Fox Legacy

I förra kapitlet tog Sonja beslutet - hon skulle återvända till Shang Simla!

Sonja försökte inte ens njuta av examensdagen - när hon gått genom skolans dörr för sista gången åkte hon snabbt hem och bytte om från sina examenskläder. Väskan packades och pengar förbereddes, hon skulle vara där i god tid innan flyget lämnade flygplatsen!



Bror Tinnberg var där för att vinka av henne innan hon körde mot flygplatsen, och även om Sonja anade att hennes känslor för honom svalnat helt gav hon honom en kärleksfull kram. Under resan kunde hon inte sluta tänka på hur härligt det skulle vara att återvända till underbara Shang Simla, att få komma igång med kampsportsträningen, och att träffa Ho Sung, förstås!



Precis som hon gjort förra gången hon var där hyrde hon en cykel och tog sig ut till marknaden. Hon trampade så fort att hon började flåsa och hjärtat slog i högvarv!!! Det var lika underbart som det varit två år tidigare!!



Innan Sonja ens hann parkera möttes hon av Ho Sungs chockade blick - han kände igen henne trots att hon nu var ungdom! Vilket också gjorde att hon insåg att hon hellre borde ha väntat innan hon kom dit - hennes armar och ben hade blivit som spaghetti och efter varje steg hon tog trodde hon att hon skulle falla ner till marken!



Det blev en glad återförening och Sonja trodde verkligen att hjärtat skulle hoppa ur bröstet på henne när han kramade henne. De pratade en hel del och när Ho Sung frågade henne hur länge hon varit där skämdes hon något och vågade inte vara helt ärlig och berätta att hon anlänt för bara en timme sedan!



Hennes återförening med Ho Sung stärkte henne oerhört mycket och hennes nästa stopp var kamsportsakademin. Hon kom genast igång med det hon hållit på med sist och fortsatte hela natten igenom.



Till frukost dagen efter åt Sonja vegetariska vårrullar, serverade av Ho Sungs syster, Sun Young. Hon kunde känna hur Sun stirrade på henne medan hon åt och misstänkte att hon hade något att säga, men höll tyst om det. Sonja hade inte någon vilja att få henne att prata heller.



När hon återsåg Ho Sung hade han en bekymrad blick över ansiktet, och hon frågade vad som stod på. Han tog hennes händer i sina och såg henne i ögonen.

- Jag är kär i dig, Sonja.
Hans ord fick henne att rodna häftigt över ansiktet men samtidigt högg det till i magen när hon såg hur bekymrad han faktiskt var över detta.
- Det är inget fel med det! fick hon fram, sedan log hon. Jag är kär i dig med.
- Det är inte det, Sonja...
Han drog tillbaka sina händer och blickade ner i marken.
- Jag är gift.
Orden kändes som ett slag i magen och tömde hennes lungor på luft.
- Älskar du henne? frågade hon och skakade i hela kroppen.
- Nej, men...



Sonja avbröt honom genom att kasta sig fram och kyssa honom.
- Var med mig, Ho Sung! sa hon.
Han blev chockad men hon verkade få vad hon ville. Han nickade, och då gjorde han ett löfte att han skulle lämna sin hustru, för att vara med henne.



Sonja var nöjd med sig själv, tills hon såg hur Ho Sungs ansikte vred sig i förskräckelse! Vid dörren bakom Sonjas rygg stod hans hustru!!



Sonja ställde sig åt sidan när hans hustru gick fram och skrek åt honom! Då hon inte skrek på ett språk Sonja förstod, kunde hon inte göra annat än att se på hur Ho Sung blev skriken åt rakt i ansiktet. Ho Sung fick överrösta hustrun och bad Sonja att gå därifrån, och lovade att han skulle leta reda på henne så fort han hade fixat detta. Han fick fram ett litet leende trots att hans hustru stod och skrek framför honom. Sonja gjorde som han sade och även om hustruns plötsliga närvaro chockat henne var hon övertygad om att Ho Sung äntligen var hennes!



Hon spenderade natten med att meditera och försökte rensa bort alla dåliga tankar som bildats sig runt henne.



Morgonen efter träffade hon Ho Sung igen, hustrun skulle inte ge sig så lätt och för deras skull var det bäst att de höll sig från varandra tills situationen blev löst! De sa adjö till varandra och Sonja kände att hennes tillit hos Ho Sung var väldigt stark. Därför hade hon det inte så jobbigt att resa hemåt flera dagar senare, trots att hon inte sett till honom en enda gång och inte ens kunde säga hejdå en sista gång innan avresan...



Den första att välkomna Sonja hem var Jumbo, och hon kunde inte tycka annat än att hans härliga spinnande och mjuka, varma päls var mer än välkomnande!



Dagarna gick och Sonja kände att det var bäst att skaffa sig ett jobb inom sjukvården. Hon fick en ledig tjänst och trots att hon var ganska upptagen med detta jobbet kunde hon inte låta bli att tänka på Ho Sung dag ut och dag in... Åh, som hon längtade tills han var tillbaka hos henne!



En av dagarna Sonja var iväg på sitt arbete fick familjen ett oväntat besök... liemannen! Men en tvivlan uppstod, vems tur var det att gå vidare, Natanael eller Jumbo!?!



Kommer Sonja återse Ho Sung... igen?! Och vems bortgång är det som är på gång?!
Fortsättning följer i kapitel 3.4...