Kapitel 5.6 - Skrot och arv
I förra kapitlet skrattade Lizzie för första gången, vilket bara gjorde det desto tydligare vilken dålig barndom hon haft. Sienna och Kristin är lika kära i varandra som när de upptäckte sina känslor för varandra...
Det var inte alltid Lizzie var instängd i garaget av egen fri vilja. När hon behövde nya delar till någon av hennes uppfinningar var skrotplatsen det bästa stället att leta. Lizzie använde sig av cykeln hon fått av sin pappa för att ta sig dit.
Skrot var guld i Lizzies ögon. Var gång hon besökte denna platsen fick hon hundratals nya ideér på vad hon skulle kunna bygga upp härnäst men var tvungen att begränsa sig. Hon fick trots allt inte plats med mycket på cykeln.
Lizzie spenderade hela eftermiddagar bland skrot och fortsatte att gräva och leta tills hon fann det hon behövde. Ofta bildades en ny stor hög med skrot under tiden som hon sorterade.
Med tiden blev Lizzies uppfinningar allt mer avancerade. Hennes excentriska färdighet blev allt bättre och kombinerade hon detta med sitt genialiska drag blev resultatet väldigt bra. Dessutom var de värda bra med pengar.
Lizzie såg alltid till att bygga upp kopior när hon väl lyckats skapa något bra, och med Jeremiahs hjälp såldes de till bra priser. Lizzie bestämde sig för att spara pengarna, och investera i något stort när hon blivit äldre. Det var inte lång tid kvar tills hon blev tonåring.
När Lizzie inte var alldeles för uppslukad av sitt arbete gjorde hon det som krävdes av henne, nämligen hemläxorna. Hon var väldigt duktig i skolan, men fick inte särskilt bra betyg då hon inte hade något särskilt intresse för något i skolan. Hon ansåg att det bara vara slöseri att engagera sig där när hon lika gärna kunde göra det i garaget därhemma istället!
Snart var det dags för Lizzies födelsedag, hon hade nästan glömt bort det själv men Jeremiah kallade in henne till matsalen och där stod en fin tårta på bordet! Lizzie hade aldrig tidigare trott att hon någonsin skulle få fira sin egen födelsedag, men hennes pappa såg till att de blev så!
Som tonåring blev Lizzie ändå rätt söt, hon var ganska blandad med drag från både pappa och mamma. Jeremiah tyckte han kunde se sina ögon hos henne desto tydligare nu när hon var tonåring. I present fick Lizzie ett par fina kläder, hennes pappa hade inte någon aning om vilken storlek hon hade men lyckades ändå välja rätt!
Lizzie bytte dock ganska snabbt kläder till något händigare och fortsatte arbeta i garaget. Det dröjde inte länge förrän en olycka hände igen och hennes kläder började brinna!
Lizzie var mer tacksam än någonsin tidigare över att ha sin pappa hos sig. Han var snabb med att släcka elden.
Konsekvenserna blev att hennes kläder hade förstörts helt... ja, det var ju bara att köpa nya!
Ju äldre Lizzie blev desto mindre intresserad blev hon av skolan. Hon tyckte det var en väldig slöseri med tid då hon inte fick ut något av det... Aldrig lärde hon sig något nytt, i alla fall inte något som hon kunde dra nytta av i hennes arbete.
Jeremiah var den som såg till att Lizzie åtminstone fick lite solljus och inte alltid var instängd i garaget! Han skaffade ett schackbräde åt dem och när det var fint väder satt de där ute och spelade. Han hade dock inte en chans att vinna, Lizzie var en schackmästare!
När de tröttnade på schack hände det att han tog ut henne på fiske! Detta var ett av Jeremiahs stora intressen och även Lizzie kunde tycka det var ganska roande, trots att de hade problem med att få napp.
Det var först på kvällen som fiskarna nappade som bäst. Jeremiah fick sig oftast bara några småttingar till fiskar medan Lizzie fick maneter. Knappast ätbart något av de två!
Lizzies värld skulle dock snart drastiskt förändras, då Jeremiah sade att han hade något viktigt att prata om. Han berättade för Lizzie om en kvinna som hette Stacey, som han hade träffat på sin nattklubb. Hon var gravid med hans barn och som det såg ut nu var han tvungen att gifta sig med henne och flytta in hos henne och hennes föräldrar.
Lizzie blev väldigt chockad av det hon fått höra... innebar detta att han lämnade henne?! Skulle hon vara ensam, igen?! En massa tankar for runt i hennes huvud, och hon var både arg och ledsen. Men oförmögen som hon var att uttrycka sina känslor bara nickade hon...
Jeremiah hade ringt upp Stacey tidigare och bett henne komma hit, då han ville att Lizzie skulle få träffa henne. Men Stacey verkade inte dugg intresserad av att lära känna Lizzie, hon bara nickade när hon såg henne och frågade hennes pappa omde inte bara kunde gå nu.
Lizzie fick en kram av sin pappa, sedan gick dem. Hon såg sorgset på när de vände ryggarna mot henne och gick...
Det plötsliga beskedet lämnade ännu Lizzie i ett chocktillstånd och hon letade snabbt upp en gammal vän, nämligen Dr. Yster. Hon kramade om honom, och världen var långt ifrån lika läskigt som den hade varit.
En kväll bestämde sig Lizzie för att ta mod till sig och fråga sin mamma något. Hon hade aldrig bett sin mamma om något, hon hade inte ens kommunicerat med henne mer än ett par få ord åt gången. Så hon var riktigt nervös medan hon väntade på att hennes mamma skulle komma till sitt sovrum.
Sienna verkade förvånad över att se Lizzie stå där, men gick ändå fram till henne, nyfiken över vad hon hade att säga.
Lizzie ställde försiktigt fram frågar, som handlade om huset hennes mormor Mirella hade bott i, men som nu var övergivet. Lizzie undrade omn det fanns någon möjlighet för henne att flytta in där och ha huset som sitt.
Sienna blängde på sin dotter, men suckade sedan uppgivet. Visst kunde hon få det, det var ändå ingen som drog nytta av det huset. Dessutom hade väl dottern åldern inne nu, tänkte Sienna, och det var lika bra att börja förbereda för att lägga över legacyn till henne...
Lizzie har fått sitt första egna hem och det är nu dags att följa henne mer ingående, som den sjätte generationen av Fox-legacyn!
Fortsättning följer i kapitel 6.1...