Kapitel 1.2
I förra kapitlet fick Katrina ett jobb som kaffekurir och började genast smida planer på hur hon skulle kunna klättra så fort som möjligt uppför karriärstegen...
Katrina spenderade första dagen på jobbet på bästa möjliga vis. Hon var oerhört ambitiös och dessutom karismatisk, så hon visste oftast var hon hade de andra och fann sin plats direkt. Om det fortsatte gå såhär bra visste hon att en befordran inte var så långt borta! Särskilt Tom Shallow, chefen, hade fattat tycke för henne vilket betydde att allt gick precis som planerat... Riktigt stolt var hon över sig själv medan hon åkte hemåt i samåkningsbilen!
Just när Katrina skulle hoppa av bilen såg hon någon som stod vid hennes inte så fina hem... Det var Tom Shallow! Hon gick undrande fram.
- Vad gör du här? frågade Katrina, försökte låta så vänlig som möjligt, även om hon kände att hon var gråtfärdig.
- Besöker dig, sade Tom. Det är något jag behöver berätta för dig...
Det visade sig att Tom bodde bara två hus bort, i ett av lyxhemmen, och att han visste vem hon var redan innan hon ringde honom och sökte anställningen. ALLA i kvarteret visste tydligen vem hon var innan hon ens kommit och det hade viskats runt i massor, hur kunde man inte veta något om den unga kvinnan som flyttade in i det värsta huset i hela staden!
- Alla? utbrast hon stött, och kunde inte längre hålla tillbaka tårarna när hon försökte föreställa sig allt som sagts om henne.
Tom sänkte blicken och såg medlidande ut. Katrina hatade att andra tyckte synd om henne men nu var hon så upprörd att hon knappt kunde förmå sig att bry sig.
- Säg bara till om det finns något jag kan göra för dig, sade han då.
Katrina förstod snart att chefens medlidande var äkta. Så hon utnyttjade det och bad honom om en befordran, och det fick hon, med flera simoleons som bonus dessutom! Sekunden efter Tom vänt ryggen till köpte hon en ny säng och drömde lyckliga drömmar hela natten, om sin befordran och hur bra det kändes!
Det första Katrina gjorde när hon vaknade tidigt på morgonen var att ordna lite fler väggar till sitt hem, det såg genast lite mer diskret ut, men ändå inte riktigt... Hon hade slösat alla sina pengar och hade inte ens råd med en stol, så hon fick sitta på toaletten medan hon åt sina frukostflingor.
Några dagar passerade och Katrina fortsatte arbeta. Hon gjorde hela tiden sitt bästa, så pass att hon var helt slutkörd när hon kom hem, oftast väldigt stressad och trött, men hennes kamp lönade sig! Hon fick sin andra befordran och firade med att sopa upp innan det var dags att börja bygga på nytt!
Här är resultatet! Äntligen hade Katrina ett riktigt hus, dock hiskeligt ful och påminde lite om ett utedass, men ändå, ett hem med tak och väggar!
Katrina älskade rött och det stod ganska klart vilken färg hon skulle välja till väggarna!
Katrina var ganska mycket av en fjäskare, särskilt för Tom, och även om hon ibland kände på sig att han kunde se genom hennes planer var han givmild nog att ge henne ytterligare en befordring. Snart kände hon att hon kanske ändå kunnat klara sig relativt bra inom yrket utan all flirt och fjäsk men det var sådan hon var och det svårt att ändra på det.
En dag kom Tom på ytterligare ett besök, och han såg uppriktigt glad ut över att se Katrinas nya hem.
- Det går bra för dig! sade Tom imponerat och såg sig omkring. Jag är överraskad. Särskilt med tanke på de omständigheter du hamnade i när du anlände.
Och det kommer gå ännu bättre, tänkte Katrina, och såg på sin chef med den mest älskvärda blicken hon kunde åstadkomma.
Tom blev stum några sekunder när han insåg vad som pågick.
- Jag är gift, viskade han. Jag har barn inte mycket yngre än dig...
Katrina log lite snett.
- Ingen kommer få reda på något, jag lovar.
Deras kyss varade inte mer än två sekunder och en tystnad följde efteråt. Det var en konstig stämning som uppstått men Katrina kunde ändå inte låta bli att le.
- Vi ses imorgon, sa hon med en mjuk röst.
Tom nickade, vände ryggen och gick.
När han stängde dörren efter sig kunde Katrina inte låta bli att känna sig illa till mods. Hon hade just genomfört sin plan att komma så nära sin chef som möjligt och det skulle ju kännas bra... men varför gjorde det inte det?
Bara för att göra hennes skuldkänslor desto värre stötte hon på Toms son på gymmet dagen efter. Han verkade vara en väldigt trevlig tonåring och kom självmant fram för att prata med henne, de var grannar trots allt och hade ett kortare bekantskap sedan innan. Tankarna snurrade genom hennes huvud. Tänk om jag förstör andra människors liv med det jag håller på med?
Men Katrina bestämde sig för att ta bort sina skuldkänslor. Tom och hans familj skulle ändå ha det bra även om det slutade med att hon fick honom till att ha en affär med henne. De hade trots allt pengar. Hon gjorde som hon gjorde för att försäkra sig själv samt sina eventuella barn om en god framtid, och det var väl inget fel med det? Och detta skulle hon lyckas med oavsett vilken väg hon valde...
Kommer Katrina avsluta sitt nyss påbörjade förhållande med Tom eller kommer hon fortsätta för att se hur långt hon kan komma? Fortsättning följer i kapitel 1.3!
Katrina spenderade första dagen på jobbet på bästa möjliga vis. Hon var oerhört ambitiös och dessutom karismatisk, så hon visste oftast var hon hade de andra och fann sin plats direkt. Om det fortsatte gå såhär bra visste hon att en befordran inte var så långt borta! Särskilt Tom Shallow, chefen, hade fattat tycke för henne vilket betydde att allt gick precis som planerat... Riktigt stolt var hon över sig själv medan hon åkte hemåt i samåkningsbilen!
Just när Katrina skulle hoppa av bilen såg hon någon som stod vid hennes inte så fina hem... Det var Tom Shallow! Hon gick undrande fram.
- Vad gör du här? frågade Katrina, försökte låta så vänlig som möjligt, även om hon kände att hon var gråtfärdig.
- Besöker dig, sade Tom. Det är något jag behöver berätta för dig...
Det visade sig att Tom bodde bara två hus bort, i ett av lyxhemmen, och att han visste vem hon var redan innan hon ringde honom och sökte anställningen. ALLA i kvarteret visste tydligen vem hon var innan hon ens kommit och det hade viskats runt i massor, hur kunde man inte veta något om den unga kvinnan som flyttade in i det värsta huset i hela staden!
- Alla? utbrast hon stött, och kunde inte längre hålla tillbaka tårarna när hon försökte föreställa sig allt som sagts om henne.
Tom sänkte blicken och såg medlidande ut. Katrina hatade att andra tyckte synd om henne men nu var hon så upprörd att hon knappt kunde förmå sig att bry sig.
- Säg bara till om det finns något jag kan göra för dig, sade han då.
Katrina förstod snart att chefens medlidande var äkta. Så hon utnyttjade det och bad honom om en befordran, och det fick hon, med flera simoleons som bonus dessutom! Sekunden efter Tom vänt ryggen till köpte hon en ny säng och drömde lyckliga drömmar hela natten, om sin befordran och hur bra det kändes!
Det första Katrina gjorde när hon vaknade tidigt på morgonen var att ordna lite fler väggar till sitt hem, det såg genast lite mer diskret ut, men ändå inte riktigt... Hon hade slösat alla sina pengar och hade inte ens råd med en stol, så hon fick sitta på toaletten medan hon åt sina frukostflingor.
Några dagar passerade och Katrina fortsatte arbeta. Hon gjorde hela tiden sitt bästa, så pass att hon var helt slutkörd när hon kom hem, oftast väldigt stressad och trött, men hennes kamp lönade sig! Hon fick sin andra befordran och firade med att sopa upp innan det var dags att börja bygga på nytt!
Här är resultatet! Äntligen hade Katrina ett riktigt hus, dock hiskeligt ful och påminde lite om ett utedass, men ändå, ett hem med tak och väggar!
Katrina älskade rött och det stod ganska klart vilken färg hon skulle välja till väggarna!
Katrina var ganska mycket av en fjäskare, särskilt för Tom, och även om hon ibland kände på sig att han kunde se genom hennes planer var han givmild nog att ge henne ytterligare en befordring. Snart kände hon att hon kanske ändå kunnat klara sig relativt bra inom yrket utan all flirt och fjäsk men det var sådan hon var och det svårt att ändra på det.
En dag kom Tom på ytterligare ett besök, och han såg uppriktigt glad ut över att se Katrinas nya hem.
- Det går bra för dig! sade Tom imponerat och såg sig omkring. Jag är överraskad. Särskilt med tanke på de omständigheter du hamnade i när du anlände.
Och det kommer gå ännu bättre, tänkte Katrina, och såg på sin chef med den mest älskvärda blicken hon kunde åstadkomma.
Tom blev stum några sekunder när han insåg vad som pågick.
- Jag är gift, viskade han. Jag har barn inte mycket yngre än dig...
Katrina log lite snett.
- Ingen kommer få reda på något, jag lovar.
Deras kyss varade inte mer än två sekunder och en tystnad följde efteråt. Det var en konstig stämning som uppstått men Katrina kunde ändå inte låta bli att le.
- Vi ses imorgon, sa hon med en mjuk röst.
Tom nickade, vände ryggen och gick.
När han stängde dörren efter sig kunde Katrina inte låta bli att känna sig illa till mods. Hon hade just genomfört sin plan att komma så nära sin chef som möjligt och det skulle ju kännas bra... men varför gjorde det inte det?
Bara för att göra hennes skuldkänslor desto värre stötte hon på Toms son på gymmet dagen efter. Han verkade vara en väldigt trevlig tonåring och kom självmant fram för att prata med henne, de var grannar trots allt och hade ett kortare bekantskap sedan innan. Tankarna snurrade genom hennes huvud. Tänk om jag förstör andra människors liv med det jag håller på med?
Men Katrina bestämde sig för att ta bort sina skuldkänslor. Tom och hans familj skulle ändå ha det bra även om det slutade med att hon fick honom till att ha en affär med henne. De hade trots allt pengar. Hon gjorde som hon gjorde för att försäkra sig själv samt sina eventuella barn om en god framtid, och det var väl inget fel med det? Och detta skulle hon lyckas med oavsett vilken väg hon valde...
Kommer Katrina avsluta sitt nyss påbörjade förhållande med Tom eller kommer hon fortsätta för att se hur långt hon kan komma? Fortsättning följer i kapitel 1.3!