Kapitel 6.2 - På smällen?
I förra kapitlet blev Lizzie ungdom. Hon lever väldigt isolerat och ser sällan solljuset...
Precis som hon gjort sedan hon var barn cyklade Lizzie ut till skrothandeln och valde ut delar som hon trodde skulle vara nödvändiga till sina framtida uppfinningar. Hon hade hellre stannat i sin hemliga underjordiska källare men även hon kände en viss längtan efter frisk luft.
En av dagarna mötte hon en ung man vid namn Rian. Han sade sig ha gått i samma klass som henne, men då Lizzie så sällan brytt sig om att gå till skolan, särskilt under sina tonår, hade hon ingen aning om vem han var. Han verkade vara en god människa med liknande intressen som Lizzie, vilket var anledningen till att han var där. God eller ej, Lizzie kände sig ändå väldigt obekväm i andra människors sällskap och tyckte snart bara Rian var besvärlig. Men hon var ändå tvungen att erkänna för sig själv att han väl ändå såg ganska bra ut...
Med ett nytt lager av skrot gav sig Lizzie av och åkte nerför stången till hennes hemliga laboratorium.
Men av någon anledning hade hon svårt att fokusera på sitt arbete, vilket var högst ovanligt... Och hon trodde att det berodde på hennes möte med Rian. Det kittlade lite obehagligt i hennes mage och hon blev rastlös, om hon återvände till skrotupplagan kanske hon skulle träffa honom igen?
Under sina funderingar och försök till att förstå hennes ovanliga känslor glömde Lizzie bort att hon höll på att arbeta med sin uppfinning! Då hände något som inte hade hänt på ett bra tag - hennes kläder började brinna! Nu hade hon ju inte längre sin pappa i närheten som kunde släcka elden men hon hade faktiskt varit smart nog att fixa en dusch där nere. Lizzie la ner arbetet för dagen och bestämde sig för att återvända till skrothögarna morgonen efter, kanske Rian var där då?
Nästa morgon gjorde Lizzie som hon tänkt och cyklade iväg. När hon klev nerför trapporna såg hon Rian där, och hennes kropp frös till! Hon hade ingen aning om varför, men Rian sken upp när han såg henne och tog tag i hennes händer. Lizzie visste inget om sociala relationer eller varför hon kände som hon gjorde, men hon hade en aning om att det hon kände var kärlek...
Inte långt efter det fick Lizzie uppleva sin första kyss, och för en gångs skull vågade hon vara lycklig!
Rian tog henne ut på en dejt samma dag, och när de skulle in i fotobåset och ta bilder...
...gick det ganska hett till! Lizzie tyckte visst att det hade gått väldigt fort framåt, men det var väl ändå meningen att hon och Rian hörde ihop och då spelade det väl ingen roll?!
Olyckligtvis hade det tagits bilder under deras upplevelser. Det var inte Lizzie särskilt glad över...
...så hon såg snabbt till att riva sönder dem!
Efter att ha gått på dejten med Rian började Lizzie känna sig konstig. Efter några dagar började illamåendet, och Lizzie hade ingen aning vad som kunde få henne att må så dåligt! Hon försökte kontakta Rian igen, besökte till och med skroten, men han syntes inte till någonstans... Hade hon blivit utnyttjad igen?!
Dagar gick och Lizzie fortsatte bygga på sin stora tidsmaskin, försökte bortse från illamåendet. Men en dag gick det tydligt upp för henne - hon var gravid!
Efter att ha upptäckt att hon faktiskt var gravid bestämde sig Lizzie att hon verkligen inte behövde någon utanför sin källare längre. Hon var på väg att få ett barn, och hade hon detta barnet behövde hon inte längre bry sig om Rian, eller någon annan mänsklig varelse. Det skulle bli hon och detta barn, tillsammans.
Lizzie har upptäckt att hon är gravid, och hon bestämmer sig för att hon aldrig någonsin ska behöva dras med andra människor utöver det kommande barnet...
Fortsättning följer i kapitel 6.3...