket var hur bra det gick mellan Sienna och Kristin! De var både bästa vänner nu och deras ständiga fnitter fick Mirella att le.
 
 
För första gången någonsin hade Mirella lyckats slappna av i sina barns sällskap och hon upptäckte för första gången också hur mycket hon egentligen älskade att vara mamma, vilket fick hennes livslånga önskan, som hade slagit in när tvillingarna blivit tonåringar, att bli mer av en självklarhet.
 
 
De firade Alecs födelsedag tillsammans. Ingen verkade heller bry så sig värst över att Katrina, grundaren av legacyn, bestämde sig för att delta i firandet.
 
 
Alec fortsatte sura även in i hans ungdom men det var inget som hindrade honom från att ha drömmar och finna sin kärlek.
 
 
Sin kärlek fann han hos den vackra Emily, och flyttade snart in hos henne och hennes föräldrar. Vad Alec inte hade berättat var att de väntade barn tillsammans, detta fick Mirella reda på först efter att barnet hade fötts!
 
 
Med Alecs födelsedag följde även Kristins och Siennas! Då deras födelsedagar låg så pass nära varandra bestämde sig familjen för att fira dem tillsammans, inget flickorna emot. Kristin visade allt mer en upprorisk sida hos sig själv och varken Kyle eller Mirella var särskilt förtjusta i den, men sade inget. Annars var hon en ganska söt tjej.
 
 
Sienna började likna Mirella allt mer i hennes tonår, ögonfärgen hade hon dock ärvt från pappa, men annars var hon som en kopia. Väldigt söt förstås men utöver sin egenskap som ond hade hon även visat sig vara väldigt tursam, vilket betydde att hon alltid lyckades med sina onda upptåg...
 
 
På tal om onda upptåg var hade Sienna alltid några nya planer, de delade hon alltid med Kristin. De var bästisar samtidigt som de var kompanjoner, med stora planer om att ta över världen...
 
 
Men än hade deras ondskefulla planer kommit så långt. Än så länge handlade de mest om att plåga hennes brödrar med planer som att hacka sig in i deras datorer och sprida hemska saker om dem på facebook, eller att lägga något riktigt otäckt i deras sängar strax innan det var läggdags, bajs var ett ganska populärt förslag där. Eller varför inte laxeringsmedel i maten samma dag som de skulle på dejt eller fest?! Kristin älskade alla Siennas planer.
 
 
Flickorna såg alltid till att vara så duktiga som möjligt framför Mirella och Kyle. De var, trots sina dåliga egenskaper, ganska intelligenta och Mirella kunde inte låta bli att imponeras över hur smarta de var. Pojkarna hade inte ens varit i närheten av de betygen flickorna fick.
 
 
Sienna var förstås hemskt förtjust i hur lätt det var att lura hennes mamma...
 
 
På kvällarna var det flickornas perfekta tillfälle att hitta på hemskheter och då var det ofta grannarna som blev drabbade. Kasta ägg på fönster eller dörrar var populärt, detta gjordes även mot deras eget hem, så att folk inte skulle misstänka att det var de som hittade på detta. Siennas personliga favorit vad dock att bränna en påse med bajs utanför ytterdörrarna. Den vanligaste reaktionen hos folk när de såg något brinnande var att stampa på de, och då fick de ju en trevlig överraskning under skon efteråt.
 
 
Av de två var Sienna den som ställde till med mest trubbel. Kristin hade mer av ett samvete då hon endast var elak och inte ond, att Sienna ens skulle ha ett samvete var tveksamt. Fast busen under helgerna var ganska milda, särskilt då de visste att de var tvungna att hålla upp sin fasad som goda studenter morgonen efter.
 
 
Det var under helgerna som de var som värst! Deras föräldrar lämnade oftast baren obevakad och på fredagskvällarna smög Sienna och Kristin ut dit för att länsa i deras förråd. 
 
 
Fulla med ändå förmögna att smyga sig in på uteställena brukade flickorna festa nätterna långa, för att varva ner innan det var dags att gå hemåt brukade de sätta sig ner vid ett spel eller liknande. Mirella misstänkte inget utan lät de sova ut morgonen efter, de var ju trots allt väldigt duktiga flickor och arbetade hårt i skolan, så att de sov fram till middagen gjorde ju inget! Huvudvärken de hade måste ju bero på överansträngning...
 
 
Flickorna hade presterat så pass bra i skolan att Mirella och Kyle var överens om att det var passande med en belöning var. Kristin önskade att de kunde få ett större rum, så de rev väggen som skiljde deras och Tanyas gamla rum åt och lät flickorna designa så som de själva önskade. Det blev inte så snyggt men ändå personligt. 
 
 
Mirella hade alltid önskat sig någon som hon kunde härska över totalt och som lydde varenda en av hennes order. Visst var Kristin en ganska bra kompanjon men en egen vilja i sig, så hon önskade sig en hund som hon kunde forma efter sitt eget behag och som skulle följa varenda en av hennes vink. Så en dag kom hon hem med en unghund, en american staffordshire terrier! Lyckligtvis hade den inga kuperade öron...
 
 
Sienna fullkomligt älskade att vara hundägare, nu hade hon äntligen den slav hon önskat sig!! Hon döpte hunden till Beer efter sin favoritdryck. Beer var väldigt benägen till att göra sin mästare nöjd och ganska snart lärde han sig att lyda hennes order utan att tveka.
Det här kan ju inte båda gott, eller?!
 
 
Nu när Sienna är tonåring har det blivit dags för henne att ta ansvar som arvtagare, då Mirella ansåg henne som redo. Dessutom var hon värdig denna positionen, enligt hennes mamma... Men kommer Mirella någonsin få reda på hur ond Sienna egentligen är?!
Fortsättning följer i kapitel 5.1...

Kapitel 4.7 - Andra kärleken

Publicerad 2012-07-25 13:00:00 i Generation 4,

I förra kapitlet fick Mirella reda på att hennes mamma troligen har dött under en översvämning i Shang Simla, nästan direkt efter att hon var gravid (igen!) och den natten hon började få värkar var Ralph inte där... När hon är hemma med sin nyfödda dotter får hon ett samtal om att Ralph hamnat i fängelset, för livstid! Nu är dottern, som fått namnet Sienna, ett barn och hon är inte ett gott barn...
 
Sienna skred genast till verket med sina trick och bus. Hon hade många planer och hon skulle verkställa dem alla...
 
 
Ingen kom undan dem, däribland Mirella...
 
 
...igen...
 
 
...tvillingarna...
 
 
...och ja, det blev väl mest Mirella som blev drabbad. Sienna var ännu lite rädd för att driva med sina tonårsbrorsor då risken att hon blev påkommen var större med dem.
 
 
Men vad som var det allra roligaste enligt Sienna var ju ändå när de oskyldiga blev drabbade med anklagelser! Sienna stod nöjt i ett hörn och skrattade åt sina lyckades bus.
 
 
Hon såg alltid noga till att stå på god fot med sin mamma med både kramar och pussar. Mirella misstänkte inget.
 
 
Tvillingarna insåg dock snart att de, efter att ett tag ha misstänkt varandra för allt som hänt, båda var oskyldiga och att Sienna var hjärnan bakom de hela. De konfontrerade henne, men hon rynkade bara näsan åt deras anklagelse och vände ryggen till.
 
 
Alec och Cody trodde dock småbrödrarnas ord efter att de bett om hjälp från dem. Under tiden som de spelade TV-spel diskuterade de vad som kunde göras för att avslöja Sienna.
 
 
Ovetandes om kriget som pågick mellan hennes barn höll Mirella sitt löfte om att spendera mer tid åt sig själv. Hon gick ofta till träningscentret då hon älskade att simma, det höll hennes huvud mer vaket och ett dopp var alltid lika uppfriskande.
 
 
En dag när hon var där för att simma som vanligt såg hon en ljushårig man simma vid sidan om. De råkade få ögonkontakt men Mirella blev generad och vände snabbt bort blicken igen. Det var alldeles för tidigt för henne att leta efter någon.
 
 
Sienna fortsatte vara elak och dum bakom ryggen på sin familj. Vissa nätter cyklade hon ut för att hitta på bus medan alla andra låg och sov. Hon tyckte också om att utmana sig själv på grund av sin våghalsighet och tog turer till begravningsplatsen på jakt efter spöken.
 
 
En dag kom Alec och Cody på en lösning som kunde få Sienna att bli tagen på bar gärning. Det krävde dock att tvillingarna blev tonåringar, vilket de ju ändå skulle bli dagen efter.
 
 
Tvillingarna växte snart upp till att bli två ganska snygga killar, redo att sätta planen till verket.
 
 
Det var bestämt att de båda skulle kasta ägg på grannens dörr, och springa iväg just när Sienna gick förbi så hon skulle få skulden. Sienna tog alltid den vägen när hon skulle till skolan och de var helt säkra på att planen skulle lyckas. Vilhelmina, som grannen hette, var en sur, tjock kvinna som verkade hata allt och alla här i världen. Så pojkarna plockade fram lite ägg från kylen och smög fram till grannens dörr. 
 
 
Precis som planerat gick Sienna just förbi och grannen tog tag i hennes tröja och släpade in henne innanför ytterdörren. Hon gav henne en rejäl utskällning och krävde att Sienna skulle städa upp efter sig omedelbart!
 
 
Men vad pojkarna inte anade var att Vilhelmina faktiskt var en god vän till deras mamma, de hade gått i skolan tillsammans och kände varandra sedan långt tillbaka! Så när Vilhelmina ringde upp Mirella var hon där på plats och Mirella försäkrade henne om att Sienna var en väldigt snäll flicka och aldrig skulle hitta på något sådant! 
 
 
När Vilhelmina lugnat ner sig kunde hon erkänna att hon faktiskt aldrig såg vem det var som slängt äggen. Mirella hade däremot en aning och sa att hon skulle se till att skicka dit de riktiga bovarna att städa upp.
 
 
Sienna kunde inte annat än älska hur det hade visat sig att hennes brödrars plan misslyckats, ordentligt!
 
 
Mirella gav Joshua och Shawn en rejäl utskällning innan hon skickade iväg dem att tvätta Vilhelminas dörr. Medan Joshua gjorde vad han kunde för att få dem att låta oskyldiga verkade Shawn riktigt chockad över att deras plan hade misslyckats.
 
 
Sienna älskar ju som sagt att se andra plågas...
 
 
För att slippa den mesta draman som uppstod mellan hennes stora barn fortsatte besöka poolen och en dag när Mirella skulle gå för att duscha klev den blonda mannen mannen upp ur bassängen direkt efter och gick fram för att prata med henne. Mirellas hjärta slog fortare, hon var kanske redo ändå?!
 
 
Han visade sig vara ganska mycket av en pratkvarn, och det var mycket Mirella lyckades snappa upp, däribland att hans namn var Kyle Lehmann och att han hade förmågan att pladdra på väldigt mycket när han var nervös!
 
 
Mirella tyckte han var väldigt söt i sitt snäll och såg inte alltför illa ut så hon gick med på en dejt. Det kunde inte skada att se vad detta kunde leda till!
 
 
Sagt och gjort, de gick på några dejter och snart fann Mirella fullkomligt nerkärad. Hon hade fått lära sig en del om Kyle, så som att han arbetade som tränare åt ett knattelag i fotboll och att han hade en dotter som hette Kristin i samma ålder som Sienna. De hade flyttat hit till staden ganska nyligen efter att Kristins mamma gått bort och Mirella var den första som hade lyckats fånga hans blick.
 
 
De kom så bra överens att de bestämde sig för att låta barnen träffas, vilket de skulle göra under en picknik. När barnen fick reda på det var de inte alltför glada, särskilt inte de två äldsta då de hade minnen kvar av sin pappa och visste inte om de var riktigt redo för att ersätta honom med en ny fadersfigur. Men de accepterade då de visste hur lycklig deras mamma hade blivit på grund av Kyle, och för att de älskade henne förstås.
 
 
Sienna var i full färd med att upptäcka vilka egenskaper som den blonda, söta Kristin Lehmann besatt, men fann henne genast tråkig då hon la märke till hennes förkärlek för rosa. Sienna hatade rosa.
 
 
Hon fick däremot stå ut med den rosaälskande Kristin då det visade sig gå väldigt bra mellan deras föräldrar. Mirella fann sin andra kärlek här i livet men hade denna gången inga planer på att varken gifta sig eller skaffa barn, vilket lät bra för Kyles del. Han flyttade in och flickorna skulle bli tvungna att dela rum...
 
 
En sen kväll satt pojkarna utomhus i familjens trädgård och hängde. De klagade mycket om situationen de hamnat i, med de två nyinflyttade personerna, men också om hur illa de tyckte om Sienna och ville komma på något att stoppa hennes hemska bus som ständigt pågick utan att deras mamma la märke till det.
 
 
Shawn var den som kom med de flesta förslagen och brödrarna lyssnade intressant på. De skulle göra vad som helst så att deras mamma kunde se Sienna för vad hon verkligen var, vilket var ond!
 
 
Vad de inte visste var att det var någon som stod bakom hörnet och hörde allt de viskade om...
 
 
...och hon var inte så snäll som alla verkade tro!
 
 
Kristin såg genast till att kalla till sig Sienna och hon satte sig nyfiket ner, undrade vad det var som var så viktigt för Kristin att berätta.
 
 
Då berättade Kristin allt hon hade hört, alla planer som Siennas brödrar hade börjat fundera på. Då upptäckte Sienna att det fanns en egenskap hos Kristin som hon gärna höll dold, vilket var elak! Det var kanske inte lika hemskt som att vara ond, men en bit på vägen.
 
 
Sienna, som hade stora planer inför framtiden som en härskarinna av ondska, hade inget emot några kompanjoner. Kristin skulle få äran att bli hennes första, och deras första uppdrag tillsammans skulle vara, att besegra de hemska brödrarna!
 
 
Den onda Sienna är inte barmhärtig, särskilt inte nu när hon skaffat sin nya kompanjon, nyinflyttade Kristin Lehmann!
Fortsättning följer i kapitel 4.8...

Kapitel 4.6 - Ensamstående?!

Publicerad 2012-07-23 13:00:00 i Generation 4,

I förra kapitlet födde Mirella tvillingpojkar, vilket betyder att hon fem barn senare ännu inte hade fött ett barn som kunde bli arvtagare...
 
Tvillingpojkarna Shawn och Joshua blev snart småbarn, och det blev inte lättare för Mirella att hon nu behövde ha hand om tre småbarn. Pojkarna var väldigt lika utseendemässigt men Joshua hade ljusare hår än sin tvilling vilket gjorde det lättare att skilja på dem.
 
 
Lyckligtvis dröjde det inte länge förrän även Cody blev ett barn! Han var väldigt intresserad av fordon och fick en fin dräkt i födelsedagspresent.
 
 
Striderna mellan syskonen fortsatte däremot och de drog även in sina yngsta syskon i det hela. Särskilt Tanya och Alec stod på stridszonen hela tiden och var alltid vassa som varandra.
 
 
En dag kom Tanya fram till sin mamma, avslöjade att hon inte längre ville bo kvar hemma. Hon ville flytta till ett internat...
 
 
Mirella blev väldigt ledsen, men visste att det vore bäst så. Dessutom skulle det vara skönt att slippa höra de ständiga bråken mellan henne och Alec.
 
 
Och hör och häpna! När Tanya väl flyttat blev det betydligt lugnare i hushållet och Mirella kände sig genast mycket piggare och hade mer ork i vardagen. Kanske den negativa energin Tanya utstrålade hade något att göra med det? Alec och Cody stod på god fot med varandra och lekte väldigt fint tillsammans.
 
 
Men just när allt började ljusna i vardagen fick Mirella ett samtal som fick henne att drabbas av stor hjärtesorg - en stor översvämning hade drabbat Shang Simla, och det var tveksamt att hennes mamma hade överlevt den!
 
 
Mirella vände och vred sig hela natten oförmögen att slappna av. Först trodde hon att det var den möjliga förlusten av hennes mamma som spökade men insåg snart, att hennes sjätte barn var på väg!
 
 
Ralph, som hade åldrats och blivit mer mogen i sitt sätt även han, gladdes över nyheten, precis som han gjort över alla de andra barnen. 
 
 
Trots att det var graviditet nummer fem var han inte ett dugg mindre upprymd vilket fick Mirella att undra vad han tänkte om henne egentligen. Var hon bara någon som skulle ta hans barn till världen, älskade han henne ens??
 
 
Men Mirella fortsatte bita ihop. Hon behövdes, särskilt för tvillingpojkarna, som behövde uppfostras. Mirella lyckades lära de båda prata, gå, samt använda pottan trots att hennes graviditet var en jobbig sådan!
 
 
Cody och Alec var ganska duktiga på att ta hand om sig själva, och det gick ganska bra i skolan för dem också. Vilket Mirella inte riktigt kunde förstå då de sällan gjorde annat än spela spel på sin fritid. 
 
 
En natt medan Mirella låg och sov smög Ralph ut under natten för att åka iväg till jobbet...
 
 
... vilket även råkade vara samma natt Mirella fick värkarna och var redo för en förlossning! Hon blev chockad när hon upptäckte att Ralph inte var där men hon ringde upp barnskötaren, gick ut till bilen och körde iväg till sjukhuset på egen hand.
 
 
Nästa morgon hade Mirella en vacker liten flicka i famnen, en dotter hon döpte till Sienna. Men det var något särskilt med Sienna, som Mirella inte la märke till... Det var något ont med detta barn. Kanske för att hon utvecklade egenskapen ond redan vid födseln?
 
 
Under dagen, efter att ha oroat sig över var Ralph höll hus, fick Mirella ett samtal som gav henne en enorm chock! Hon började nästan gråta...
 
 
Det visade sig att Ralph under natten hade gripits under ett bankrån och att han var ansedd som skyldig till betydligt fler stora brott än vad man kunde räkna på alla sina fingrar och tår! Det mildaste straff han kunde få var livstids fängelse... Mirella läste tidningen direkt efter samtalet och där stod det, med stora rubriker, att den största kriminella boven i staden hade blivit tillfångatagen.
 
 
Den inkluderade även en bild som väldigt tydligt avslöjade vem denna kriminella boven var...
 
 
Mirella hade aldrig känt sig så sviken i hela sitt liv... nu var hon verkligen helt ensam, med fem barn i hushållet att uppfostra på egen hand! Hon kände sig så sviken, att hon aldrig skulle besöka Ralph i fängelset om hon så fick chansen, vilket inte ens var troligt... Hur kunde hon inte ha upptäckt det?? Tecknen hade ju varit så tydliga...
 
 
Tiden gick vidare och Mirella vågade ännu inte berätta för sina barn att deras pappa åkt in i fängelset för livstid. Alec växte upp till tonåring och visade tydligt sin butterhet.
 
 
Mirella såg sin son som en väldig surpuppa men vad hon inte visste var att han tog varje givet tillfälle att gosa lite extra med sin lillasyster Sienna! Han hade nämligen utvecklat egenskapen familjeinriktad, vilket han kämpade för att dölja väl.
 
 
Tvillingarna blev även dem äldre och snart var det dags för deras födelsedag.
 
 
När de slutligen växte upp var det dags att inhandla en våningssäng. De skulle vara tvungna att dela rum troligen tills de flyttade hemifrån men de stod varandra så nära som bara tvillingar kunde att det inte spelade någon roll.
 
 
Snart var Sienna ett småbarn och till Mirellas lycka kunde man nu se hennes hårfärg - hon var femte generationens arvtagare! Med sina små skruvlockar kunde Sienna charma de flesta men bakom ryggen på dem blängde hon med hat i blicken. Hon var en väldigt ond flicka, innerst inne...
 
 
Allra minst var det Mirella som anade denna sida hos Sienna, hon var ju hennes efterlängtade lilla arvtagare!
 
 
Snart blev även Cody en tonåring och till skillnad från sin bror var han en charmör och rätt populär i skolan. Men då han mest bara snackade bilar och motorer var hans vänkrets ganska begränsad, inte alla uppskattade det intresset.
 
 
Nu när barnen blivit större och hon troligen aldrig skulle föda fler barn kunde Mirella började arbeta som barnskötare, något som skjutits upp i snart 17 år på grund av barnafödandet. Men redan efter sin första arbetsdag förstod Mirella inte vad det var som fick henne att vilja arbeta som detta. Hon hade redan haft massor av barn i sin närhet och var helt ärligt trött på det! Så redan efter sin första arbetsdag sa hon upp sig...
 
 
Mirella bestämde sig istället för att börja njuta av tillvaron, av att inte längre ha den jobbiga pressen som småbarnsförälder och gift. Nu hade hon möjlighet att ha tid till sig själv och kunde äntligen slappna av i bubbelpoolen!
 
 
Snart anlände dagen då Sienna blev ett barn och hon var väldigt söt, oskyldig och gullig...
 
 
...eller åtminstone var det vad hon ville att andra skulle tro om henne!
 
 
Äntligen har Mirella fött sin arvtagare och spelet kan fortsätta! Men Sienna är inte så söt och oskyldig som hon vill att alla andra ska tro... vad kommer hon hitta på när hennes onda sida tar över?!
Fortsättning följer i kapitel 4.7...

Usch och fy för buggar...

Publicerad 2012-07-21 21:42:54 i Allmänt,

Måste tyvärr meddela att jag råkat ut för en bugg på spelet, som hindrar mig från att spela vidare på legacyn, längre än till generation 7 :/

Liemannen dyker nämligen aldrig upp när en sim dör och dör ingen i hushållet, ja, då blir det svårt att fortsätta! Maxgränsen ligger ju på 8 simmar och tyvärr hade jag även fyra husdjur då buggen uppstod, vilket minskar antalet simmar till 6 i antal.

Kan varken flytta ut eller radera simmar, inte ens ändra staden, då det kommer upp en ruta att en sim i mitt hushåll håller på att dö (trots att det inte gör det) och att jag därför inte kan ändra på något! Så tragiskt och blev så ledsen :(

Trodde jag hade hittat en lösning då jag använde fusket "moveobjects on" och sedan raderade de simmar jag inte behöver men då försvinner de bara från aktivitetsfältet, men är kvar på familjeporträttet vid huvudmenyn. Alltså räknas det som om de fortfarande existerar i hushållet och kan ändå inte ta in fler simmar eller flytta ut någon.

Kommer dock fortsätta skriva i bloggen med nya kapitel! Har nu spelat klart så långt det går och gjort ett så bra slut som möjligt, som jag faktiskt blev väldigt nöjd med! Min nya legacy som jag börjar spela på snart är sammankopplad med slutet på denna och tror verkligen att den kommer bli riktigt bra! :) Hoppas att ni som följer denna bloggen även kommer följa nästa!

Familjen Fox äventyr fortsätter alltså men blir kortare än tänkt :)

Paus till augusti

Publicerad 2012-07-15 16:21:44 i Allmänt,

Ja, som rubriken lyder tar bloggen nu en paus. Anledningen är väl mest att inspirationen tryter för tillfället och för berättandets skull tar jag ledigt tills jag känner att jag kan komma igång igen :)
Så jag hoppas komma igång med bloggen i augusti, kan bli senare, kan bli tidigare, vi får se!

Kapitel 4.5 - Det blir allt mörkare...

Publicerad 2012-07-05 15:41:39 i Generation 4,

I förra kapitlet gick Ho Sung bort i en hjärtattack och familjen sörjer honom ännu. Samtidigt har Mirella fått två barn, en dotter och en son, och väntar dessutom ytterligare ett barn! Men något står inte rätt till med Ralph, han försvinner ofta om nätterna och än så länge har Mirella inte misstänkt något...
 
Mitt i allt familjetumult och med en höggravid Mirella var det dags att fira en födelsedag, nämligen Tanyas! Hon blev ett väldigt sött barn och hennes egenskaper blev desto tydligare. Perfektionist som hon var såg hon alltid till att kläderna var strykta och nytvättade varje morgon.
 
 
Tanya var förstås glad över sitt kommande syskon och skulle ständigt klappa sin mamma på magen!
 
 
Men hon fick inte många tillfällen att klappa på magen då det snart var dags för den lilla att komma! Tidigt på morgonen efter att dottern åkt till skolan fick Mirella värkar och hon och Ralph åkte in till sjukhuset. På kvällen kom de hem med en ny lillebror som fick namnet Cody!
 
 
Mirella försökte dölja sin besvikelse över att ännu inte ha fått en arvtagare genom att ständigt vara där för sina barn. Särskilt Alec var väldigt krävande och ville ha sin mamma hos sig jämt och ständigt, det var sällan butlern eller Sonja fick komma nära.
 
 
Ralph älskade sina barn, och han ville ha fler barn att älska.
 
 
Mirella hade däremot en helt annan syn på saken. Hon ville helt enkelt inte, åtminstone inte på ett tag. Nu hade de redan tre barn och hon ville få tillfället att arbeta så snart hennes mammaledighet för Cody var över. Ralph sa inte emot.
 
 
Tiden som spädbarn går över fort och snart blev Cody ett småbarn! Ralph hjälpte till så gott han kunde med barnen, men han var inte alltid hemma och därför blev det en del för Mirella. Sonja hade börjat tappa orken med de små, ålderdomen blev allt tydligare på henne...
 
 
Tanya hade bestämt sig för att börja på balett vilket hon också gjorde. Utöver att ständigt göra piruetter brukade hon också sjunga för sig själv i trädgården, drömmen som dansare och sångare började långsamt formas...
 
 
Sonja orkade inte mycket längre och kunde sällan hjälpa Mirella. Därför blev det en chock för henne när hon fick höra av sin mamma att hon tänkt flytta till Shang Simla och spendera sin sista tid där!
 
 
Mirella blev väldigt sårad och höll inte tillbaka med att visa sitt missnöje... Hade hon gjort något fel så att hennes mamma inte längre ville veta av henne?! Men samtidigt förstod hon att Sonja inte skulle leva länge till och om det var hennes sista dröm att få bo i Shang Simla så borde hon få det.
 
 
 Det dröjde det inte länge efter Sonjas farväl som Mirella ännu en gång upptäckte att hon var gravid... Hon hade inte ens tid till att bli ledsen och irriterad, vilket var precis hur hon kände sig. Men, det var hon som tog barnet till världen och därför skulle hon glädjas över det!
 
 
Ralphs stöd hade hon förstås precis som alltid, men ibland var det inte nog... Denna graviditeten tog mer av hennes krafter än någon av de tidigare och de ständiga ryggsmärtorna lämnade henne sittandes större delen av tiden. Ralph talade fortfarande sällan om sitt arbete och Mirella visste inte vad det var som fick honom att inte vilja prata om det.
 
 
Utan sin mammas hjälp fick Mirella ta hand om matandet av barnen, något som Sonja oftast hade haft hand om.
 
 
Det blev däremot en lättnad för Mirella, när Tanya firade sin födelsedag och blev tonåring! Äntligen, tänkte Mirella, hade hon någon som kunde avlasta henne medan hon vilade. Tanya var till större delen lik sin pappa, men huvudformen ärvde hon från sin mamma. Ingen visste dock vartifrån hon fick sin besatthet av att allt skulle vara perfekt...
 
 
Dessutom visade sig Tanya vara mindre av en hjälp då hon inte var förtjust i barn alls och började avsky sina småbrödrar. De skulle jämt reta varandra och bråka, att Mirella bara blev mer trött till slut av allt skrikande...
 
 
Alec, som nu hade vuxit, var dessutom en grinig pojke vilket syntes på hans jämt nerdragna mungipor.
 
 
Cody skulle jämt gnälla och skrika och hela hushållet höll på att kväva varandra! Den enda som höll god min var Ralph, som låtsades som ingenting. Om det fortsatte såhär visste inte Mirella hur hon skulle kunna hålla sig helt frisk i sinnet.
 
 
Smittad av sina barns negativitet kunde Mirella inte låta bli att hänga läpp själv. Hon fick i princip tvinga fram ett leende, särskilt då hon återvände från sjukhuset efter sin fjärde förlossning, då hon fått två pojkar, tvillingar. Ralph valde att döpa dem till Shawn och Joshua.
 
 
Mirella visste att hon hade en betydligt tuffare framtid framför sig, särskilt nu med tvillingarna, och bara tanken på det fick henne att åldras avsevärt. Hon var nu vuxen på riktigt och kunde inte längre drömma om att någonsin få det bättre, det var åtminstone vad hon hade övertalat sig själv. Hon hade ännu inte ens fött en arvtagare, och kände sig desto mer misslyckad...
 
 
Fem barn i generation fem är födda och ännu inte någon som kan bli arvtagare! Hur kommer detta sluta?!
Fortsättning följer i kapitel 4.6...

Kapitel 4.4 - Familjen utökas

Publicerad 2012-06-30 16:38:57 i Generation 4,

I förra kapitlet insåg Mirella att hon blivit gravid, och nu är det dags att berätta för familjen om detta!
 
Det första Mirella gjorde var att berätta för Ralph om graviditeten! Han verkligen sprudlade av lycka och Mirella kunde inte låta bli att le över hur glad han var! De såg verkligen fram emot den här bebisen.
 
 
Trots att Mirella bara var i början i graviditeten kunde Ralph inte låta bli att känna. Han trodde nog att han kanske skulle kunna känna något.
 
 
Sonja och Ho Sung, som nu båda var åldringar, såg förstås också fram emot barnet som skulle bli deras andra barnbarn. De hoppades snart att huset skulle ha sin kommande arvtagare!
 
 
Mirella spenderade mycket av sin tid under graviditeten med att förbereda sig inför barnets ankomst, både genom att läsa böcker och att gå olika kurser, med och utan Ralph. Hon fick en del råd från sin mamma också, särskilt inför förlossningen då det var hon som ville förlösa barnet.
 
 
Under tiden hade Ralph sett till att skaffa ett jobb, han hade sagt till Mirella att han arbetade på ett lager, vilket bara var en liten del av sanningen...
 
 
Av någon anledningen började han träna hårdare än han någonsin gjort förut och sade jämt när Mirella frågade att det var viktigt att hålla sig i form. Hon kunde inte förstå varför han behövde träna som han gjorde för ett arbete på ett lager.
 
 
Men Ralph såg alltid till att gottgöra all den tid han spenderade på jobbet och gymmet genom att ta väl hand om sin hustru. Mirellas mage växte för var timme som gick och hon uppskattade all avlastning Ralph gav henne när han var hemma. Sonja och Ho Sung hjälpte fortfarande en del men då de själva fortfarande arbetade kunde hon vara ensam ganska långa stunder.
 
 
De gladaste stunderna var de då alla var hemma och gladdes över den stora bebismagen! Bebisen skulle födas när som och alla var spända med förväntan.
 
 
När det var dags upplevde Mirella en smärta hon sent skulle glömma! Ralph fick panik när han fick se den skrikande Mirella...
 
 
Ralph körde med ilfart mot sjukhuset med familjens nya bil! Väl där stod Sonja redo att ta emot dem.
 
 
När Mirella anlände hem hade hon en liten flicka i sin famn, med namnet Tanya! Men... Ho Sung såg något konfunderad ut. Var var barnet någonstans? Sonja berättade att barnet hade fötts med en ovanlig men ofarlig sjukdom kallat osynlighetsbugg. Det skulle vara över om tre dagar och då skulle lilla Tanya få tillbaka sin synlighet. (Ja, jag lyckades hitta ett botemedel så att inga framtida barn någonsin skulle behöva drabbas av denna osynlighetsbugg!)
 
 
Tre dagar går över fort i simsvärlden och lilla Tanya visade sig vara en väldigt söt liten flicka som hade ärvt sin pappas färger. Hon hade fått egenskapen perfektionist vilket syntes ganska tydligt, inte alla kläder dög åt denna lilltjejen. Dessutom var hon en musikalisk begåvning och kunde snart spela några lättare melodier på sin xylofon.
 
 
Ralph fann sin plats som pappa väldigt fort efter Tanyas födelse och han såg till att vara en så stor del av dotterns liv som möjligt trots att han var iväg på sitt arbete. Han försökte lära henne att gå.
 
 
 Samt att få henne att gå på pottan. Allt gick som smort, tyckte han, och kände sig genast redo för att skaffa fler avkommor!
 
 
Så Ralphs och Mirellas gemensamma önskning skred till verket och snart fick de reda på att Tanya skulle bli storasyster! Mirellas var ju inte särskilt glad över att hon återigen fick uppleva all den illamående hon hade känt medan hon väntade Tanya.
 
 
Vid beskedet av Mirellas graviditet bestämde sig Ho Sung att det var dags att gå i pension! Han ville kunna hjälpa sin dotter och spendera så mycket tid som möjligt med sina nuvarande och kommande barnbarn.
 
 
Men hans tid visade sig snart nå ett slut, efter att ha drabbats av en hjärtattack efter sitt dagliga träningspass! Ångestfylld för att inte kunna se sina barnbarn växa upp lämnade Ho Sung Fox deras värld och gick över till andra sidan. Vila i frid, Ho Sung!
 
 
Familjen var alldeles bedrövade efter sin förlust av en kär familjemedlem. Ho Sung hade varit Sonjas enda och sanna kärlek sedan hon varit tonåring och vid hans död kände hon att hon hade förlorat halva sitt hjärta. Hon trodde aldrig att hon skulle kunna le igen medan hon stod där och grät framför hans grav...
 
 
Trots att hon var långt gången i sin graviditet och fruktansvärt trött var Mirella alldeles för sorgsen för att kunna sova om nätterna och stod och grät ute på perrongen... Hon klandrade sig själv för hans bortgång, kanske om han inte hade behövt hjälpa henne så mycket så hade han varit vid liv nu och långt framöver.
 
 
Men det var här Ralph visade sig vara en riktig stöttepelare och såg till att både hans hustru och svärmor kom upp på fötter igen! Då både han och Sonja var atletiska såg Ralph till att hålla Sonja sysselsatt med träningarna genom att sätta upp olika mål och sparra med varandra!
 
 
Livet skulle förstås ändå gå vidare och trots sin sorg var Mirella tvungen att inse att hon faktiskt skulle vara tvåbarnsmamma snart och att det var viktigt att hon stod med två fötter stadiga på jorden under barnens uppväxt!
 
 
När det var dags för den nya bebisen att komma var Mirella faktiskt glad, trots smärtan. Det skulle vara skönt att slippa vara så tung hela tiden! Ralph fick förstås precis lika mycket panik som förra gången.
 
 
Efter en snabb förlossning lämnade Mirella och Ralph snart sjukhuset, med deras första son i famnen! Ralph kunde inte låta bli att le lite extra av stolthet. Pojken döptes till Alec.
 
'
 
Efter att ha sett Alec för första gången var Sonjas sorg som bortblåst och hon höll pojken tätt i famnen. Han kunde inte bli arvtagaren men var inte mindre värd för det!
 
 
Efter att ha sett sin mammas glada ansiktsuttryck igen kände sig Mirella tvungen att bli gravid snart. Hon hade gärna väntat ett tag och tjänat in pengar genom att jobba men hon skulle ändå bli tvungen att skaffa fler barn förr eller senare då hon ännu inte fött någon blivande arvtagare. Ett försök senare, och hon var gravid igen...!
 
 
Strax efter beskedet av sin tredje graviditet fick Mirella ett samtal från Ellinor! Hon och Collin ville gärna komma på besök och bestämde sig för att komma dagen efter. På morgonen satte sig Mirella för att läsa tidningen, där hon fick reda på att det skett avsevärt många stölder nattetid i den annars lugna staden... Hon kunde inte låta bli att oroa sig. Tänk om tjuven skulle komma till dem?!
 
 
Mirella var så glad över att återse sin syster igen! De hade endast prata via telefon sedan hon lämnat hushållet och fick en varm kram när de återsågs.
 
 
Collin hade vuxit till sig en del och var ett blivande väldigt stiligt barn som stod framför dem. Mirella hade några funderingar över hans konstigt färgade hy, lysande ögon och tatureringen på halsen men valde att inte säga något...
 
 
Att han var lite konstig spelade inte Sonja någon roll, han var hennes barnbarn och en underbar sådan! Collin var lite sådär lagom glad när han fick kinderna nypna...
 
 
De spenderade nästan hela dagen med att prata om gamla tider, men undvek att prata om Ho Sung så gott det kunde. Dagen var över fort och när barnen gått och lagt sig spenderade de vuxna tid uppe i sällskapsrummet och spelade biljard.
 
 
Under Mirellas tredje graviditet spenderade Ralph en hel del tid att träna och verkade ganska reserverad när hon försökte prata med honom om hans jobb. Hon vågade inte riktigt ta upp det med honom och lät det vara... Någon gång skulle hon väl få veta?
 
 
Men vad hon inte hade någon aning var att han i slutet av hennes graviditet smög ut på nätterna efter att hon somnat och återvände inte förrän tidigt på morgonen innan hon vaknade. Vad han gjorde då hålls hemligt... än så länge.
 
 
Det tredje barnet är på väg och Ralph vägrar prata om sitt arbete med Mirella. Samtidigt smyger han ut hela nätter... Vad är det som är på gång?
Fortsättning följer i kapitel 4.5...

Kapitel 4.3 - Tills döden skiljer dem åt

Publicerad 2012-06-24 15:57:32 i Generation 4,

I förra kapitlet hade Fox huset genomgått en stor förändring enligt Mirella smak, vilket innebar att de skulle bli stort! Dessutom fick Mirella som livsönskning att uppfostra 5 barn upp till deras tonår, och hon har redan en möjlig pappa i sina tankar...
 
Ralph besökte Fox hushållet och Mirella kunde inte låta bli att skaka av nervositet! Hon visste att hennes mamma skulle bli överförtjust i honom men sin pappa var hon inte lika säker på... Men då det visade sig att Ralph var minst lika atletisk som hennes föräldrar kom de förvånansvärt bra överens och pratade en hel del om träning!
 
 
Ralph visade sig också ha väldigt god hand om barn, han drog sig inte för att byta blöja på lilla Collin och när Mirella såg hur fint han hanterade den lille hade hon inte några tvivel kvar längre. Han var accepterad av hennes föräldrar och dessutom familjeinriktad, precis som hon själv!
 
 
Mirella bjöd ut honom till familjens nyrenoverade trädgård så fort det skulle börja mörkna... Hon visste att hon snart skulle göra ett väldigt bra val!
 
 
Efter en romantisk kvällsmiddag gick Mirella ner på ett knä, och friade! Ralph blev förstås överförtjust men Mirella trodde sig ana att han misstänkt att det skulle ske! Han tackade förstås ja och de sprang in för att berätta de glada nyheterna för sin familj!
 
 
Ellinor blev förstås helt tokig av lycka för sin systers skull, och innan Mirella hann säga stopp började systern planera en möhippa.
 
 
Mirella var inte riktigt helt med på grejen, men ville inte förstöra systerns glädje. Det var längesedan hon hade sett henne så glad.
 
 
Trots att hon gärna hade velat vara utan en möhippa kände sig Mirella som den lyckligaste människan i världe tillsammans med Ralph och hon bara visste att han var den rätta för henne!
 
 
Sonja var förstås mest spänd inför att få ytterligare barnbarn, och hoppades innerligt att den kommande arvtagaren efter Mirella skulle dyka upp snart!
 
 
Dagarna gick och det var snart dags för möhippan. Mirella bävade inför dagen men Ralph lovade henne att det säkert skulle vara roligt! Ellinor hade spenderat mycket tid åt att förbereda och när dagen var kommen kastade hon ut Ralph tillsammans med föräldrarna och hennes son. Sedan var det dags att klä på Mirella - Ellinor tog åt sig friheten att bestämma precis vad hon skulle ha på sig. Mirella var inte helt glad över det...
 
 
En hel del gäster kom, och det gjorde även...
 
 
... de manliga stripporna! Mirella höll på att flyga upp i taket när hon såg dem!
 
 
Dessutom stod förstås Ellinor och flirtade hämmingslöst med en av dem, medan de övriga kvinnorna kastade sig över den andra. Mirella längtade tills festen var över...
 
 
Vilket festen såklart också gjorde. Bröllopet var redan dagen efter och det fanns en hel del som behövde städas upp efter de som hade varit där kvällen innan. Turligt nog hade ju familjen en butler som såg till att plocka undan allt. Det förberedes för bröllop och snart stod de där med varandra, Ralph och Mirella, redo att avge sina löften!
 
 
De svor att älska varandra tills döden skiljde dem åt. Mirella hade aldrig känt sig så vacker och älskad som då! Hon kunde höra hur hennes mamma grät floder, medan hennes pappa stod stel och stilla, med tårar rinnande nerför ansiktet!
 
 
Efter bröllopet såg Mirella till att kolla igenom alla tillgängliga jobb och bestämde sig till slut för att bli dagmamma! Hon skulle börja redan veckan efter och såg fram emot att börja tjäna egna riktiga pengar (även om hushållets pengar redan skulle räcka långt).
 
 
Några dagar gick och Mirellas systerson växte upp till att bli en riktigt söting! Ellinor såg alltid till att han gick klädd i moderiktiga kläder och snygga frisyrer.
 
 
Collin hade dessutom, nu när han blivit äldre, lagt till några märkliga beteenden. Bland annat fann han en viss fascinering vid att bita alla på naken, till och med sin egna nallar... Men de antog väl att det var någon sorts period i livet han genomgick?
 
 
Hur som helst hade Ellinor funnit en ny kärlek i livet, nämligen den manliga strippan som hade varit på Mirellas möhippa. Han accepterade att hon hade en son och ville ta henne till hustru och honom som son. Ellinor tvekade inte ens utan packade sina väskor och gav sig av.
 
 
De få dagar Mirella hade kvar av sin ledighet innan hon började arbeta spenderade hon med att träna på det nya utegymmet de byggt upp, tillsammans med Ho Sung och Ralph. De var båda ganska vältränade så Mirella tog det lite lugnare på löpbandet.
 
 
Men trots att Mirella inte hunnit träna särskilt mycket började hon känna sig smått illamående. Hon trodde inte att det berodde på överansträngning, vilket bara lämnade kvar ett alternativ... Hon väntade barn!
 
 
Mirella är nästan helt säker på att hon är gravid! Är det en son eller dotter som väntar?!
Fortsättning följer i kapitel 4.4...

Kapitellista

Publicerad 2012-06-15 13:55:28 i Allmänt,

Fox-legacy bloggen är mitt första försök till en legacy historia. Jag kommer följa de traditionella reglerna för en Legacy men kommer lägga till följande regler:

1. Matriarkat - endast kvinnor får vara arvtagare. Inget fusk kommer göras för att bestämma könen på barnen utan de får bli som de blir.

2. Yttre attribut - endast en rödhårig, dvs den tjej som har samma hårfärg som grundaren, får vara arvtagare! Kommer därför inte få ändra hårfärgen på någon av arvtagarna. Allt för att ärva ner "Fox"-färgen!

Hoppas det blir en trevlig läsning! :)


KAPITEL LISTA

Generation 1 - Katrina Fox historia!

Kapitel 1.1 - Grundaren anländer!
Kapitel 1.2 - Hur man snabbast blir befordrad...
Kapitel 1.3 - Ett dåligt samvete
Kapitel 1.4 - Svartsjuka och glädje
Kapitel 1.5 - Starten av en ny generation!
Kapitel 1.6 - Dags för äkta kärlek?!
Kapitel 1.7 - Och de svor att älska varandra för alltid...
Kapitel 1.8 - Två nya... husdjur?
Kapitel 1.9 - Att äntligen nå toppen!

Generation 2 - Amelia Fox historia!

Kapitel 2.1 - Tonårskärleken funnen!
Kapitel 2.2 - Ungdom och ålderdom... och bröllop?!
Kapitel 2.3 - En smekmånad bland sand
Kapitel 2.4 - Att växa i antal!
Kapitel 2.5 - Att växa och växa i antal!!
Kapitel 2.6 - Är detta slutet?!
Kapitel 2.7 - Lugnet före stormen...?!
Kapitel 2.8 - Att ta farväl

Generation 3 - Sonja Fox historia!

Kapitel 3.1 - Kampsport i Shang Simla
Kapitel 3.2 - Nyrenovering och födelsedagar!
Kapitel 3.3 - Den sanna kärleken
Kapitel 3.4 - Livet går vidare
Kapitel 3.5 - Den fjärde generationen
Kapitel 3.6 - Att sparka en butler
Kapitel 3.7 - Efter lugnet kommer ALLTID stormen...
Kapitel 3.8 - Kärt återbesök x 2

Generation 4 - Mirella Fox historia!

Kapitel 4.1 - Den rätta... redan?!
Kapitel 4.2 - Den arga pappan

Nytt kapitel kommer med några dagars mellanrum!

Kapitel 4.2 - Den arga pappan

Publicerad 2012-06-15 13:49:32 i Generation 4,

Förra kapitlet innehöll massor av kärlek, bråk och hemligheter... Kommer det uppstå några lösningar för familjens nuvarande problem?

En dag när Ho Sung var på jobbet bjöd Ellinor hem mannen hon hävdade sig vara förälskad i, men inte ens visste namn eller ålder på... Mirella försökte få henne att inse att det kanske inte var en bra idé men det var sällan hennes syster lyssnade på henne, och det här tillfället var inte något undantag.



Såklart skulle ju Ho Sung komma hem just som de stod vid ytterdörren och omfamnade varandra...



Deras pappa blev rasande! Han stod och vrålade åt Ellinors pojkvän och hon kunde inte göra annat än att stå i bakgrunden och skrika åt honom att sluta.



Ho Sung hade däremot ingen aning just hur farlig den här mannen kunde bli, men då han inte önskade bråk tittade han stint på honom medan han vrålade, och vände ryggen till när han var klar. Ho Sung hade ingen chans att stoppa honom och han gick därifrån med Ellinor hack i häl.



Hela tiden satt Mirella instängd i vardagsrummet och lyssnade på bråket. Hon hade redan gjort vad hon kunde och Sonja var inte där... Ljudet från pianot dränkte nästan skrikandet, så hon slapp höra det.



Ellinor följde mannen till ett hotell och tidigt nästa morgon gick han därifrån. Hon skulle aldrig ha trott att det var sista gången hon skulle se honom...



Några dagar senare kände sig Ellinor illamående, och till sin förskräckelse insåg hon vad som var felet... Hon var gravid!



Men Ellinor hade inte mycket att oroa sig över då hon hade stöd från både sin mamma och Mirella! Sonja som ju var läkare kunde till och med avslöja för sin dotter att hon väntade en son!



Till och med Ho Sung verkade ha mjukat upp lite inför Ellinor men hon var fortfarande tveksam, oroade sig över att han skulle ilskna till så plötsligt igen... Dessutom hade han ju åldrats förvånansvärt mycket på kort tid, kanske just för att han varit så arg sista tiden.



Mirella gladdes förstås också över den kommande bebisen och att bli moster, men samtidigt hade hon mycket att tänka på i skolan. Snart var det dags för bal och efter det examen. När hon var lite mer ledig på kvällarna och hon inte var ute för att träffa Ralph spenderade hon lite mer tid med sin mamma. Snart kunde hon känna att hon vågade lita mer på sin mamma och berättade om sitt förhållande med Ralph. Sonja tyckte det var spännande att hennes lilla arvtagare börjat växa till sig så mycket!



Det tog Mirella lite tid men med hjälp av sin syster och mamma lyckades hon hitta en klänning som var riktigt fin! De hjälpte till att fixa till henne och lämnade sedan av henne i limousinen där en finklädd Ralph satt och väntade på henne!



Balen tillförde flera av hennes mest roliga och spännande minnen, särskilt när det visade sig att hon och Ralph blivit framröstade till balens kung respektive drottning! Mirella ramade genast ett foto och hade den intill sin säng, så hon aldrig skulle glömma!



Men Mirella hade inte ens tid till att byta om, när hon hörde sin syster skrika till. Värkarna hade dragit igång och det var dags för en bebis att födas! Ho Sung körde genast iväg dem båda till sjukhuset där Sonja var och arbetade.



Bara några timmar senare var de hemma, trötta då de inte fått någon ordentlig sömn under natten. Med sig hem hade dem fina lilla Collin. Mirella var riktigt stolt över att vara moster!



Efter att några dagar passerat började Collin se något annorlunda ut... Sonja hade inte sett hans pappa tidigare men Mirella anade att det var ärvt från honom, den här mystiska lite onda auran. Men Collin var ännu bara ett spädbarn och hur underbar som helst! Hon hade svårt att tro att han skulle visa sig vara ond på något vis alls.



Några dagar efter Collins födelse var det dags för Mirella att ta examen! Hela familjen åkte med ut till skolan för att se på ceremonin.



Mirella var nu stolt över att vara ungdom, och dessutom redo att ta över efter sin mamma! Hennes första steg nu som ungdom var att hitta ett jobb, men innan dess skulle hon presentera Ralph för sin familj...



Direkt efter examensfirandet var det dags för Mirella att lägga sin egen prägel på huset, och det gjorde hon genom att huset revs ner till grunden och byggdes sedan upp på nytt, med plats för en stor familj och alla dess intressen! Hon var riktigt stolt över det nya Fox huset och hoppades det skulle hålla för flera generationer!



Mirella hade utöver att ha blivit moster också blivit ungdom. I nästa kapitel ska hon presentera Ralph för sin familj.
Fortsättning följer i kapitel 4.3...

Kapitel 4.1 - Den rätta... redan?!

Publicerad 2012-06-10 15:53:07 i Generation 4,

Detta är första kapitlet som följer Mirella - Fox familjens fjärde arvtagare! Mirella har nyss blivit tonåring och närmar sig vuxenvärlden och allt vad det innebär att vara arvtagaren med småsteg!

Mirella fann det ganska jobbigt att bli äldre, då hon med sin något barnsliga personlighet längtade tillbaka till barndomens oskyldighet och nöjen. Precis som med hennes systrar blev kraven högre, om inte mer, då hon stod på tur att ta över "tronen" efter sin mamma. Men hon gjorde det som krävdes av henne och det blev långa nätter med näsan i böcker, drunknande i kunskap som sades vara viktigt för hennes framtid.



Barnsligheten fick hon utlopp för tillsammans med sin syster - Ellinor var, trots att det var sällan folk trodde de var besläktade, hennes bästa syster och bästa vän! Så fort de fick tillfälle (dvs så fort Ho Sung vände ryggen till), kunde de åka waterslide eller ha tävlingar, som att hålla andan länge i familjens pool.



Men det fanns en sak Mirella inte uppskattade hos Ellinor och det var att hon ständigt gick och bytte pojkvänner. Hon fick ständigt höra sin syster klaga om hur alla killar i deras ålder var omogna och oförmögna att ta saker på allvar. Mirella kunde oroade sig ständigt över att Sonja eller Ho Sung skulle få reda på detta om deras dotter...



Stephanie var oftast i sin egen lilla värld då hon ständigt tänkte på djur. Hon lade inte mycket märke till sina systrar och då hon närmade sig tid för sin examen hade hon inte riktigt tid att bry sig heller. Många hade så småningom lärt sig att Mirella och Ellinor var helsystrar men i princip ingen visste att Stephanie ingick i syskonskaran. De liknade trots allt inte varandra mycket, den ena helt lik pappan, medan den andra är helt lik morfadern, och tredje en mix av sina föräldrar!



En dag hade Ellinor bestämt dejt med en äldre man, och trots att hon inte blivit tillfrågad följde Mirella med. Hon var förstås orolig över sin syster. De sade åt sina föräldrar att de skulle på en liten fest hos en gemensam vän, deras pappa var förstås helt emot det men Sonja tyckte det lät som en trevlig grej och gav dem tillåtelse. Mirella hatade att ljuga... men hon ville samtidigt inte svika sin syster!



Mirella skulle dock inte ångra sitt beslut, för det var då hon såg Ralph för första gången...



Mirella kände att hon bara var tvungen att lära känna honom och gick stadigt fram! Aldrig tidigare hade hon känt sig så modig! De pratade en del, och hon var så glad över att ha fått träffa honom. Hon kunde nästan känna dragkraften mellan dem!



Mirella fann sig själv le brett åt varenda ord han sade och undrade om det var så det kändes att vara förälskad! Hon blev nästan ledsen när det var dags för dem gå hemåt men de utbytte telefonnummer i alla fall och hon såg fram emot att höra något från honom.



Nästa dag var det dags att fira Stephanies födelsedag, Mirella fann det dock svårt att fokusera på firandet och tänkte på Ralph. När skulle han höra av sig?



Stephanie utvecklade egenskapen äventyrlig och först nu vågade hon berätta om sina framtidsdrömmar - hon ville resa världen runt och hjälpa hemlösa och sjuka djur! Ho Sung och Sonja hade inte mycket till val än att stödja hennes drömmar, och hon gav sig av redan morgonen efter, utan att delta på sin egen examensfest.



En kväll när Mirella gjorde sig redo att gå till sängs fick hon ett sms - det var från Ralph! Han frågade om hon hade lust att ses en stund. Då båda föräldrarna sov förberedde sig Mirella för att möta honom och smög sedan ut.



Ralph mötte upp henne vid ytterdörren och när hon såg honom började benen ofrivilligt darra! Hon hade inte ens insett själv hur nervös hon var...



Ralph verkade riktigt glad över att se Mirella och när hon insåg det kunde hon slappna av lite mer. Han frågade om hon ville gå en runda, vilket hon accepterade. Men hon kunde inte låta bli att slänga en nervös blick bakåt, ifall hennes föräldrar skulle få syn på henne.



De satte sig på gräset i en tom park och pratade om allt mellan himmel och jord. Mirella berättade om nervositeten inför att vara arvtagaren och kraven som ställdes på henne... Hon lärde också känna till Ralph bättre, han visade sig vara familjeinriktad då han själv vuxit upp utan någon annan än sin mamma och önskade sig en stor familj. Annat än det sade han sig inte ha några större drömmar men hoppades finna dem snart.



Den sista stunden under deras möte låg de ner på det mjuka gräset och stirrade upp mot natthimlen. Mirella trodde hon drömde just då, men insåg snart att det tyvärr var dags att återvända till verkligheten.



Dagen därpå träffade Mirella någon hon kände igen från familjealbum därhemma - det var Arwin! Trots att han var äldre bror till hennes mamma såg han inte alls gammal ut.



När Mirella frågade efter hans hemlighet att kunna se så ung ut trots sin ålder, svarade han träning. Hon lovade att lägga det på minnet.



Mirella fortsatte möta Ralph i hemlighet, särskilt efter skolan. Hon hade inte berättat för någon om deras relation, men Ellinor var inte dum heller.



Ellinor visste att Mirella höll något hemligt från henne och lyckades få det ur henne under en av deras nästan dagliga simturer i poolen. Ellinor gillade att Mirella "äntligen" gått och skaffat sig en pojkvän, särskilt då hon misstänkte att hon skulle börja känna sig ensam när Ellinor skulle ta examen dagen därpå.



Som förväntat tog Ellinor examen nästa dag vilket firades av hela familjen med picknik ute i skogen.



Nu när Ellinor äntligen var ungdom kunde hennes föräldrar inte längre styra över henne och hon gick och tog på sig precis de kläder hon önskade. Mirella visste hur deras pappa skulle reagera på hennes klädval i förväg och varnade Ellinor, men det struntade hon i!



Ho Sung blev förstås rasande när han fick syn på henne, och Ellinor blev rasande på grund av hans reaktion. Det blev ett stort bråk då de verkligen stod och skrek på varandra och då Sonja var på jobbet fanns där ingen som kunde stoppa dem. Mirella kunde inte göra annat än att kika ut på dem genom dörren...



Efter att ha stormat iväg från varandra av ren ilska kom Ellinor fram till Mirella och uttryckte sin ilska över faderns beteende.



Mirella kände att hon inte hade något annat val än att stötta sin syster, oavsett hur mycket hon älskade sin pappa. Men i detta fall tyckte hon att han gjorde fel som reagerade som han gjorde, även om hon aldrig hade vågat säga det rakt ut till honom.



När Sonja kom hem lyckades hon lugna ner Ho Sung men ilskan för far och dotter låg fortfarande i luften. Så länge Sonja var där vågade dock ingen av parterna göra något åt varandra. Ellinor började däremot träffa en man som hon visste att hennes föräldrar inte skulle godkänna på grund av hans mystiska, nästan lite onda, aura. Men det var det Ellinor tyckte var så lockande med honom och brydde sig som vanligt inte om vad andra skulle tycka.



Mirella träffade Ralph ganska ofta och ju längre tid som gått som de varit tillsammans desto vågligare blev dem. Även om de ännu inte kommit till sin första kyss kramades de en del och höll händerna öppet.



Dessutom vågade de ge sig ut på dejter med öppet nu och gav sig ibland ut på karaoke. Trots att de båda var tondöva tyckte Mirella det var härligt att stå på scen tillsammans med sin kärlek, oavsett hur mycket öronen plågades av varandras sångröster...



Deras mamma tvillingsyster Andrea hade däremot mycket att tycka till om och ville inte låta öronen plågas alls... Tummen ner var väl ungefär vad Mirella tyckte om hennes ögonplågande klädstil.
(Ralphs min säger dessutom allt: "Menar du allvar att du är släkt med henne?!?")



Kommer Ellinor och Ho Sung sluta fred med varandra? Och hur långt kommer Mirella och Ralph komma i sin relation?
Fortsättning följer i kapitel 4.2...

Kapitel 3.8 - Kärt återbesök x 2

Publicerad 2012-06-09 13:07:27 i Generation 3,

I förra kapitlet var det dags för familjen Fox första kattkull att födas!

Det var en jobbig förlossning för Bintas del och av fyra kattungar var det bara en som överlevde... Familjen gladdes förstås över den lilla överlevaren och gav honom namnet Magi! Han visade sig vara riktigt stolt, precis som mamma, men grisig - det skulle tränas bort minsann!



Merlin var mäkta stolt över sin lilla son som var en kopia av honom själv!



Inte långt efter födseln av kattungen Magi var det dags för att fira lilla Mirella - Stephanie var först att gratta sin lilla syster!



Mirella blev precis som övriga familjemedlemmar en väldigt aktiv sim och spenderade mer tid utomhus än inne. Sonja var väldigt nöjd med sin dotter, precis som med de andra två, och kunde verkligen se att det skulle gå bra för Fox familjen med henne som arvtagare!



Nu när alla flickorna blivit större och något sånär självständiga bestämde sig Sonja att det var dags - nu kunde de äntligen åka på familjesemester tillsammans! Hon pratade med Ho Sung och snart var det bestämt, de skulle till Shang Simla!



Efter att ha vilat upp sig efter ankomsten tog Ho Sung ledningen och visade sina lika entusiastiska döttrar runt i hans ursprungs land. De kände knappt till den delen av sin härkomst och tyckte det var spännande att få vistas i faderns by där han vuxit upp. För att avsluta dagens upptäckande tog han hela familjen till det hus han bott i hela sin barndom.



Efter att ha velat knackade Ho Sung till slut på dörren. Hela familjen väntade spänt, tills dörren långsamt öppnades. Det var knappt att Sonja eller Ho Sung kände igen henne, då hon åldrats en del, men till slut gick det upp för dem vem det var - Sun Young, hans äldre syster! Hon tittade väldigt misstänksamt mot dem men när hon såg Ho Sung blev hon först chockad, sedan började hon gråta och kramade om honom!



Familjen blev inbjudna i huset, och Ho Sung hade ett djupt samtal med Sun Young.



I huset träffade dem på någon dem aldrig mött, en flicka vid namn Jun Li. Hon visade sig vara Sun Youngs dotter och verkade något nyfiken på vem det var som kom på besök. Stephanie var väldigt nyfiken på sin lilla kusin och försökte ta kontakt med henne.



Medan de vuxna pratade för sig själva gick de till ett annat rum. Ellinor blev något besviken då det visade sig att Jun Li var väldigt blyg och dessutom något av en ensamvarg så de lyckades inte kommunicera något särskilt med henne.



Deras sista dag på semestern spenderade Fox familjen att utforska de olika sevärdheterna, bland annat besökte de minnesplatsen där många av Ho Sungs förfäder hade sina minnesplatser.



Med ett sista familjefoto under upptäckten avslutades resa och de begav sig alla hemåt, trötta med nöjda. Det hade varit en spännande resa för dem alla, men Sonja hade gärna stannat kvar och besökt kampsportsakademin några dagar till!



När de återvände tillbaka fanns där två personer i huset som Sonja först inte kände igen, men när hon tittade mer noga såg hon vem det var! Den första var Johan...



...medan den andra var Johanna! De hade just avslutat sin tid på internatet och var ungdomar, redo att hamna i arbetslivet! Sonja hjälpte dem att hitta varsitt eget hem och de flyttade nästan omedelbart. Sonja kunde inte låta bli att tycka det var sorgligt, då hon inte längre hade någon som helst relation till dem, den hade hon förlorat i samband med deras mammas död...



Sonja gladdes däremot över att se vilken fin relation hennes döttrar hade sinsemellan! Särskilt Ellinor och Mirella, det var väldigt nära varandra i ålder och hade dessutom samma humor. När de inte blev övervakade av Ho Sung och gjorde läxor kunde hon se dem viska till varandra och fnissa i massor.



Snart var det däremot dags för ytterligare en födelsedag, nämligen Ellinors! Hennes kärlek för rosa förblev och förutom att vara väldigt söt var hon dessutom ganska barnslig.



Barnsligheten gjorde att hon och Mirella förblev det där fnittriga paret som ständigt skulle hitta på bus tillsammans...



...som att skrämma sin mamma med datorn! Hon förlät dem dock alltid, först efter att de städat heeela huset...



Som den friluftsfamilj de var älskade Sonja att arrangera lite nöjen utomhus för sin familj. En dag införskaffade hon fiskespön till alla och ute i sommarsolskenet stod de intill en sjö och fiskade. Mirella hade dock svårt för att styra fiskespöet och gav upp efter att ha fått napp på Ellinors kjol...



Fiskelyckan var dock inte så stor för Sonja, hon misslyckades gång på gång...



Trötta satte sig familjen för att äta den fika Sonja ordnat! Just då var Sonja den lyckligaste i världen, det fanns en sådan glad stämning hos alla de som satt på filten och maten var förstås den godaste!



Tillsammans cyklade de alla hem och de visste att när de väl var hemma skulle något spännande hända... Mirella skulle bli tonåring!



Som tonåring utvecklade Mirella precis som sin äldre syster egenskapen barnslig, utöver det blev hon en skönhet! Hon var en väldigt vacker blandning av både mamma och pappa med de smått asiatiska dragen och Fox-färgerna. Till skillnad från Ellinor var hon mer diskret vid val av klädsel och ville hellre gå runt i jeans och mörka cardigans.



Sonja insåg att det skulle bli tufft med tre tonårsdöttrar men såg samtidigt fram emot det kommande, som att åldras tillsammans med Ho Sung och någon dag hålla ett barnbarn i famnen. Men just nu var det dags att ha karriären i fokus!



Med detta kapitel avslutas generation 3 och vi börjar följa den fjärde generationens arvtagare - Mirella!
Fortsättning följer i kapitel 4.1...

Kapitel 3.7 - Efter lugnet kommer ALLTID stormen...

Publicerad 2012-05-25 18:08:35 i Generation 3,

I slutet av förra kapitlet föddes Fox-parets tredje dotter, och Sonja hoppas innerligt att det är hon som kommer kunna bli arvtagaren!

Sonja var oerhört glad över att det fanns en sådan fin stämning bland sina döttrar, som var lugna och tacksamma för även de minsta av sakerna. Hon kunde själv inte riktigt förstå att hon hade lyckats så bra! Men hon hade alltid i baktankarna att det oftast när det väl var lugnt inom familjen, var något hemskt på väg att hända...



De njöt ofta av sin trädgård i solen, medan Amelia stannade inne för att ta hand om minstingen Mirella.



En natt när allt verkligen kändes bra, var Amelia ute i trädgården för att pyssla lite i trädgården i den svala luften. Det var då hon kände som att hon svävade och allt blev plötsligt suddigt. Det var dags, det var nu hon skulle gå över till den andra sidan, där hennes mor (och Natanael, vilket var något hon smått fruktade) befann sig!



I mörkret gick Amelia bort, något familjen fick reda på först morgonen efter...
Vila i frid, Amelia Fox, arvtagare inom generation två



Det första Sonja gjorde, efter att chocken av hennes mammas bortgång var över, att leta reda på sin pappa Gregorio. Det tog ett bra tag men hon var på rätt spår och han svarade med sitt namn. Sonja snyftade till när hon berättade för honom vad som hade hänt. Det var tyst ett bra tag, men Sonja kunde höra honom gråta... Han avslutade samtalet med ett förlåt, och stängde sedan av.



Amelia hade precis innan sin bortgång avslutat en målning, som blev den mest värdefulla hittills. Hon hade blivit en väldigt känd konstnär och det var många som ville åt hennes sista målning. Men Sonja bestämde sig för att behålla den, och lät hänga den på väggen.



Amelias bortgång satte förstås spår i Sonja men hon var tvungen att fortsätta med vardagslivet, för sina döttrars skull. Det var snart Mirellas födelsedag, och det blev glädjebesked för henne, då flickan hade samma röda hårfärg som henne! Äntligen skulle Sonja få börja arbeta igen!



Sonja pratade kort med Ho Sung och förklarade att det var bäst att de slutade skaffa barn, även om hon visste att han gärna velat ha en son. Men då gav hon honom arbetet som en anledning. Nu när Amelia inte tjänade in pengar till familjen längre behövde de en till som jobbade, Ho Sungs inkomst räckte inte långt nämligen... Med ett leende på läpparna gav sig Sonja sig iväg till jobbet!



Mirella och Ellinor fann mycket glädje i att leka tillsammans. Men utan Amelia där att hjälpa till med omsorgen av de små var kraven högre ställda på Sonja.



Turligt nog var det snart dags för Ellinor att fylla år! Hon visade sig älska färgen rosa och när hon bestämde vilken färg hennes kläder samt nya säng skulle vara, blev svaret självklart.



Även Binta och Merlin hade sina födelesedagar den dagen! Merlin var förstås inte sen med att lägga in en stöt på vackra Binta...



...och därför var det inte mycket förvånande att de snart upptäckte att Binta blivit dräktig! Familjen såg fram emot att ha små kattungar i hushållet.



Efter Ellinors födelsedag blev hon och Stephanie goda vänner, och fnissiga sådana. Ho Sung ville gärna bli delaktig i deras skrattmoment men när de förklarade vad som var så roligt kunde han inte förstå. Han skulle nog aldrig kunna förstå sig på sina små flickor men älskade dem gjorde han ändå!



Han älskade dem så pass mycket att han ville det bästa för dem i framtiden och alltid såg till att de gjorde sina läxor ordentligt. Sonja såg att de kunde tycka att han var något kvävande ibland men då hon visste att han inte menade något illa lät hon det vara.



På kvällarna efter att Sonja kommit hem brukade hon ha ensamtid med Mirella och gå ut på promenader, tills dottern somnade. Det var väldigt mysigt och svalt i mörkret och Sonja kände att hon kunde tänka som bäst då.



Tiden flög förbi och det var snart dags för ytterligare en födelsedag inom hushållet! Stephanie skulle börja högstadiet och blev därför en tonåring! Hon hade verkligen fått sina drag från sin pappas sida och liknade sin faster Sun Young en hel del. Då Stephanie spenderat en hel del tid med familjens katter samt granndjuren utvecklade hon egenskapen djurälskare.



Efter att Stephanie fyllt år blev Ho Sung desto tuffare. Han såg till att hon inte bara höll sin fysik i form utan logiken likaväl! Då Stephanie var väldigt snäll sade hon inte ifrån fast hon tyckte det var oerhört jobbigt...



Med hjälp av god uppfostran lärde sig Mirella att gå och tala, och nu var hennes födelsedag nära!



Sonja kände snart av att hon började bli äldre nu, med en tonårsdotter och allt. Då rynkorna började bli synliga bestämde hon sig att det var dags att anpassa sig efter sin nya ålder och skaffade ny frisyr och klädstil.



Dagen därpå hörde de ett fruktansvärt jamande i barnrummet - det var dags för Binta att föda sina kattungar!



Amelia har gått bort och Sonja börjar bli äldre... det börjar alltså närma sig slutet på generation tre och snart står Mirella i fokus! Dessutom väntar en andra generation... av katter! Hur många ungar kommer Binta få?!
Fortsättning följer i kapitel 3.8...

Kapitel 3.6 - Att sparka en butler

Publicerad 2012-05-16 14:15:17 i Generation 3,

I förra kapitlet återvände Ho Sung äntligen och de gifte sig fort för att bekräfta att han nu var där för att stanna! Inte långt efter blev Sonja gravid och födde parets andra dotter, Ellinor! Samtidigt känner Amelia att hon närmar sig slutet...

Sonja älskade att vara två barnsmamma till sina fina döttrar! Nu när hon var mammaledig och Ho Sung börjat arbeta på idrottsarenan spenderade hon en stor del av sin tid med dem.



När Ho Sung var ledig hjälpte han Sonja att komma i form efter graviditeten, hon hade ännu en lång väg att gå för att kunna besegra honom i sparrningen, men dit tänkte hon komma!



Inom kampsport är det också viktigt med ett tränat sinne så de spelade gärna några omgångar schack emellanåt. Här var det däremot Sonja som hade ett försprång, hon var trots allt född geni och arbetade som läkare.



Amelia levde vidare något sånär, och växlade plats med flickornas föräldrar och butlern att ta hand om dem. Stephanie tyckte väldigt mycket om sin mormor och var som gladast när hon fick hennes uppmärksamhet!



Sonja kom snart att sakna sällskapet av ett hårigt spinnande katt i hushållet och bestämde sig för att hon var redo att skaffa en ny! Efter ett besök hos en granne med kattungar kom hon hem med världens sötaste Merlin!



Merlin spenderade den första tiden i hushållet genom att utforska alla rummen och människorna som var där!



Ellinor var ett väldigt uppmärksamhetssökande barn och ville ofta ha så mycket närhet som möjigt. På nätterna hände det ofta att hon brast ut i gråt och väckte hela hushållet. Men bortskämd som hon var reste alla i hushållet villigt på sig för att hjälpa henne.



Ho Sung var oftast först på plats att ta hand om sin lilla dotter, med butlern direkt efter sig. Ho Sung gillade inte riktigt den butlern och tyckte att familjen kunde klara sig utan men Sonja hävdade att huset var för stort för att dem skulle orka med städningen själva.



Tiden gick och snart blev Ellinor ett småbarn! Hon hade konstigt nog fått blont hår, man kan ju tycka att de ljusa generna inte bör dyka upp med tanke på Ho Sung... Han såg lite suspekt ut på Sonja som tog illa upp. Men hon förklarade för sin make att Ellinor måste ha ärvt alla sina gener från sin morfar Gregorio. När Amelia hörde sin ungdoms kärleks namn blev hon väldigt sentimental vilket man kan förstå...



Med Ellinors födelsedag följde snart Stephanies!



Det blev allt tydligare hos Stephanie att Ho Sung var hennes pappa då hon hade ärvt nästan allt utseendemässigt från honom! Hon utvecklade egenskapen djurälskare. I födelsedagspresent fick hon precis som de tidigare ett eget rum. Då hon älskade färgen grön blev den rätt så överrepresenterad.



Med flickorna som något äldre och ingen av dem med möjlighet att bli nästa arvtagare bestämde sig Sonja för att skaffa ett barn till. Hon hade inget emot en son men då hon inte ville vara gravid fler gånger hoppades hon att nästa barn skulle bli en rödhårig flicka... Precis som planerat blev Sonja gravid igen!



Under Sonjas graviditet växte Ho Sungs misstänksamhet mot butlern desto mer. Nästan för ofta såg han butlern bärandes på hans dotter och det gjorde ont i honom när han såg dem tillsammans... de var nästan som far och dotter! När han berättade för Sonja om detta viftade hon bort det och sa att han gjorde ett bra arbete som butler bara, som försökte skapa en god relation till barnen. Han hade fina meriter och det kunde omöjligen vara något fel på honom...



Ho Sung höll hela tiden ett extra öga på honom för att finna en bra anledning till att få honom sparkad. Han kunde nästan ana i butlerns blick att han hade en hemsk plan på gång...



För att inte göra Sonja misstänksam om vad det var han gjorde spenderade han så mycket tid som möjligt åt att glädja sig för det kommande barnet. Sonja älskade uppmärksamheten hon och fostret fick!



Ho Sung gjorde också sitt bästa för att hålla Ellinor borta från butlern. Han visste att han kunde lite på Sonja och oavsett hårfärg var Ellinor hans dotter!



Ho Sung fortsatte såhär ett bra tag och snart skulle han få lön för mödan... en natt när han varit uppe och tränat kände han en skum doft som kom från köket. Han sprang dit och såg hur elden kastade sig vilt runt och kröp uppför väggarna! Han såg att butlern tittade fascinerat på elden utan att göra något åt den och anade till och med ett leende på hans läppar! Ho Sung ringde larmcentral, tog ut sin familj i trygghet och såg på när brandmännen släckte elden. Tur nog att han upptäckt elden och varnat, annars kunde han ha förlorat hela sin familj! Inte mycket av köket fanns kvar och renoveringen startades. Men en positiv sak kom ut från det hela - äntligen kunde han bli av med butlern! 



För att trösta sin familj efter den skräckfyllda händelsen tog Ho Sung fram ett nytt husdjur från härbärget, nämligen katten Binta! Stephanie som älskade djur blev förstås överlycklig och bestämde att hon skulle bli hennes!



Binta och Merlin fann varandra direkt och det blev en massa bus och stoj!



Samma natt som Binta blev en del av familjen var det dags för Sonja att föda deras tredje barn! Precis som förra gången blev Ho Sung alldeles förskräckt och kastade sig ut på gatan efter en taxi. Under resan till sjukhuset kommenterade han om att det borde vara dags för familjen att skaffa sig en bil istället...



De kom hem från sjukhuset därpå med sin tillökning - dottern Mirella! Sonja hoppades i hemlighet att hon skulle få rött hår, för nu började hon bli ivrig att komma igång med sin karriär igen, hon var ju så nära toppen!



Familjen har fått sitt tredje tillskott! Är hon arvtagaren, måhända??
Fortsättning följer i kapitel 3.7...

Kapitel 3.5 - Den fjärde generationen

Publicerad 2012-05-11 17:07:40 i Generation 3,

I förra kapitlet påbörjades den fjärde generationen med Sonjas dotter Stephanie! Ho Sung, som sagt att han skulle återvända innan barnets födsel, har ännu inte dykt upp...

Efter Stephanies födelse lyckades Sonja få Amelia att bli en del av hennes liv igen! De spenderade en hel del tid tillsammans i den nya trädgården och deras butler serverade dem på en del godsaker medan de satt där ute och pratade. Det mesta som dök upp som samtalsämne var barndomsminnen och förstås en hel del om Stephanie! Diskussioner om Natanael och Ho Sung höll de tyst om, men var något de båda troligen tänkte på hela tiden...



På grund av sin mammas hjälp hade Sonja mycket tid över åt sig själv, vilket hon oftast spenderade åt avslappning.



Ibland fick hon ett ryck och kunde börja träna riktigt hårt sent in på natten, mest för att hon inte kunde somna då allt hon tänkte på var Ho Sung. Kampsportsträningen fick henne att glömma det jobbigaste och var den enda gången då hon kunde slappna av, på riktigt!



Dagar gick förbi och en natt när hon skulle lägga sig efter träningen tyckte hon att hon såg spöket av Jumbo smyga runt i hemmet... hon lyckades övertala sig själv att hon såg i syne och därmed vad det inget mer med det!



Det var när Stephanie var några veckor gammal som det knackade på dörren - Sonja såg genast Ho Sung framför sig och rusade dit men just som hon skulle öppna dörren frös hon till, rädd att hon skulle bli väldigt besviken om någon annan stod där bakom dörren. Men det behövde hon aldrig oroa sig för, det var ju Ho Sung ändå! Sonja blev först överlycklig men insåg samtidigt hur övergiven hon hade känt sig hela den tiden han inte varit där.



Ho Sung förklarade att hans syster och hans före detta vägrat låta honom flytta dit och ställt många hinder i vägen. När han beskrev vad han fått gå igenom för att vara med henne kunde Sonja inte göra annat än att acceptera hans förlåtelse. Då gick hon även för att hämta deras dotter och Ho Sung blev alldeles frälst! Precis som Sonja trott älskade han henne lika mycket som hon gjorde!



Inte långt efter Ho Sungs återkomst var det dags för Stephanies födelsedag!



Stephanie blev en riktigt mix av sina föräldrar då hon hade drag från de båda. Färgerna kom dock från Ho Sungs sida och det gjorde Sonja något sorgsen att hennes förstfödda inte kunde bli arvtagare... Men hon älskade förstås inte Stephanie mindre för det!



Under tårtätandet kunde Ho Sung inte låta bli att undra vad det var för konstig svärmor han hade fått egentligen - Amelia stirrade ohämmat på honom, som om han åt med gaffel för första gången. Som om hon väntade på att han skulle göra något fel.



Ho Sung och Sonja hade en privat återförening den natten, redan morgonen efter bestämde de sig för att skriva under giftermålspapperna. De ordnade inget bröllop och Amelia fick bli deras vittne!



Innan det var dags för Ho Sung att skaffa jobb bestämde han sig för att tillbringa så mycket tid som möjligt med sin nya familj, vilket förstås var väldigt uppskattat! Stephanie accepterade nästan direkt Ho Sung som sin pappa.



Det var dock bara mamma som fick köra henne med vagnen vilket Ho Sung kunde ta lite illa upp vid ibland, men Sonja uppskattade de stunder hon hade själv med Stephanie lika mycket som de dem hade med Ho Sung.



En dag efter middagarna anade Sonja något som hon misstänkt sedan ett tag tillbaka - hon var gravid! Då hon själv var läkare kunde hon ganska snabbt konstatera att detta stämde och berättade för både Amelia och Ho Sung som blev oerhört glada! Stephanie var ännu för ung för att förstå men Sonja ville att det skulle gå rätt till och berättade för henne med.



Nästa person att få veta var förstås Sandra - hon arbetade som stylist på ett ställe ute i stan så Sonja passade på att åka ut dit och hälsa på sin tvillingsyster! Sandra blev förvånad över att Sonja så tidigt hade stadgat sig och redan skulle få sitt andra barn, när hon själv inte ens haft ett seriöst förhållande. Men hon gratulerade förstås sin syster och lovade att hälsa på oftare när barnet kommit!



Dagarna flöt på och Sonja blev allt större. En natt gick vattnet och det var dags.



Ho Sung blev alldeles bestört, han kastade sig ur sängen, for ut i gatan, fick tag på en taxi och satt och tuggade på naglarna frenetiskt under bilresan. Sonja var förstås lugn, hon hade kunskap om sådant här nu och visste delvis vad som väntade. Dessutom var barnmorskan hennes kollega!



Efter en relativt okomplicerad förlossning, till skillnad från Stephanies födelse, kom familjen hem med det nya barnet - en flicka de döpte till Ellinor! Ellinor var en blivande geni som älskar naturen.



Ho Sung var oerhört glad över att få vara delaktig i Ellinors liv från första början och hade svårt att släppa ifrån sig henne.



Efter att Ho Sung återvänt och Ellinor föddes kände sig Amelia utanför igen... ensamheten hade grabbat tag i henne och en dag fann hon sig själv stå framför sin mor Katrinas grav och längta. Hon började bli riktigt trött nu även om hon skulle leva en tid till...



Ho Sung och Sonja fick en dotter till, kanske den blivande arvtagaren?!
Fortsättning följer i kapitel 3.6!

Kapitel 3.4 - Livet går vidare

Publicerad 2012-05-07 19:17:08 i Generation 3,

I förra kapitlet återvände Sonja tillbaka hem från Shang Simla och vardagen påbörjades direkt, hon skaffade jobb inom sjukvården och just när hon åkt iväg får familjen besök av liemannen...!

Det var med stor sorg som liemannen lyfte upp Jumbo i sin famn - familjens älskade katt hade blivit så gammal! Natanael och Amelia som blev vittne till kattens bortgång grät oerhört mycket och försökte stoppa honom, men nu var det dags och Jumbo verkade glad att få gå vidare. (Natanael var faktiskt glad över att det inte hade varit hans tur - än!)



Sonja blev förstås väldigt ledsen när hon fick höra de tråkiga nyheterna, hon hade trots allt vuxit upp med Jumbo och hade kommit honom nära... Men hon hade inga planer på att skaffa en ny katt åt familjen, inte på ett tag.



Sonja återvände till jobbet och det var sent in på kvällarna som hon hade sina skift. Hon gillade sitt jobb där då hon älskade att hjälpa och ta hand om andra simmar!



Dagen efter Jumbos bortgång hade Sonja ingen aning om vem som kommit på besök hos henne - det var Natanael som stod vid dörren och chockat hälsade främlingen välkommen! Han lät honom komma in efter att han presenterat sig och väntade spänt på Sonja, undrade hur hennes reaktion skulle se ut!



Men Natanael fick aldrig se Sonja och Ho Sung återförenas... medan han passade Johan och Johanna kände han hur hans kropp plötsligt blev väldigt lätt - nu var det dags att gå vidare! Med lite skräckblandad förtjusning lät han naturen ha sin gång...



Ho Sung blev alldeles förskräckt när han klev in i rummet och såg spöket av Natanael och liemannen! Han ropade dit Amelia men de försvann båda innan hon kom... Ho Sung hade sett fram emot att träffa Sonja igen och så hände detta. Han visste knappt hur han skulle kunna berätta detta för henne!



När det närmade sig kväll var Sonjas arbetspass slut. Hon trodde hon såg i syne när Ho Sung stod där på andra våningen, såg henne i ögonen, varmt men samtidigt sorgset. Sonja anade direkt att något hade hänt då hon såg hur ledsen Amelia var. Men Sonja kastade sig i hans famn, uppmanade honom att berätta senare. Nu ville hon bara vara med honom!



Sonja tog Natanaels bortgång förvånansvärt bra, hon visste att Natanael hade levt ett gott liv och att det hade varit dags, även om hon uppskattade hans sällskap. Vad Natanaels bortgång och återföreningen med Ho Sung också givit henne var mod! Tidigt på morgonen åkte hon iväg med taxin för att avsluta det hon borde ha gjort för länge sedan - sin relation med Bror Tinnberg! Han blev alldeles förkrossad, men Sonja visste att hon gjorde alldeles rätt i det!



Ho Sung hade planerat att stanna ett tag och Sonja gladdes över all tid hon plötsligt hade med honom! Han blev långsamt en del av familjen och var även med under Johan och Johannas födelsedag! Johan var oerhört lik sin bror Arwin när han var liten.



Medan Johanna, inte så väldigt förvånansvärt, blev lik sin moster Natalia! Nu när barnen blivit större tog Amelia beslutet att skicka iväg de båda på internatskola. Sonja var oerhört förargad över sin mammas beslut men visste att hon inte kunde säga emot henne... Dessutom hade hon blivit väldigt deprimerad efter Natanaels bortgång och hade knappt spenderat tid med barnen. Vilket gav svar till Sonjas misstankar, även om de inte var så tilltalande - Natanael var deras far!



Inte långt efter att tvillingarna lämnat hushållet insåg Sonja något som chockade henne så pass att hon fick tunghäfta - hon var gravid!!



Sonja verkligen sprang efter Ho Sung för att berätta det för honom, han blev minst lika chockad som hon hade blivit! Detta skulle förändra deras liv helt, men innan dess ville Ho Sung hem och se till att han kunde flytta hit för gott. Han lovade att han skulle vara tillbaka innan förlossningen, och det var med händerna på magen och sorg i hjärtat som Sonja sa adjö till Ho Sung, igen. Men denna gången visste hon att när han återvände, var det för gott!



Under graviditeten hade Sonja mycket tid över till annat och bestämde sig för att med sina och mammans sparade pengar investera i en trädgård alla kunde ha glädje över - grill, waterslide, pool, koja samt kikare, men bäst av allt var hörnan för kampsportsträning!



Amelia hade, sedan Natanael gått bort och barnen åkt till internat, blivit allt mer uppslukad i sina målningar. Hon tjänade in ordentligt med pengar, så nytta gjorde hon absolut, men höll sig hela tiden för sig själv. Sonja saknade sin mamma och ville hon skulle glädjas över hennes graviditet, men fick inte mer än en vanlig gratulation. Det var nästan så hon inte vågade vara glad framför henne.



Det gick till och med så långt att hon inte ens märkte att hon åldrades framför staffliet! Och av någon anledning dök den gråa jakon Ching upp från ingenstans!! Han visade sig ha varit i Amelias ryggsäck hela tiden?!



Sonja använde mycket av sin tid i slutet av sin graviditet att stjärnskåda, det fick henne att på något sätt känna sig närmare Ho Sung men stärkte längtan desto mer.



Det var ensam som Sonja några dagar därefter åkte taxi in till sjukhuset. Hon hade en svår förlossning som varade i hela två dygn men till slut hade hon barnet i famnen!



Det blev en flicka! Sonja kunde inte få nog av att se den lilla i ögonen, resultatet av hennes och Ho Sungs kärlek. Han skulle älska sin dotter lika mycket som hon gjorde det, det visste hon! Stephanie döpte hon flickan till, en blivande musikalisk geni.



Med Stephanies födelse verkade Amelia på något sätt vakna till liv och hon kunde ibland gå ut i barnrummet och kela med henne, vilket värmde Sonjas hjärta, men hon saknade ändå den nu viktigaste personen i hennes liv.



När ska Ho Sung återvända för att träffa sin lilla dotter?!
Fortsättning följer i kapitel 3.5...

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela