Kapitel 6.6 - Spårlöst försvunnen
I förra kapitlet blev Lizzie indragen i en lila dimma av sin tidsmaskin och hon hade ingen chans att ta sig ut! Är Lizzie borta för alltid nu?!
Så fort skolklockan ringde för att signalera att skoldagen var slut, sprang Leni ut i full fart. Hon vände sig direkt åt det håll där salongen låg, där hon tillsammans med sin mamma äntligen skulle välja ut en balklänning inför morgondagen!
Leni gick mot salongen med ivrigt bultande hjärta!
När Leni kom dit tittade hon lite nervöst omkring men kunde av någon anledning inte se sin mamma. Då kom en av butikens stylister fram till Leni och hälsade henne välkommen.
Leni frågade honom om han kanske hade sett till hennes mamma vilket han inte hade. Hon bestämde sig då för att vänta, mamma kanske bara var lite sen? Stylisten sa att det var okej trots att det var hennes tur nu att prova klänningar, så Leni satte sig på en stol i rummet och väntade...
...och hon väntade länge. Det började till och med mörkna utomhus när nästan en timme gått förbi. Nu kunde Leni inte låta bli att känna sig väldigt nervös.
Hon tog fram sin mobil och provade ringa efter sin mamma, signalerna gick fram men hon svarade inte. Hon lät inte sig själv drabbas av panik, det måste finnas en anledning!
Leni gick fram till stylisten som snart skulle sluta jobba och sa att hon var redo att pröva några klänningar. Hennes mamma skulle nog snart dyka upp ändå, såklart.
Efter att ha sett alla klänningarna glömde Leni nästan bort att Lizzie inte hade dykt upp. De var ju så många och så fina och i alla möjliga färger! Stylisten plockade fram en i taget som han trodde Leni skulle tycka om, och han hade ju ganska så rätt! Den första hon provade var oerhört söt men hon gillade inte riktigt att den var så kort... Den visade alltså för mycket av benen, och det hade hon en aning om att hennes mamma inte skulle tycka om heller!
Därför fick nästa klänning bli en lång en, men Leni tyckte inte den var ett dugg fin, hon kunde lika gärna ha tagit gardinen i sitt rum och snurra den runt sig...
Leni fick däremot en glad överraskning när hon fick se nästa klänning. Leni älskade den! Den blåa färgen framhävde hennes ögonfärg och hon älskade designen på övre delen! Hon hade hittat sin balklänning!
Det var när hon betalade klänningen som hon återigen insåg att hennes mamma inte alls hade dykt upp som hon lovat, och det drabbade henne åter med svår oro...
Leni blev ännu mer rädd när hon, väl hemma, kunde konstatera att hennes mamma inte ens var där!
För första gången i sitt liv vågade Leni sig att gå in i Fox-familjens huvudbyggnad, där hennes mormor höll till. Hon var förstås väldigt nervös och rädd, efter alla hemska historier hon hört om Sienna. Men om hon skulle börja leta någonstans var där ju bästa platsen.
För första gången i sitt liv vågade Leni sig att gå in i Fox-familjens huvudbyggnad, där hennes mormor höll till. Hon var förstås väldigt nervös och rädd, efter alla hemska historier hon hört om Sienna. Men om hon skulle börja leta någonstans var där ju bästa platsen.
Så fort Leni kom in i sällskapsrummet såg hon en tant som hon på grund av det lockiga håret misstänkte var sin mormor. Hon frågade om hon hade sett till hennes mamma någonstans och berättade om hennes plötsliga försvinnande.
Sienna log då, men det var långt ifrån ett varmt leende. Hennes ögon spred skräck hos Leni och hon kände hur håren reste sig på armarna. Då sa hennes mormor att det inte kunde vara tydligare: hennes mamma hade övergivit henne! Det var ju bara självklart, då det ingick i Fox-anlagen att överge sina barn. Efter att ha sagt detta brast Sienna ut i ett ondskefullt skratt och vände ryggen till för att gå därifrån!
Detta lämnade Leni fullkomligt förtvivlad. Det kunde ju bara inte vara sant!! Hade hennes mamma verkligen övergivit henne?! Talade mormor verkligen sanning?!
Natten som följde var den längsta i Lenis liv. Hon hade ingen möjlighet att söka trygghet hos någon i mörkret som följde med natten och grät förtvivlat fram tills soluppgången. Det var dagen för balen, men hon var inte ett dugg sugen att gå dit alls. Men när Elisa stod där vid hennes dörr kände hon sig tvungen och klädde på sig sin blåa balklänning hon varit så säker på att hennes mamma hade tyckt om...
Balen hade långt ifrån blivit den underbara kväll hon alltid hade hoppats på, trots att hon blivit utvald till balens drottning och fått många komplimanger för klänningen hon hade. Det var som om ett mörker hade omringat henne, trots att det bara gått två dagar sedan hon sist såg sin mamma. Siennas ord satt som fastetsade i hennes huvud. Din mamma har övergivit dig.
Dagar blev till månader och snart tog Leni examen. En del av henne, trots att hon nu var en ung vuxen, kände sig fortfarande som ett övergivet barn och längtan efter att få återse sin mamma var större än någonsin. Hon hade till och med gett upp hoppet om att leta efter henne, då det inte fanns några ledtrådar om var hon kan ha tagit vägen...
Men en dag fann Leni en väldigt gammal mobil, som legat under garderoben i sovrummet under många år. Den var dammig men fortfarande funktionsduglig. Leni letade upp en laddare åt denna gamla modell och kunde snart konstatera att detta var en mobil som tillhört hennes mamma då hon var ung, innan hon själv ens var född! Av någon anledning fick Leni en känsla av att någon här kanske visste om hennes mammas försvinnande, trots att hon var ganska säker på att hon kände sin mamma bäst.
Hennes mamma hade haft väldigt få sociala kontakter i sitt liv men det fanns en person som hon verkade ha pratat med några gånger. Rian hette han, och Leni bestämde sig för att leta reda på honom. Men hjälp av internet lyckades hon få reda på hans nuvarande nummer och efter sin berättelse bestämde sig de för att mötas upp på biblioteket.
Leni pratade med denna Rian bara en kort stund, då han hävdade att de bara haft en väldigt kort romans inom bara två dagar. Alltså kände han aldrig hennes mamma särskilt väl. Men det var en sak han berättade om som Leni aldrig hade anat - Lizzie ska ha talat om en underjordisk verkstad där hon byggde upp sina uppfinningar. Han kunde dock inte tala om vart den här skulle ha legat och Leni gick nedslagen därifrån.
När Leni var på väg ut från biblioteket började hon fundera. Om hennes mamma nu hade en underjordisk verkstad, var skulle den ha legat? Och förstås varför hade hon inte berättat om detta för henne isåfall? Leni lyckades komma fram till en lösning ganska snabbt - den här källaren måste ha legat någonstans när huset, då Lizzie annars aldrig gick därifrån.
Väl hemma började Leni leta - allt från undersidan av trapporna till baksidan av stängslet och bland buskage. Men det gick snart upp för henne att det fanns en plats hon aldrig kollat upp och där hon i princip aldrig vistats - den övervuxna gamla trädgården i husets baksida!
Bakom ett träd såg hon det - ett hål i marken och en stolpe man kunde ta sig ner och upp för! Rian hade alltså talat sanning och hennes mamma hade verkligen haft en underjordisk verkstad...
Leni bad tyst för sig själv att hon slapp skada sig alltför hårt när hon tog sig ner. Hon var ju klumpig trots allt!
Olyckligtvis blev inte hennes böner besvarade då hon tappade taget nästan direkt och landade platt på rumpan... Det gjorde ont! Men det var bara att vandra vidare.
Leni försökte att inte låta rädslan stiga henne över huvudet, men det var svårt när allt hon såg i slutet av den långa gången var mörker och vartenda steg hon tog ekade högt...
Men vid slutet av tunnlen svängde det och Leni insåg att hon då var framme - det var här hennes mamma hade utfört sina experiment!
Leni satte sig ner och tittade på alla uppfinningarna, förstummad. Hade hennes mamma skapat allt detta utan att säga ett ord till någon?!
Leni försökte skaka av den kusliga känslan och bestämde sig för att kolla vidare. Hennes mammas anteckningar låg på ett bord och där kanske hon kunde finna något som kunde avslöja vart hon tagit vägen. Men allt hon såg var ritningar till det stora experimentet som låg längst in i rummet. TT1, hade hennes mamma kallat den för. Vilket var en förkortning för Time Traveler 1, och var menat att vara en tidsmaskin!
Leni gick fram till maskinen för att kolla in den lite mer noggrannt. Hon hade väldigt svårt att tro på tidsresor och att hennes mamma ska ha byggt en tidsmaskin var ju bara alldeles tokigt! Men Leni hade svårt att tänka på sin mamma som tokig, visst hade hon haft sina svårigheter men det var väl inget som fick henne att bli tokig... Så efter att ha tagit en närmare titt på maskinen insåg Leni att det behövdes en kod för att aktivera den. Hon gick tillbaka för att undersöka anteckningar och såg då att hennes mamma skulle ha testat maskinen dagen innan Leni hade sin bal! Alltså dagen hon försvann...
Leni skrev in koden, och väntade tålmodigt. Först hörde hon ett klick, sedan for dörrarna upp!
Leni hade ingen möjlighet att reagera - in sögs hon i en dimma färgad lila och kände hur ett tryck fortsatte dra i henne...
Utanför stängdes dörrarna. Leni tyckte hon till och med kunde höra klicket bakom sig, utan möjlighet att vända om...
Sedan blev allting svart... var hon död?
Och med detta kapitel avslutas Fox legacyn...
Men oroa er inte! Detta är bara början på något nytt, som kommer introduceras med en epilog. Så kika gärna in på bloggen så ofta ni kan inom den närmaste tiden, så dyker den snart upp! :)