Fox Legacy

 

Det första Kristin fick se till att göra medan Sienna planerade sin fest var att fixa ett småbarnsrum, de hade missat den detaljen under renoveringen av någon anledning. Kristin använde det hon kunde få tag på för att göra ett så dugligt rum som möjligt.

 

 

Under tiden som Kristin tog hand om hennes dotter förberedde Sienna det sista inför gästernas ankomst. Hon var riktigt upprymd men mest av allt glad över att alla hennes kläder sedan innan graviditeten passade henne igen!

 

 

Sienna var allt mer än redo. Efter att ha släppt in alla gästerna var det hennes tur att ta hissen ner. Detta skulle bli en toppenfest, det visste hon!

 

 

Festen drog igång fö fullt och Sienna älskade känslan. Det var annorlunda jämfört med de andra festlokalerna hon besökt, för det första var det hon som ägde stället och för det andra var det hon som bestämde vem som skulle släppas in. Hon kunde inte låta bli att le när hon såg ett välbekant ansikte.

 

 

Sienna gick genast fram till sitt tidigare fling och började dansa med honom. Hon brydde sig inte så mycket om att han inte hade varit så rik som hon trodde först för nu var hon bara ute efter sällskap.

 

 

När festen var slut var det fritt fram för Sienna att ta för sig av sin sista gäst. Det gick vilt till i hissen...

 

 

Allt festande tog alla krafter ur Sienna och hon sov gott den natten, även om hon varken bytt om eller tvättat bort sminket.

 

 

Men redan morgonen efter var det dags för Sienna att börja ta sin karriär på allvar. Hon hade fått nya kläder från sin arbetsgivare inför det kommande bankrånet och Sienna älskade tanken på att skrämma livet ur folk! Hennes onda natur gav henne ett stort försprång inom yrket och dessutom brann hon verkligen för det.

 

 

Kristin däremot hade varken orken eller lusten att ge sitt allt för arbetet, särskilt inte när hon nu tog hand om ett barn. Lizzie växte fort och krävde mer ju större hon blev... numera var hon ett småbarn och i denna viktiga perioden av livet var det mycket som krävdes för att ge den lilla så bra förutsättningar för livet som möjligt. Inte hade Kristin någon aning om att lilla Lizzie redan utvecklats egenskaperna geni och eccentrisk. Dessutom hade hon ju lyckligtvis fött den fina röda Fox-färgen på sitt hår vilket innebar att hon hade rätten som arvtagare.

 

 

Men Kristins omvårdnad lyckades Lizzie ändå och det var med lycka Kristin såg henne ta sina första steg. Det var sällan Sienna tog sig tiden att ens bry sig, och Kristin undrade ibland själv varför hon själv gjorde det. Hon hade ju lika gärna kunnat strunta i Lizzie precis som hon gjorde med andra barn.

 

 

Men det var något hos Lizzie som inte något annat barn hade, och det var att hon hade blodsband med Sienna. Att se på Lizzie var som att se på en liten Sienna och Kristin älskade tanken. Det var också då hon insåg det. Hon älskade Sienna och hade gjort det sedan många år tillbaka. Det var därför hon alltid blev så arg när hon såg Sienna tillsammans med någon annan, och det var därför hon ständigt var så elak. Hon ville inte att någon skulle komma nära Sienna, och det spelade ingen roll om hon blev elak för det. En sen kväll när de just kommit hem från jobbet kunde Kristin inte hålla tillbaka sina känslor längre och kysste Sienna...

 

 

Sienna blev förstås väldigt förvånad över Kristins agerande, och visste först inte om hon skulle bli glad eller ledsen. Men till sist bestämde hon sig för att besvara kyssen - hon älskade Kristin hon med, om än inte lika mycket men ändå tillräckligt för att vilja utveckla deras relation och ingå i ett förhållande.

 

 

När Kristins känslor för Sienna blivit besvarade började hon alltmer tappa intresset för att uppfostra Lizzie. Hon ville spendera så mycket tid som möjligt med sin kärlek och fick dåligt samvete. Sienna skulle förstås inte bry sig och skulle aldrig göra det, men Kristin kunde inte låta bli att få skuldkänslor när hon insåg att den enda sociala interaktionen Lizzie fått uppleva den senaste tiden hade varit med hennes nalle Dr. Yster.

 

 

Denna ensamheten gjorde att Lizzie, när det var dags för henne att bli ett barn, utvecklade egenskapen ensamvarg. Hon hade dessutom ett ganska speciellt utseende och var inte riktigt så söt som andra flickor i hennes ålder, vilket hon skulle inse när det var dags för henne att börja skolan.

 

 

Fanns det en plats Lizzie verkligen uppskattade så var det arbetsbänken i garaget. Där fick hon utlopp för sin eccentriska sida och fick dessutom vara ifred från alla andra.

 

 

Kristin visste att hennes brist på social utveckling inte kunde vara nyttigt och bestämde sig för att göra något åt det. Hon tyckte inte det var en bra sak, det hon tänkte göra, och Sienna skulle nog inte gilla det, men hon gjorde det ändå, för Lizzies skull. Så hon plockade fram Siennas mobil och ringde ett nummer hon aldrig trott hon skulle ringa frivilligt...

 

 

En dag efter skolan gick Lizzie till arbetsbänken precis som vanligt och fortsatte på en av sina uppfinningar, men vad hon inte visste var att någon gick in dit efter henne. Någon hon aldrig träffat förut.

 

 

När mannen fått Lizzies uppmärksamhet, vilket var väldigt svårt med tanke på hur mycket hon koncentrerade sig på sin uppfinning, tittade hon nyfiket upp mot honom.

 

 

Han log mot henne och Lizzie undrade vad det kunde vara som var så roligt. Det var då han sa det:

"Jag är din pappa, och jag ska ta hand om dig, Lizzie."

Nu kunde inte Lizzie låta bli att le heller!