Fox Legacy

I slutet av förra kapitlet begav sig Katrina och Natanael iväg till sjukhuset, det var dags för deras barn att födas!

Amelia låg och sov gott i sin säng medan Katrina och Natanael var iväg, ovetandes att hon snart skulle få ett syskon!



Det blev en flicka! Katrina, som hade tänkt ut ett namn i förväg, bestämde sig för att döpa dottern till Natalia, det finaste namnet så likt pappans hon kunde komma på. Natanael blev förstås oerhört glad!



Lilla Natalia var en väldigt lugn bebis och bara efter någon minut i sin säng somnade hon! Katrina och Natanael var så stolta över sitt lilla barn, som utvecklat egenskaperna vänlig och musikalisk!



Amelia var väldigt glad över sin lillasyster men Katrina och Natanael hade ändå dåligt samvete över att de inte längre hade så mycket tid över till henne som de hade önskat. De hade lagt märke till Amelias förtjusning över djur och bestämde sig för att överraska henne!



När Natalia bara var några dagar gammal bestämde Natanael för att skaffa en katt till familjen, och det var när han besökte sin granne som han fick syn på Jumbo, och visste, att det var den rätta kattungen för dem!



Amelia var förstås överförtjust i den nya familjemedlemmen och såg honom genast som sin egen! Natanael och Katrina gladdes över att se dottern i sådan lycka!



Lilla Natalia hade blivit familjens lilla gullegryn hon med, fast utan all päls förstås!



Men trots att de älskade lilltjejen krävde hon oerhört mycket av sina föräldrar och under kvällarna var de så trötta att de knappt hade tid till varandra, eller att byta om till pyjamas för den delen!



Lyckligvis växte Natalia snart upp till ett småbarn och det blev genast mycket lättare i vardagen! Amelia kunde dessutom umgås med sin syster mer och det gladde föräldrarna att se hur de skapade en god relation till varandra. Kan ju tilläggas att Natalia blev oerhört lik sin pappa, med både hans hårfärg samt ögonfärg!



Precis som Amelia när hon var småbarn älskade Natalia att skratta och busa och hennes ständiga fnitter ekade genom väggarna i huset!



Tiden är kort i simsvärlden, och det var dags för Amelias födelsedag! Hon hade hellre velat ha en lugn födelsedag endast tillsammans med familjen än att ordna en fest. Katrina kunde inte låt bli att känna hur spännande det var, hur skulle hennes dotter se ut, nästan vuxen?!



Amelia ska bli tonåring, vilket innebär att Fox-legacyn snart kommer följa henne som arvtagare istället! Nästa kapitel kommer alltså vara den sista som följer Katrina.
Fortsättning följer i kapitel 1.9...

Katrina friade till Natanael! Vad kommer han svara?

Tänkte började detta kapitel med en bild på insidan av Fox-huset. Matsalen och köket är inte riktigt för sig utan sitter samman med hallen, där vi har staffliet. Ett badrum samt en toalett mellan det stora sovrummet och barnrummet. Sedan ligger Katrinas arbetsrum till höger, och ytterligare ett tomt sovrum!



För att återvända där vi slutade... Natanael svarade ja, vilket firades i sovrummet, förstås!



Amelia hade fått en trygg uppväxt, och det var inte lång tid kvar tills hon växte upp till ett barn! Det hade tagit sin tid att lära henne att gå men de hade lyckats och nu sprang hon runt och hittade på det ena efter det andra.



Nu när Amelia snart vuxit upp bestämde sig Natanael för att det var dags att skaffa sig ett jobb. Det dröjde inte länge förrän han blev anställd på Sannelundsskolan som rastvakt!



Nu var födelsedagen för Amelia och hon växte upp till att bli konstnärlig! Staffliet i hallen skulle absolut komma till användning!



I samband med födelsedagen flyttade Katrina ut sina grejer från bebisrummet och fick ett eget rum som hon designade själv!



De senaste dagarna hade Katrina gått runt och varit illamående, men först under kvällen strax efter Amelias godnattsaga insåg Katrina vad som stod på. Hon var gravid!



När Katrina berättade om sin graviditet blev hon nästan chockad över hur glad Natanael blev! Han var rent överlycklig och kastade sig runt rummet av ren glädjerus! Hon blev själv så glad över hans reaktion att hon inte kunde ta bort leendet från sina läppar på timmar!



Även om Natanaels överraskning till Katrina inte var fullt så stor som hennes till honom, så drog han fram den ur fickan. Där hade han två vigselringar, och det vigde sig till herr och fru Fox på plats!



Natanael tog genast över alla hemsysslorna för att Katrina skulle slippa överanstränga sig själv, hon fortsatte ändå hålla möten under sin graviditet.



Amelia var riktigt glad över att få ett syskon och hoppades på en liten syster! Och Katrina gladdes mycket åt att ha tagit föräldrarledigt nu såhär vid slutet av graviditeten, då hon kände att hon kom desto närmare sin dotter. Men samtidigt kände hon lite dåligt samvete över att nästan all hennes uppmärksamhet snart skulle gå till den kommande bebisen...



Under dagarna brukade Katrina sitta och titta på när Amelia lekte i den nyköpte sandlådan.



Amelia älskade att måla och använde förstås staffliet var kväll!



En natt vaknade Katrina till av att vattnet hade gått. Det var dags för hennes och Natanaels första gemensamma barn att födas! De gick tysta ut så de inte skulle väcka Amelia och tog en taxi ut till sjukhuset.



Katrina ska föda sitt andra barn! Är det en pojke eller flicka?
Fortsättning följer i kapitel 1.8...

I förra kapitlet erkände Natanael, barnskötaren, att han hade starka känslor för Katrina! Hur ska hon svara?

Efter gårdagens erkännande från Natanaels del hade Katrina svårt för att koncentrera sig under mötet på jobbet, vilket var väldigt olikt henne... Hennes arbetskamrater kände inte ens igen henne! När hon återvände hemåt och Natanael gått frågade hon den person som betydde allra mest om hennes åsikt, nämligen Amelia.

- Vad tycker du, gumman? Ska vi göra ett försök?
Amelia tittade funderande på sin mamma, försökte förstå det hon sade.
- Vill du ha Natanael som pappa?
När Amelia hörde sin barnskötares namn lyste hennes ansikte.
- Pappa? 
Katrina kramade om sin dotter och suckade djupt. Det var värt ett försök.



Samma kväll ringde Katrina upp Natanael, hon hade lite svårt för att prata men de bestämde att han skulle komma dagen efter, fast det var hans lediga dag och likaså Katrinas. När Natanael anlände blev han förvånad över hur Fox-huset hade förändrats - det var himla mycket större nu!



Natanael gladdes över hur fint Katrina hade byggt upp den, och gick sedan vidare in.



Hela dagen spenderades åt att ge Amelia extra mycket uppmärksamhet och Katrina gjorde sitt bästa för att testa Natanael så mycket som möjligt. Även om han var ung så skulle han i en relation med henne räknas som Amelias pappa. Men när det började mörkna blev Katrina alltmer nervös och snart var det dags för Amelia att sova. Så fort hon blundade gick de tyst ut ur rummet...



De började genast förbereda middagen, det blev en fin höstsallad och de satte sig ner för att prata. Katrina var så nervös att hon fick tunghäfta! Men då log Natanael, sådär mjukt och varmt som bara han kunde, och sa:
- Du behöver bara nicka och skaka på huvudet, okej?
Katrina stirrade på honom, oförstående över sin plötsliga nervositet.
- Är maten god?
Katrina ryggade tillbaka men nickade.
- Är röd din favoritfärg?
Katrina nickade igen.
- Gillar du mig, som jag gillar dig?
Katrina frös till, men efter ett tag lyckades hon nicka.



Detta blev början på Katrinas och Natanaels förhållande! Det dröjde inte länge förrän Natanael flyttade in och Katrina älskade tanken på att när hon kom hem från jobbet...



...så var Natanael snart där för att välkomna hem henne! Hon hade inte bara förälskat sig i Natanael utan också i tanken att två personer som älskade henne längtade tills hon kom hem!



Natanael och Amelia var lika nära varandra som alltid och hittade jämnt på bus tillsammans! Ibland när Katrina arbetade framför datorn kunde hon höra Amelias klingande skratt genom väggen och det värmde verkligen hjärtat!



Även om mycket av Natanaels tid gick åt till Amelia (han hade inte skaffat jobb än) så var nätterna Katrinas. Och då hände en del grejer...



Även om Katrina älskade Natanael och han älskade henne tillbaka hände det ofta att Katrina kände sig gammal med honom... Mycket tid under morgnarna gick åt till att sminka bort vartenda spår av att hon skulle vara äldre!



Men trots sina komplex bestämde sig Katrina en dag för att det var dags... strax efter middagen och disken var ordnad gick Katrina ner på ett knä framför Natanael, visade upp en ring och sa frågan:
- Vill du gifta dig med mig?



Katrina har friat till Natanael! Vad kommer han svara?
Fortsättning följer i kapitel 1.7...

Andra generationen Fox är född!

Katrina var oerhört stolt över sitt lilla knyte och insåg snabbt att Amelia var det bästa som hade hänt henne sedan hon anlänt till denna stad. Men lika snabbt insåg hon hur jobbigt det var att ta hand om ett spädbarn... Oavsett hur mycket Katrina längtade tillbaka till sitt gamla liv visste hon att det var här hon hade hamnat nu och hon hade just fått denna underbara lilla tjejen i sitt liv, det var bara att göra det bästa av det hela!



Men på nätterna när Katrina hölls uppe av Amelias skrik var det svårt att tänka positivt. Hennes favoritstunder blev till slut de då hon fick sova, för då kunde hon drömma sig bort till yrkeslivet som hon längtade efter så!



Men det var bara för Katrina att lyfta upp sin dotter och trösta henne, och älska henne med hela sitt hjärta! Aldrig att hon skulle försumma sin dotter för något annat!



Att vara en ensamstående mamma i sig är tufft, och inte bara har Katrina ett barn att ta hand om utan måste även se till att hemmet är i gott skick. Så det blev en hel del städning...



När Amelia blivit något äldre bestämde sig Katrina för att anlita en barnvakt. Hon hade inte jättemycket pengar att lägga ut men ville ändå hitta någon med goda kunskaper om barn. Därför föll hennes lott på en ung man vid namn Natanael och hon bad honom komma över på intervju innan anställning.



Natanael visade sig vara en väldigt klipsk och snäll kille i slutet av sitt gymnasieår, det visade sig även att han gick i samma klass som Toms son och Amelias halvbror. Han hade passat barn sedan han börjat gymnasiet och ville bli lärare när han tagit studenten. Katrina blev glad att hon hittat en sådan passande barnvakt!



Natanael lyssnade noga till Katrinas ord, om alla rutiner hon hade med Amelia och det hon krävde av honom. Han fogade sig mycket efter det Katrina sade och visade inga tecken på att hon hade några fel i sitt förhållningssätt till sin dotter. Han såg varmt på henne, som om han förstod att hon haft det jobbigt sedan hon kommit hit och ville börja arbeta på en gång.



Katrina lämnade sitt hem vetandes att hon lämnat sin dotter i goda händer, och kunde äntligen åka till jobbet och hålla några möten!



Natanael skapade genast ett band till Amelia, som var helt överförtjust i honom! Katrina hade verkligen gjort ett bra val av barnvakt...



Dagarna gick snabbt förbi och Amelia var inte ett spädbarn längre, utan ett småbarn! Hon hade blivit en riktig blandning av mamma och pappa, fast Katrina tyckte hon liknade henne mest med det röda håret och allt... Fast pappas ögonfärg har hon fått!



Natanael har kommit Amelia väldigt nära under tiden som passerat, så nära att Katrina ibland inte kunde låta bli att känna svartsjuka... Nu hade dessutom Natanael tagit studenten och hade vuxit upp till en fin ung man. Katrina kunde inte låta bli att känna sig hänförd över hur fint han hanterade hennes dotter, och hade den senaste tiden till och med börjat känna sig lite knäsvag, och ibland slog hjärtat fortare när han kom i närheten. Vad kunde det bero på?! Men det undgick henne inte att Natanael måste ha varit en populär kille bland tjejerna i gymnasiet...



Det dröjde inte länge förrän Natanael upptäckte förändringen hos Katrina i sitt sätt mot honom, han hade faktiskt varit ganska populär i skolan och förstod var det var som hände före Katrina gjorde det. En dag när han arbetat färdigt sitt pass för dagen gick han närmare och närmare Katrina. Hon trodde hon skulle få en hjärtattack! Först såg det ut som om han skulle kyssa henne, men då fortsatte han luta sig framåt mot hennes öra.
- Katrina, jag gillar dig, mer än du kan föreställa dig! Jag vill gärna bli en del av ditt och Amelias liv...



Katrina hade svårt att tro sanningen i hans ord, men när han backade tillbaka såg hon i hans ögon att han menade allvar! Kände hon likadant för honom?

Natanael har berättat för Katrina att han är kär i henne!! Hur ska Katrina svara på detta?!
Fortsättning följer i kapitel 1.6...

I förra kapitlet fick Katrina reda på att hon är gravid, och Tom är pappan!

Katrina arbetade hårt de dagarna som följde, hon ville vara så förebered som möjligt inför den kommande babyn. Hon höll många möten och snart hade hon råd med ett större sovrum, där hon kunde fixa med en småbarnshörna!



Hon tränade även sin matlagningsfärdighet, tidigare hade det alltid funkat med köpmat och snabbmåltider men nu när hon var gravid var det dags för en ändring på det. Det var varken bra för henne, eller för barnet!



Ju längre Katrina kom i sin graviditet, desto jobbigare blev det för henne att hålla sig i samma tempo inom arbetet. Hon var noga med att bära lösa kläder så graviditeten inte skulle synas, då hon ville undvika en massa rykten. Det blev allt fler sjukskrivningar och hon spenderade allt mer tid framför sin dator, som hon köpt just i syftet att kunna arbeta hemifrån.



En dag då Katrina satt framför datorn knackade det på dörren. Hon hade inte fått något besök sedan dagen då fostret i hennes mage blev till, så därför blev hon något överraskad. Men hon hade sina aningar om vem som stod därute... och mycket riktigt, det var Tom! Och han höll en blombukett i handen!

- Till dig, sa han och log lite. För att pigga upp dig nu när du är sjuk!
Katrina kunde inte låta bli att le tillbaka och tog emot dem.
- Tack!
Det blev tyst en stund.
- Vill du komma in? frågade hon sedan.
Tom såg ut att tveka först, sen nickade han.



Katrina bestämde sig för att det var dags för honom att berätta om sin graviditet. Hon visste det skulle bli en chock för honom. Hon tog ett djupt andetag.

- Tom, jag är gravid.
Tom frös till och stirrade på henne, bleknade.
- Är det...?
- Ditt, ja, svarade Katrina.
- Ska du...?
- Behålla det, ja självklart.
Ytterligare en tyst stund.



Då bytte Toms ansikte färg från blekvit till ursinnigt röd!
- Hur kan du göra såhär mot mig! utbrast han. Vi hade en tyst överenskommelse, du tillfredställer mig och jag ger dig en befordran, och så är det! Men du var bara tvungen att bli gravid?!
Nu var det Katrinas tur att bli arg.
- Jag blev knappast gravid på egen hand!
- Vad vill du ha?! skrek Tom. Pengar, något mer?
Katrina var så trött. Hon orkade inte med att vara arg, så hon grät istället.
- Jag vill det som är bäst för det barn, som är på väg.
Det fick tyst på Tom. Han vankade av och an, sedan tog han tag i hennes arm.
- Vi går hem till mig och diskuterar i lugn och ro, ingen är hemma för tillfället.



Katrina gick med raska steg mot Toms lyxhus, fortfarande med tårar strilandes nerför ansiktet. Hon hade anat att det skulle bli såhär. Men hon var uppriktig med att hon bara ville sitt barns bästa.



De satte sig ner vid matbordet i Toms hem. Katrina kunde inte låta bli att hänföras över hur vackert det var i huset...
Efter en timmes diskussion där de båda höll sig relativt lugna kom de fram till att Tom inte skulle ha någon som helst kontakt med sitt barn, han skulle inte ens stå med som far på pappret. I utbyte skulle Katrina bli befordrad när hon återvände från föräldraledigheten, och ta emot en betalning varje vecka. Hon hade ett dåligt samvete att hon lät sitt barn växa upp utan att få möjligheten att träffa sin biologiska pappa, men var ändå nöjd med hur det hade blivit till slut.



När de var klara och Katrina var på väg ut möttes hon av Toms hustru som just kommit hem. Hon gav Katrina en misstänksam blick när hon gick förbi men sa inget... Hon anade att Tom hade en del frågor att svara på däremot.



Tiden nästan flög förbi och Katrina var nu så rund om magen att hon knappt orkade gå. Men någon var ju tvungen att fylla på kylskåpet emellanåt, oavsett hur långt kommen man var...



En natt vaknade Katrina av att värkarna hade börjat. Det var dags för barnet att födas!



Hon tog sig till sjukhuset själv och spenderade nästan en hel dag där, det tog minsann tid för den lilla att komma ut i världen!



Men snart var all smärta som Katrina fått gå igenom som bortblåst, för äntligen höll hon sitt barn i famnen! Amelia Fox, andra generationens förstfödda flicka! Som visade sig vara inte bara vänlig utan också konstnärlig... Välkommen till världen!



Nu var andra generationen född!
Fortsättning följer i kapitel 1.5...

I förra kapitlet kysste Katrina sin chef, allt för att komma så högt upp på karriärstegen som möjligt. Efteråt fick hon dåligt samvete, dock försökte hon övertala sig själv att det hon gör, gör hon för goda anledningar. Men...?

Dagarna som följde var relativt lugna dagar för Katrina. Hon jobbade sina skift, mötte knappt Tom Shallow annat än under korta formella möten och även om det inte sades något särskilt mellan dem kunde hon ana hans blick i hennes rygg, hur han undrade varför hon inte försökt något sedan den dagen hemma hos henne.
    För att lugna sig själv något brukade hon stiga upp tidigt på morgonen för att ta hand om sin nyplanterade trädgård.



Under sina lediga dagar, även om de var få, spenderade Katrina tiden framför datorn i biblioteket. Hon ville bevisa att hon faktiskt kunde nå ännu en befordran utan att hon behövde göra närmanden till sin chef.



Även om Katrina visste att hon gjorde bra framsteg och var bättre på sitt arbete än kollegorna i hennes karriärnivå, gick det alldeles för slött framåt. Åtminstone hade hon tjänat tillräckligt med pengar för att kunna förstora sitt hem något, och hade dessutom råd med en dubbelsäng! Men som sagt räckte det inte till, hon ville mer än såhär...



Kan ju tillägas att Katrina var oerhört stolt över att äntligen ha en köksstol och ett matbord!



Hur som helst fick aldrig Katrina den befordran hon önskade och bestämde sig snart för att kalla hem Tom... Hon hade sin dubbelsäng nu och Tom förstod genast vinken. Inte många ord sades mellan dem.




De spenderade natten tillsammans och när Katrina vaknade var Tom inte kvar där längre. Men när hon åkte till jobbet den dagen hade hon fått ytterligare en befordran och kunde nu hålla egna möten, vilket betydde att hon kunde tjäna desto mer pengar på sin "fria" tid! Hon tackade sin chef för befordran och ändrade som vanligt om sitt hem, som nu inte längre såg ut som ett utedass.



Hon hade till och med råd att skaffa en TV!



Katrina kände att hon äntligen hade ordnat sig ett ordentligt hem och ett bra jobb. Nu kanske hon hade möjligheten att slappna av något och lägga alla de dåliga minnena bakom sig... Men mitt under TV-programmet kände hon sig plötsligt illamående och var tvungen att springa till toaletten!



Katrina förstod snart vad som låg bakom hennes illamående... hon var gravid!! Och det var ingen tvekan om vem som var pappan!



Katrina visste inte om hon skulle skratta eller gråta över faktumet...

Kommer Katrina berätta för sin chef om bebisen eller kommer hon hålla det hemligt så gott det går? Fortsättning följer i kapitel 1.4...

I förra kapitlet fick Katrina ett jobb som kaffekurir och började genast smida planer på hur hon skulle kunna klättra så fort som möjligt uppför karriärstegen...

Katrina spenderade första dagen på jobbet på bästa möjliga vis. Hon var oerhört ambitiös och dessutom karismatisk, så hon visste oftast var hon hade de andra och fann sin plats direkt. Om det fortsatte gå såhär bra visste hon att en befordran inte var så långt borta! Särskilt Tom Shallow, chefen, hade fattat tycke för henne vilket betydde att allt gick precis som planerat... Riktigt stolt var hon över sig själv medan hon åkte hemåt i samåkningsbilen!



Just när Katrina skulle hoppa av bilen såg hon någon som stod vid hennes inte så fina hem... Det var Tom Shallow! Hon gick undrande fram.

- Vad gör du här? frågade Katrina, försökte låta så vänlig som möjligt, även om hon kände att hon var gråtfärdig.
- Besöker dig, sade Tom. Det är något jag behöver berätta för dig...



Det visade sig att Tom bodde bara två hus bort, i ett av lyxhemmen, och att han visste vem hon var redan innan hon ringde honom och sökte anställningen. ALLA i kvarteret visste tydligen vem hon var innan hon ens kommit och det hade viskats runt i massor, hur kunde man inte veta något om den unga kvinnan som flyttade in i det värsta huset i hela staden!



- Alla? utbrast hon stött, och kunde inte längre hålla tillbaka tårarna när hon försökte föreställa sig allt som sagts om henne.
Tom sänkte blicken och såg medlidande ut. Katrina hatade att andra tyckte synd om henne men nu var hon så upprörd att hon knappt kunde förmå sig att bry sig.
- Säg bara till om det finns något jag kan göra för dig, sade han då.

Katrina förstod snart att chefens medlidande var äkta. Så hon utnyttjade det och bad honom om en befordran, och det fick hon, med flera simoleons som bonus dessutom! Sekunden efter Tom vänt ryggen till köpte hon en ny säng och drömde lyckliga drömmar hela natten, om sin befordran och hur bra det kändes!



Det första Katrina gjorde när hon vaknade tidigt på morgonen var att ordna lite fler väggar till sitt hem, det såg genast lite mer diskret ut, men ändå inte riktigt... Hon hade slösat alla sina pengar och hade inte ens råd med en stol, så hon fick sitta på toaletten medan hon åt sina frukostflingor.



Några dagar passerade och Katrina fortsatte arbeta. Hon gjorde hela tiden sitt bästa, så pass att hon var helt slutkörd när hon kom hem, oftast väldigt stressad och trött, men hennes kamp lönade sig! Hon fick sin andra befordran och firade med att sopa upp innan det var dags att börja bygga på nytt!



Här är resultatet! Äntligen hade Katrina ett riktigt hus, dock hiskeligt ful och påminde lite om ett utedass, men ändå, ett hem med tak och väggar!



Katrina älskade rött och det stod ganska klart vilken färg hon skulle välja till väggarna!



Katrina var ganska mycket av en fjäskare, särskilt för Tom, och även om hon ibland kände på sig att han kunde se genom hennes planer var han givmild nog att ge henne ytterligare en befordring. Snart kände hon att hon kanske ändå kunnat klara sig relativt bra inom yrket utan all flirt och fjäsk men det var sådan hon var och det svårt att ändra på det.

En dag kom Tom på ytterligare ett besök, och han såg uppriktigt glad ut över att se Katrinas nya hem.
- Det går bra för dig! sade Tom imponerat och såg sig omkring. Jag är överraskad. Särskilt med tanke på de omständigheter du hamnade i när du anlände.
Och det kommer gå ännu bättre, tänkte Katrina, och såg på sin chef med den mest älskvärda blicken hon kunde åstadkomma.



Tom blev stum några sekunder när han insåg vad som pågick.
- Jag är gift, viskade han. Jag har barn inte mycket yngre än dig...
Katrina log lite snett.
- Ingen kommer få reda på något, jag lovar.



Deras kyss varade inte mer än två sekunder och en tystnad följde efteråt. Det var en konstig stämning som uppstått men Katrina kunde ändå inte låta bli att le.
- Vi ses imorgon, sa hon med en mjuk röst.
Tom nickade, vände ryggen och gick.
När han stängde dörren efter sig kunde Katrina inte låta bli att känna sig illa till mods. Hon hade just genomfört sin plan att komma så nära sin chef som möjligt och det skulle ju kännas bra... men varför gjorde det inte det?

Bara för att göra hennes skuldkänslor desto värre stötte hon på Toms son på gymmet dagen efter. Han verkade vara en väldigt trevlig tonåring och kom självmant fram för att prata med henne, de var grannar trots allt och hade ett kortare bekantskap sedan innan. Tankarna snurrade genom hennes huvud. Tänk om jag förstör andra människors liv med det jag håller på med?



Men Katrina bestämde sig för att ta bort sina skuldkänslor. Tom och hans familj skulle ändå ha det bra även om det slutade med att hon fick honom till att ha en affär med henne. De hade trots allt pengar. Hon gjorde som hon gjorde för att försäkra sig själv samt sina eventuella barn om en god framtid, och det var väl inget fel med det? Och detta skulle hon lyckas med oavsett vilken väg hon valde...

Kommer Katrina avsluta sitt nyss påbörjade förhållande med Tom eller kommer hon fortsätta för att se hur långt hon kan komma? Fortsättning följer i kapitel 1.3!