Kapitel 1.4
I förra kapitlet fick Katrina reda på att hon är gravid, och Tom är pappan!
Katrina arbetade hårt de dagarna som följde, hon ville vara så förebered som möjligt inför den kommande babyn. Hon höll många möten och snart hade hon råd med ett större sovrum, där hon kunde fixa med en småbarnshörna!
Hon tränade även sin matlagningsfärdighet, tidigare hade det alltid funkat med köpmat och snabbmåltider men nu när hon var gravid var det dags för en ändring på det. Det var varken bra för henne, eller för barnet!
Ju längre Katrina kom i sin graviditet, desto jobbigare blev det för henne att hålla sig i samma tempo inom arbetet. Hon var noga med att bära lösa kläder så graviditeten inte skulle synas, då hon ville undvika en massa rykten. Det blev allt fler sjukskrivningar och hon spenderade allt mer tid framför sin dator, som hon köpt just i syftet att kunna arbeta hemifrån.
En dag då Katrina satt framför datorn knackade det på dörren. Hon hade inte fått något besök sedan dagen då fostret i hennes mage blev till, så därför blev hon något överraskad. Men hon hade sina aningar om vem som stod därute... och mycket riktigt, det var Tom! Och han höll en blombukett i handen!
- Till dig, sa han och log lite. För att pigga upp dig nu när du är sjuk!
Katrina kunde inte låta bli att le tillbaka och tog emot dem.
- Tack!
Det blev tyst en stund.
- Vill du komma in? frågade hon sedan.
Tom såg ut att tveka först, sen nickade han.
Katrina bestämde sig för att det var dags för honom att berätta om sin graviditet. Hon visste det skulle bli en chock för honom. Hon tog ett djupt andetag.
- Tom, jag är gravid.
Tom frös till och stirrade på henne, bleknade.
- Är det...?
- Ditt, ja, svarade Katrina.
- Ska du...?
- Behålla det, ja självklart.
Ytterligare en tyst stund.
Då bytte Toms ansikte färg från blekvit till ursinnigt röd!
- Hur kan du göra såhär mot mig! utbrast han. Vi hade en tyst överenskommelse, du tillfredställer mig och jag ger dig en befordran, och så är det! Men du var bara tvungen att bli gravid?!
Nu var det Katrinas tur att bli arg.
- Jag blev knappast gravid på egen hand!
- Vad vill du ha?! skrek Tom. Pengar, något mer?
Katrina var så trött. Hon orkade inte med att vara arg, så hon grät istället.
- Jag vill det som är bäst för det barn, som är på väg.
Det fick tyst på Tom. Han vankade av och an, sedan tog han tag i hennes arm.
- Vi går hem till mig och diskuterar i lugn och ro, ingen är hemma för tillfället.
Katrina gick med raska steg mot Toms lyxhus, fortfarande med tårar strilandes nerför ansiktet. Hon hade anat att det skulle bli såhär. Men hon var uppriktig med att hon bara ville sitt barns bästa.
De satte sig ner vid matbordet i Toms hem. Katrina kunde inte låta bli att hänföras över hur vackert det var i huset...
Efter en timmes diskussion där de båda höll sig relativt lugna kom de fram till att Tom inte skulle ha någon som helst kontakt med sitt barn, han skulle inte ens stå med som far på pappret. I utbyte skulle Katrina bli befordrad när hon återvände från föräldraledigheten, och ta emot en betalning varje vecka. Hon hade ett dåligt samvete att hon lät sitt barn växa upp utan att få möjligheten att träffa sin biologiska pappa, men var ändå nöjd med hur det hade blivit till slut.
När de var klara och Katrina var på väg ut möttes hon av Toms hustru som just kommit hem. Hon gav Katrina en misstänksam blick när hon gick förbi men sa inget... Hon anade att Tom hade en del frågor att svara på däremot.
Tiden nästan flög förbi och Katrina var nu så rund om magen att hon knappt orkade gå. Men någon var ju tvungen att fylla på kylskåpet emellanåt, oavsett hur långt kommen man var...
En natt vaknade Katrina av att värkarna hade börjat. Det var dags för barnet att födas!
Hon tog sig till sjukhuset själv och spenderade nästan en hel dag där, det tog minsann tid för den lilla att komma ut i världen!
Men snart var all smärta som Katrina fått gå igenom som bortblåst, för äntligen höll hon sitt barn i famnen! Amelia Fox, andra generationens förstfödda flicka! Som visade sig vara inte bara vänlig utan också konstnärlig... Välkommen till världen!
Nu var andra generationen född!
Fortsättning följer i kapitel 1.5...
Katrina arbetade hårt de dagarna som följde, hon ville vara så förebered som möjligt inför den kommande babyn. Hon höll många möten och snart hade hon råd med ett större sovrum, där hon kunde fixa med en småbarnshörna!
Hon tränade även sin matlagningsfärdighet, tidigare hade det alltid funkat med köpmat och snabbmåltider men nu när hon var gravid var det dags för en ändring på det. Det var varken bra för henne, eller för barnet!
Ju längre Katrina kom i sin graviditet, desto jobbigare blev det för henne att hålla sig i samma tempo inom arbetet. Hon var noga med att bära lösa kläder så graviditeten inte skulle synas, då hon ville undvika en massa rykten. Det blev allt fler sjukskrivningar och hon spenderade allt mer tid framför sin dator, som hon köpt just i syftet att kunna arbeta hemifrån.
En dag då Katrina satt framför datorn knackade det på dörren. Hon hade inte fått något besök sedan dagen då fostret i hennes mage blev till, så därför blev hon något överraskad. Men hon hade sina aningar om vem som stod därute... och mycket riktigt, det var Tom! Och han höll en blombukett i handen!
- Till dig, sa han och log lite. För att pigga upp dig nu när du är sjuk!
Katrina kunde inte låta bli att le tillbaka och tog emot dem.
- Tack!
Det blev tyst en stund.
- Vill du komma in? frågade hon sedan.
Tom såg ut att tveka först, sen nickade han.
Katrina bestämde sig för att det var dags för honom att berätta om sin graviditet. Hon visste det skulle bli en chock för honom. Hon tog ett djupt andetag.
- Tom, jag är gravid.
Tom frös till och stirrade på henne, bleknade.
- Är det...?
- Ditt, ja, svarade Katrina.
- Ska du...?
- Behålla det, ja självklart.
Ytterligare en tyst stund.
Då bytte Toms ansikte färg från blekvit till ursinnigt röd!
- Hur kan du göra såhär mot mig! utbrast han. Vi hade en tyst överenskommelse, du tillfredställer mig och jag ger dig en befordran, och så är det! Men du var bara tvungen att bli gravid?!
Nu var det Katrinas tur att bli arg.
- Jag blev knappast gravid på egen hand!
- Vad vill du ha?! skrek Tom. Pengar, något mer?
Katrina var så trött. Hon orkade inte med att vara arg, så hon grät istället.
- Jag vill det som är bäst för det barn, som är på väg.
Det fick tyst på Tom. Han vankade av och an, sedan tog han tag i hennes arm.
- Vi går hem till mig och diskuterar i lugn och ro, ingen är hemma för tillfället.
Katrina gick med raska steg mot Toms lyxhus, fortfarande med tårar strilandes nerför ansiktet. Hon hade anat att det skulle bli såhär. Men hon var uppriktig med att hon bara ville sitt barns bästa.
De satte sig ner vid matbordet i Toms hem. Katrina kunde inte låta bli att hänföras över hur vackert det var i huset...
Efter en timmes diskussion där de båda höll sig relativt lugna kom de fram till att Tom inte skulle ha någon som helst kontakt med sitt barn, han skulle inte ens stå med som far på pappret. I utbyte skulle Katrina bli befordrad när hon återvände från föräldraledigheten, och ta emot en betalning varje vecka. Hon hade ett dåligt samvete att hon lät sitt barn växa upp utan att få möjligheten att träffa sin biologiska pappa, men var ändå nöjd med hur det hade blivit till slut.
När de var klara och Katrina var på väg ut möttes hon av Toms hustru som just kommit hem. Hon gav Katrina en misstänksam blick när hon gick förbi men sa inget... Hon anade att Tom hade en del frågor att svara på däremot.
Tiden nästan flög förbi och Katrina var nu så rund om magen att hon knappt orkade gå. Men någon var ju tvungen att fylla på kylskåpet emellanåt, oavsett hur långt kommen man var...
En natt vaknade Katrina av att värkarna hade börjat. Det var dags för barnet att födas!
Hon tog sig till sjukhuset själv och spenderade nästan en hel dag där, det tog minsann tid för den lilla att komma ut i världen!
Men snart var all smärta som Katrina fått gå igenom som bortblåst, för äntligen höll hon sitt barn i famnen! Amelia Fox, andra generationens förstfödda flicka! Som visade sig vara inte bara vänlig utan också konstnärlig... Välkommen till världen!
Nu var andra generationen född!
Fortsättning följer i kapitel 1.5...