Kapitel 6.3 - Uppfostra ett barn
I förra kapitlet blev Lizzie gravid med Rians barn men av någon anledning får hon inte tag på honom efter deras dejt. Istället bestämmer hon sig för att bli fullkomligt hängiven det kommande barnet och ignorera allt som kan pågå utanför hennes källare.
Lizzie var fullkomligt bestämd på att bli en så bra mamma som möjligt och studerade mycket om mödraskap och hur hon bäst skulle uppfostra sitt barn på ett så kärleksfullt sätt som möjligt!
Lizzie bestämde sig till och med för att ta en paus från allt uppfinnande och gjorde istället så att hon snyggade till hela stället och gav varje uppfinning sin egna plats på bänkarna.
Lizzie hade däremot svårt att låta bli och började bygga på lite mindre saker, så som leksaker till hennes barn. Hon ville ge det bästa möjligt för barnet.
Lizzie såg också till att göra sitt sovrum mer barnanpassat och renoverade lite smått med saker som skulle kunna vara nödvändigt att ha när hon uppfostrade sitt barn. Många av sakerna hade hon byggt själv.
En morgon vaknade Lizzie till på grund av värkarna, men av någon anledning gjorde hon inte som alla andra kvinnor hade gjort i hennes situation - hon åkte aldrig iväg till sjukhuset! Istället var hon fullkomligt bestämd på att hon skulle klara detta på egen hand och förberedde sig på att föda!
Turligt nog gick allt som det skulle och snart höll Lizzie om sin fina dotter, som hon döpte till Leni. Lilla Leni sträckte ut sina armar efter sin mamma och Lizzie hade aldrig varit stoltare och känt sådan lycka som hon gjorde då!
Att ha ett barn var dock mer krävande än vad hon trodde och Lizzie sörjde något att hon inte längre hade möjlighet att finslipa på de detaljer som behövdes för att tidsmaskinen skulle fungera som den skulle. Men hon älskade Leni så det gjorde inte så mycket.
Endast när det var dags för Leni att sova kunde Lizzie smita ner till sin källare en timme.
Där fortsatte hon skissa upp sina planer.
Tiden gick fort och dagarna då Leni bara var ett spädbarn var snabbt över. Nu när hon var ett småbarn blev kraven desto större på Leni som mamma och hon var tvungen att vara där för dottern hela dagarna. Detta ledde i sin tur till att Leni var ett väldigt ängsligt barn och blev rädd så fort hon blev ensam bara en kort stund.
Lizzie såg däremot till att alltid ge Leni sin trygghet och kved hon till var Lizzie där att ge henne värme!
Lyckligtvis innebar det dock att Leni som småbarn sov hela natten och Lizzie kunde arbeta på det hon ville.
Det innebar dock att Lizzie vände på dygnet och under dagarna då Leni ville leka såg hon till att ta en tupplur så ofta hon bara kunde.
Med hjälp av Lizzies kärlek blev Leni snabbt duktig på att gå, använda pottan och prata. Hon hade dock inte ärvt sin mammas klyftighet och lyckades aldrig lösa klossproblemen Lizzie ganska snabbt lyckats med som småbarn.
Istället för att leka med klossarna lekte Leni mycket hellre med leksakerna hennes mamma hade gjort åt henne och det gjorde alltid Lizzie lika glad åt att se hur mycket dottern uppskattade henne uppfinningar!
En dag, likt många andra av Lizzies dagar, knackade det på ytterdörren. Lizzie hade först tänkt ignorera knackningen men bestämde sig sen för att öppna trots allt.
Först kände Lizzie inte igen mannen som stod där - han var väl rätt så gammal och kunde väl knappast vara någon hon kände... eller?!
Det var först när han började tala som Lizzie tillslut insåg vem han var.
"Hej Lizzie."
Det var Jeremiah!
Lizzies pappa har återvänt! Vad kan det möjligen vara som han vill, efter att inte ha sett henne på år?!
Fortsättning följer i kapitel 6.4...