Kapitel 6.1 - En plats för sig själv
Då var det dags att följa arvtagaren i generation 6, Lizzie Fox, och hennes drömmar och ambitioner!
Innan det förra huset brann ner kunde man knappt skymta det lilla huset Mirella hade bott i den sista tiden av sitt liv. Nu var huset Lizzies och hon såg fram emot att flytta in där! Huset var långt ifrån lika stort som huvudbyggnaden men hade ett sovrum, badrum, matsal och kök, samt en större hall, vilket var precis lagom för Lizzie.
Hennes favoritplats var dock trädgården, som låg undangömd i baksidan med en ganska hög mur som avgränsade den. Lizzie hade stora planer för denna trädgården, och hennes första steg var att bygga en större grävmaskin, som kunde hjälpa henne ta sig in under jord. Vid det här laget var Lizzie så uppslukad av sina planer att hon helt struntade i att gå i skolan. Ingen verkade heller bry sig om hennes frånvaro.
Lizzie byggde till grävmaskinen kom långt ner i marken, och fortsatte i flera dagar.
En dag trodde hon att hon var färdig och hoppade av maskinen för att kolla.
Hålet var nu tillräckligt djup för en människa att få plats, vilket var perfekt. Nu behövde hon bara bygga upp en maskin som hon kunde hålla i famnen och fortsätta gräva även under jord. Detta skulle bli perfekt, det visste hon bara...!
Många dagar och nätter flög förbi, när Lizzie fortsatte med sitt stora arbete. Hon var jämt smutsig och skitig efter att ha spenderat så mycket tid under jord, men snart var hon klar! Med hjälp av nyplanterade buskar och träd kunde Lizzie dölja det hon lyckats bygga...
...vilket var...
...en underjordisk källare! Allt hon behövde göra var att glider nerför stången så var hon där!
Det var en lång gång hon hade byggt, med facklor som lyste upp i mörkret.
När man till slut tagit sig fram genom den långa gången kom man dit - Lizzies hemliga laboratorium! Här kunde hon skissa, bygga och skapa precis vad hon ville, utan att någon skulle kunna hitta henne och störa. Lizzie hade en stor plan på vad hon ville skapa här nere...
För att bygga sina drömmars maskin krävdes det att hon hade en noga detaljerad skiss som hjälpte henne hålla en ännu noggrannare koll på varenda komponent som behövdes för bygget.
När hon slutligen var klar med ritningen gällde det att börja bygga...
...och att få fram de kemikalier som behövdes för att driva maskinen.
Till slut stod hon framför en maskin hon bara hade drömt om att bygga - en tidsmaskin! Hon visste inte riktigt vad hon kunde åstadkomma personligen med denna men om hon lyckades få den att fungera som den skulle hade hon skapat något revolutionerande inom den simliska historien!
Strax efter att ha byggt upp sina drömmars maskin var det dags för Lizzie att bli ungdom. Det var inget hon såg som något stort och uppskattade inte förändring. Att hon blev äldre spelade ingen roll, hon var fortfarande densamma och utöver egenskapen ensamvarg var hon nu även blyg. Inte någon större skillnad, så att säga. Jo, håret var ju längre...
Lizzie har nu blivit ungdom, vilket hon inte verkar bry sig ett dugg om. Men hon har äntligen lyckats bygga en maskin hon bara kunnat drömma om... kommer hon någonsin våga sig på att testa den?
Fortsättning följer i kapitel 6.2...